Oro

Det blev ingen kattutställning eller utflykt in till stan. Det förbannade NaNo-projektet håller på att ta över mig helt och hållet. Allt annat börjar kännas så oviktigt. Studierna, vännerna till och med att adoptera en ny kattunge. Vi har för övrigt hittat en som är helt perfekt. Uggelguggel heter han och säljs på halvfoder. Han är utan tvekan det mest bedårande jag sett på länge. Dessvärre är han leveransklar i slutet av november och då kan jag och Malm inte resa till Stockholm på nyår. Dessutom har vi ju egentligen inte råd. Detta skulle i vanliga fall ha gjort mig förtvivlad och kluven. Som det är nu tänker jag mest på de femtusen ord jag kommer att skriva i natt.

Jag har också under de här få dar som jag skrivit intensiv med siktet inställt på att få klart romanen, börjat inse att jag verkligen gillar det här. Jag skulle gärna leva mitt liv så här. Gå upp vid elva, göra lite hushållarbete, läsa i några böcker kanske ge sig på de franska verben och sedan framåt kvällen sätta sig vid datorn och skriva tills klockan blir två tre. Jag börjar faktiskt också bli lite trött på studerandet, jag älskar kunskaperna (annars skulle jag inte studera) men tycker inte att jag lär mig något på universitetet. Det är lögn, givetvis lär jag mig mycket. Men jag skulle lika väl kunnat ha gått igenom världshistorien själv, något långsammare men mer grundligt. Det jag saknar i undervisningen är teorin – men det kommer väl när man kommer upp på B-nivå.

Sedan har jag lite ångest över framtiden. Jag har snart läst ett och ett halvt år på universitet och det första året har jag ingen nytta av i någon yrkesutbildning om jag inte skall söka doktorandtjänst som idéhistoriker. Läraryrket lockar fortfarande men jag undrar hur mycket tid jag kommer att ha till skrivandet. Det känns som ett yrke som är svårt att skaka av sig vid arbetsdagens slut.
Nåväl till hösten tar Litterär gestaltning in igen. Jag tänker vara optimistisk och söka. Funderar på att söka till Biskops-Arnö också – bara för att se om jag kommer in. Jag tror inte det och det skulle vara förödande för mina planer. CSN räcker inte hur länge som helst. Kanske borde jag tänka om rörande framtida försörjning helt och hållet och bli företagsekonom eller nåt. Jag gissar att det löser sig. Förr eller senare.

Nattvaka

Klockan är tjugo i tre och jag har suttit uppe och skrivit. Jag är ganska nöjd, har kommit över tiotusenords-strecket i två skrivsessioner. Det är utmattande men kul. Det ger ju verkligen resultat. Jag har nu dryga 15 sidor text. Och då har jag skrivit upptakten, det är nu allt börjar på riktigt. Jag kan dock säga att jag är riktigt trött nu och hoppas verkligen att katterna låter mig sova imorgon. Jag kanske hoppar kattutställningen imorgon. jag vet att jag kommer att ångra mig, men det är lockande att sitta hemma och skriva. Femtusen ord hoppas jag i alla fall få ihop. Då kan jag ta det lite lugnare i veckan och skriva mina två tusen ord om dagen.

För övrigt köpte vi idag den efterlängtade soffan, den är mycket liten men duger i vår lägenhet. Tack till pappa och Timothy för att de hjälpe oss att köpa den, bära upp den och montera ihop den. Dessutom är det en bäddsoffa så nu kan folk sova över. På tal om att sova är det nog vad jag behöver göra just nu. God natt!

Datorhaveri

Datorn kraschade. Vi köpte en ny och lämnade in den gamla på lagning. Den nya fungerar nu, den gamla är ohjälpligt förlorad. Och med den en mängd foton, texter och min musik. Men jag överlever.

Det är den andra november och jag har inte riktigt börjat med NaNo-romanen än. Jag har precis insett att den kommer bli riktigt dålig. Jag är glad att jag bytte projekt. De högkvalitativa idéerna skall inte slösas på sådan skräplitteratur. Nåväl, om inte annat skall jag bevisa för mig själv att jag kan knåpa ihop en längre sammanhängande text. Det får bli mitt huvudsakliga mål och projekt. Jag tror jag börjar med detsamma faktiskt.