Kategori: Dagbok

Publicerat den

Stressen som släpper

Uppsatsen blev klar, samma kväll som den skulle in. Precis vad jag lovat mig själv inte skulle ske den här gången. Nu vågar jag inte läsa igenom. Jag mår nästan dåligt när jag ser dokumentet med först mitt namn och sedan ordet kandidatuppsats. Allvaret som drabbar. Den blev tjugosju sidor. Det finns i princip ingen forskning om min poet. Ingen alls på svenska. Min uppsats är först och jag kan bara tänka: hoppas det håller. Oppositionen är i början av juni. Tills dess njuter jag av min Stockholmsvår och ägnar mig åt obetydligheter som detta:

Suckarna


Suckarna i mitt sinnes djup

stiger sakta i tankens grumliga myr

spricker, sprider sumpluktens stank

Publicerat den

Våren

Jag sitter och är plötsligt ytterligt nervös för min kandidatuppsats. Är den bra? Är den dålig? Jag vet inte längre. Har jag några belägg för det jag säger, är min metod godtagbar? Saknar språket vetenskaplig pregnans, är det bara ett virrvarr av dunkla tankar. Det har gått en tid nu som jag skrivit mycket litet. Varken skönlitterärt, blogg eller annorstädes – och det märks. Det känns i fingertopparna, i det febrila sökandet efter ett ord. Det märks när jag läser igenom, flytet som inte riktigt finns där.

Och så kommer våren. Just nu, när jag borde sitta böjd över mitt tangentbord och mina papper dagarna i ända. Då kommer våren. Och genom ett trollslag får vi den perfekta lägenheten. Mitt i stan. Och med stan menar jag Stockholm. Det är så bra att det knappt kan vara sant. Och såklart, komplikationer tillkommer. Och med komplikationer menar jag att alla saker i vår 76 kvadratmeter stora lägenhet skall ni i lådor och upp ur lådor i en 33 kvadratmeter stor lägenhet.

Jag klagar inte, jag är lyckligt lottad. Det är en välsignelse att kunna få sitta med sin favoritlitteratur och skriva uppsats om den. Det är osannolikt att få bo i Stockholms innerstad. Jag är bara lite stressad (och nervös!) just nu.

Publicerat den

Läsa, skriva och lite om mina hårkval

Jag har så mycket att läsa. Fördjupningen, fördjupningen i fördjupningen och litteratur till uppsatsen. Lyckligtvis har jag i alla fall läst de två romanerna vi ska ha läst till nästa seminarium: Mörkrets hjärta och Dorian Grays porträtt. Räcker nog att skumma dem lite och kolla in sekundärlitteraturen. Någonstans i allt detta läsande ska jag hinna skriva en c-uppsats. Kul att både fördjupningskursen och uppsatsen är kul, annars hade det aldrig gått.

Hittade en konstig hemsida förresten. You2Book som är någon slags av version av skrivcommunity som lockar med att boken man lägger upp kan bli publicerad av en riktigt Förläggare (förläggare, alltså, inte förlag). Vad nu det innebär. Har försökt hitta om de har något slags avtal med något förlag, men inget hittat. Sen finns det ju en till ”hake”. Tanken är att man ska skriva en roman med andra entusiaster. Dvs du börjar på en roman och någon annan tar vid. Faktum är att man max får skriva tre kapitel till en och samma bok. Och om flera har skrivit ett fortsättningskapitel är det sajtens medlemmar som får rösta vilket som ska ingå i den färdiga boken. What?! Är det någon som ens inbillar sig att det kan komma god litteratur ur detta? Bland annat kan man läsa att: ”Tänk också på att följa jargongen i den aktuella boken. Boken blir mer ”lättläst” om språket/jargongen är samma igenom hela boken”. Nähä. Menar du det? Jag har vid tillfälle skrivit noveller med bekanta – då har vi dock hela tiden fört en diskussion om vart intrigen ska leda, vad det är vi förmedla etc. Likväl är det nästan omöjligt att helt sammansmälta två språk om båda är någorlunda originella. Det utmärker ju liksom bra författare. Jag behöver inte nödvändigtvis kolla bokens rygg för att veta om det är Balzac eller Dostojevskij jag läser.

Jag skulle såklart kunna tänka mig att leka lite med det. Helst med eget utvalda medförfattare – en rolig skrivövning sådär. Men då utan att behöva riskera att det blev publicerat.

***


Nu till något helt annat. Jag behöver hjälp. Kan inte bestämma mig för vad jag ska göra med mitt hår. Det första alternativet är att bara färga om det igen – jag har hittat en ny sorts henna som verkar bra och som skulle vara kul att pröva. Och jag trivs bra i röd/rödbrunt, känns tryggt sådär. Å andra sidan. Det skulle ju vara kul med lite förändring. Jag tänker mig min naturliga hårfärg fast kanske med lite blonda slingor så det blir lite ljusare. Problemet: hela mitt hår minus en centimeter längst in är hennafärgat. Henna går inte att tvätta ur. Ska jag låta håret växa ut lite och sedan någon gång i sommar klippa mig super kort för att få bort hennan? Försöka färga över med en brun färg som ligger relativt nära min egen och hoppas att det täcker hennan? Tänk om det blir en kemisk reaktion som förstör håret helt. Ah, beslutsångesten.

***

(till timmy: ziggynostalgi)

Publicerat den

I all hast

Kan jag få andas lite nu? Komma ikapp litegrann? Resan till Göteborg, lillebrors besök, och nu förra helgen var Tara och Helena på besök. Det blev allt möjligt trevligt, bland annat en massa mat, second hand-affärer, utgång fredagkväll och Andy Warhol-utställning. Hemskt trevligt. Den här veckan har jag försökt komma ikapp med studierna. Mest jagat literatur till uppsatsen och läst lite i viktorianska romaner. Och så fick jag tillbaka den där tentan som jag la så lite tid på. Det blev ett C som väl är ett rätt dåligt betyg – men klart okej för min undermåliga insats.

Äsch, det får bli en ful liten mini-uppdatering. Jag återkommer.

Publicerat den

Framtidsplaner

Kära dagbok(-läsare).

Ja den här hemtentan är nu officiellt den sämsta tenta jag någonsin skrivit. Och nu är det inta jag som koketterar eller så, den är faktiskt riktigt dålig. Förhoppningsvis duger det till ett E i alla fall. Och då har jag ändå kommit undan rätt lindrigt. Första frågan skrevs igår strax efter blogginlägget och blev klar vid två-tiden. Idag har jag suttit sedan elva och blev klar ett med andra frågan. Et voila sex sidor hemtentamen klart. Saken är den att när jag är väldigt inne i ett skrivprojekt, ja då är det lite som om allt bleknar runt omkring. Dessutom. När jag leker författare på det här sättet har jag en tendens att bli lite mindre litteraturvetare. Plus att delkursen var tråkig.

Hursomhelst. Jag har i skrivande stund precis bokat en studentlägenhet. Jag tror inte den kommer bli min med det är ett första steg till självständighet. Jag och Malm har nämligen bestämt oss för att bli särbos ett litet tag. Och nej, this is not us breaking up. Ni behöver inte bli oroliga. Det är bara det att ingen av oss bott själv, någonsin. Och det är nåt som vi båda vill ha gjort. Vi har vägt fördelar och nackdelar mot varandra och kommit fram till att det är det här vi vill. (Om inte annat kommer Malm bli tvungen att öva upp sina matlagningsskills, något jag ser mycket fram emot.) Alltså, studentlägenhet i Solna bokad.

Överhuvudtaget är jag lite halvt missnöjd med min levnadssituation just nu. Eller, jag har en plan om hur jag ska göra det bättre. Deadline är 26 augusti 2008, dagen jag fyller 23. Den ser ut som följer:

  1. Flytta till egen lägenhet.
  2. Gå ner i vikt, typ 10 kg.
  3. Skriva klart göteborgsromanen.

När det är klart är jag nöjd med mina förutsättningar för nästa Stockholmsår. Jag går nämligen efter skolkalendern, det nya året börjar i och med kursstart snarare än nyår. Dessutom är jag på västkusten hela sommaren.

Publicerat den

Bli inte som jag när du blir stor

Ibland får jag känslan av att jag är en dålig förebild för min bror. Att lite av min slappa studieteknik överförts på honom. Eller, på gymnasiet och tidigare jobbade jag väl på rätt bra. Det är först på universitetet som jag typ slutat läsa kurslitteraturen, ”försovit” mig vid tidiga föreläsningarna. Och sen hela den här grejen att sitta dagen innan med hemtentan, uppsatsen, salstentaplugget… Problemet är ju att jag klarar mig, och klarar mig bra. Så då segar jag ytterligare lite mer nästa tenta. Och då kommer man så småningom fram till den punkt jag befinner mig på nu. Klockan är snart elva dagen innan tentan ska in. En tenta som ska vara 6 sidor lång och handla om teoretiska texter jag inte läst. Ett omöjligt projekt? Fråga mig imorgon.

Publicerat den

På tal om framtiden


En reviderad dikt från juli 2004:

I.

Jag vaknade imorse och trodde igår varit dröm. En dålig dröm. Men blott dröm. Sedan såg jag tårarna som ännu inte torkat på mina lakan och jag förstod att ingenting förändras. Igår var när drömmen dog.



II.

Ingenting har egentligen hänt och ändå är allt annorlunda. Den framtid som för några ögonblick såg så ljus ut är återigen som den var innan igår. Framtiden är alltid bara en. Det är vi som förändrats. Men så mycket värre det känns idag då vi igår var så uppfyllda av hopp.



III.

Är det inte märkligt? Vi gör idag val vi rättfärdigar med tanken på vad morgondagen kan ha i beredskap. Men det enda vi med säkerhet kan veta om framtiden är att vi inget med säkerhet kan veta om framtiden. Vi väljer olyckan idag i hopp om att kunna köpa oss fria från olyckan imorgon. Sådan är vår tragedi.


Publicerat den

Göteborg-Stockholm

Hemma igen och det är rätt skönt. Göteborg var underbart, men jag drabbades av Stockholmslängtan. Det blev rätt intensiva dagar, och kanske lite för lite sömn. Ah, men jag klagar inte, det var en liten sejour jag verkligen var i behov av.

Dagarna är som vanligt för korta – allt jag vill få gjort får jag inte gjort. Måste börja hantera min tid lite mer effektivt. Hur ska jag annars få ihop två hemtentor (den första redan nästa vecka), en kandidatuppsats (det blev dearest John Gray, fransk symbolism och hermeneutiska tolkningar) och en ny roman (jag har lovat Affe det första utkastet på hennes födelsedag i början av augusti). (Och så ska jag väl uppdatera Stasimon liiite oftare dåra.)

En ny roman tänker läsaren bekymrat. Ännu ett projekt, skall hon då aldrig hålla på med något länge nog att hon blir klar med det. Ja, invändningen är såklart befogad. Men låt mig förklara. Det var häromkvällen som jag satt med Bichette-texten och läste igenom de tre sidor jag skrev strax innan jag åkte till Göteborg. Tonen i dem var annorlunda – bättre skulle jag vilja säga. Men annorlunda jämfört med det jag skrivit innan. Skulle jag skriva om texten, anpassa till denna nya ton? Nej, jag tror inte det skulle blivit riktigt bra ändå. Av samma anledning som jag skjuter på arbetet med Det tudelade trädet lägger jag nu Bichette på is. Inte för att jag tröttnat på dem, utan av den enkla anledningen att jag känner jag ännu inte har de språkliga verktyg de båda texterna kräver. Istället ger jag mig i kast med ännu en övningsroman. Den här gången ingen historisk text, utan något som ligger mig nära. Och det är så lätt! När man inte i varannan mening måste konsultera sin referenslitteratur. Alltså, jag älskar att arbeta på det sättet, men jag måste koncentrera mig på mitt språk och berättarteknik just nu. Så att jag i alla fall har de verktygen redo när jag ger mig i kast med de historiska texterna.

Nu ska jag skriva.