En reviderad dikt från juli 2004:
I.
Jag vaknade imorse och trodde igår varit dröm. En dålig dröm. Men blott dröm. Sedan såg jag tårarna som ännu inte torkat på mina lakan och jag förstod att ingenting förändras. Igår var när drömmen dog.
II.
Ingenting har egentligen hänt och ändå är allt annorlunda. Den framtid som för några ögonblick såg så ljus ut är återigen som den var innan igår. Framtiden är alltid bara en. Det är vi som förändrats. Men så mycket värre det känns idag då vi igår var så uppfyllda av hopp.
III.
Är det inte märkligt? Vi gör idag val vi rättfärdigar med tanken på vad morgondagen kan ha i beredskap. Men det enda vi med säkerhet kan veta om framtiden är att vi inget med säkerhet kan veta om framtiden. Vi väljer olyckan idag i hopp om att kunna köpa oss fria från olyckan imorgon. Sådan är vår tragedi.