Stressen som släpper

Uppsatsen blev klar, samma kväll som den skulle in. Precis vad jag lovat mig själv inte skulle ske den här gången. Nu vågar jag inte läsa igenom. Jag mår nästan dåligt när jag ser dokumentet med först mitt namn och sedan ordet kandidatuppsats. Allvaret som drabbar. Den blev tjugosju sidor. Det finns i princip ingen forskning om min poet. Ingen alls på svenska. Min uppsats är först och jag kan bara tänka: hoppas det håller. Oppositionen är i början av juni. Tills dess njuter jag av min Stockholmsvår och ägnar mig åt obetydligheter som detta: