Vilken dag! Klockan är 16.00, jag har precis kommit hem och jag är utmattad. Detta är det första som inläggets titel syftar på, men låt oss börja från början. Det börjar igår då jag i sedvanlig ordning inte kom i säng förrän vid ett-tiden. Efter det följde sedvanliga samtal med Malm om allt möjligt och klockan var nog snarare två när vi väl bestämde oss för att det kanske vore bra att sova lite.
Kvart i åtta ringer min väckarklocka, vilket är en kvart för sent då jag börjar klockan nio. Stressad morgon, ej helt torkat hår och sedan sitter jag på spårvagnen och försöker att inte somna. Tre timmars ganska intensiv föreläsning/lektion. Det var dock väldigtskönt att vara helt ikapp med läsningen. Jag säger fortfarande inte något i helgrupp, är inte bekväm med att framföra mina tankar inför en så stor grupp. Jag kan dock inte låta bli att irriteras över att de som väl svarar ibland säger fel eller inte riktigt förstått frågorna och att föreläsaren ibland inte är tillräckligt tydlig med hur det egentligen förhåller sig. En annan nackdel är att visa av mina funderingar förblir oprövade och det skapar viss osäkerhet. Nåväl, det finna andra sätt att verifiera dem än genom att fråga rakt ut i klassen.
Efter detta gick jag ner till Valand och träffade där Malm varvid vi gick ner till Femman och köpte en klänning till mig. Den där klänningen är ett kapitel för sig. Det började med att jag för någon månad sedan hade lite tid över och gick lite i affärer. Där hittade jag en perfekt nyårsklänning för bara 300 kronor! Vi hade inte råd för sådan lyx då och klänningen förpassades från mitt medvetande… tills det började talas om glamour-festen på Filosofen. Jag hade fortfarande inte råd men klänningen hade varit perfekt. Lyckligtvis dök min mor upp som en räddande ängel och sade att hon gärna ville ge mig den i present. Jag gick sålunda och tittade efter klänningen häromdagen och upptäckte då att de inför de uppkommande helgerna passat på att höja priset, till 500 kronor. Besviken gick jag hem utan ens pröva klänningen. Men till min stora lycka sade mamma då jag pratade med henne senare samma dag att hon visst ville ge mig klänningen ändå och att 500 inte är så mycket för en vacker klänning. Jag höll givetvis med. Idag skulle alltså den berömda klänningen inhandlas.
När jag och Malm kom till affären var det första som slog oss att klänningen inte längre fanns i den färg jag tänkt mig (gul) utan bara i rosa och mintgrönt. Den gröna hade jag inget till övers för. Återstod den rosa som var söt den med. Den fick det bli. Fanns den i min storlek? Nej. Något uppgiven valde jag att prova en annan gul och en kort brun klänningen. Den bruna kunde min byst inte riktigt fylla ut. Men den gula, den gula satt perfekt. Den var visserligen lite dyrare, men vad gjorde väl det när den i övrigt var fulländad. Vi köpte den och gick och fikade. Malm var lite frånvarande då han skulle skriva en tenta senare på eftermiddagen. Vi skiljdes åt, han för att gå till nämnda tenta och jag för att åka hem och vila.
Väl hemma igen tar jag fram klänningen för att hänga in den i garderoben. Det är går inte. Ena axelbandet saknas. Det är sådana där avtagbara axelband som ganska lätt åker av. Jag såg framför mig hur kassörskan ganska våldsamt hade vikt ihop klänningen, då måste axelbandet ha åkt av. På med ytterkläderna, köpa nytt busskort och sedan sitter jag på spårvagnen och försöker att inte somna. Tillbaka i affären ligger axelbandet mycket riktigt på golvet bakom kassan. När jag ändå är inne i stan bestämmer jag mig för att köpa en sjal till klänningen. Jag hittar en fin mörkblå på Indiska som matchar mina handskar. Utan att egentligen planera det har jag nu min riddares färger, gult och blått. Jag köper och också ett par söta underkläder till fredagen. Därefter åker jag äntligen hem. Malm pratade om att gå på bio men jag vet uppriktigt sagt inte om jag orkar. Risken finns att jag kommer att somna i biosalongens mörker.
Så, faktum är att jag inte bara är hemma rent fysiskt utan i litteraturen jag studerar nu. Jag slukar dessa känsliga romantiker, poeter och filosofer, med stor aptit. Jag vilar i mitt 1800-tal och lustigt nog har jag genom litteraturvetenskapen fått en betydligt större förståelse för romantiken än vad jag fick då jag läste idéhistoria. Att vi läser få verk och att lektionerna går åt att analysera dessa finner jag rofyllt. Vid sidan av har jag också känt ett behov av att läsa vad andra litteraturforskare skrivit. Denna längtan resulterade i att jag lånade en bok av den ryske formalisten Michail Bachtin. Jag märker att jag håller med honom om en hel del och att hans sätt att se på litteratur inte är så långt ifrån mitt. Jag återkommer nog om detta när jag läst mer i boken.
Det bästa med december är clementiner och julmust.
