Klar. Det blev väl inte så bra men förhoppningsvis så bra att jag klarar mig. Nej, jag är faktiskt inte orolig. Det blev dock väldigt komprimerat om man säger så. Tre till fyra sidor är inte mycket.
Idag kände vi att Silkes juver var svullna på något sätt. Jag har hört att det kan svullna upp lite när de löper, och Silke löpte igenom när Sirrus kom. Hon går ju på p-piller och det ger risk för juvertumörer så jag hoppas verkligen att det inte är det. Vi avvaktar väl några dagar och om det inte försvinner får vi ringa och höra med veterinären. Om vi får pengar över nästa månad ska hon kastreras, men det är så mycket nästa månad. Nya kurser, det vill säga kurslitteratur att införskaffa, Malm som fyller år, vi har inte helt betalat Sirrus än… Kanske får Silke vänta en månad till. Men det känns inte bra att ge henne de där pillren.
Sirrus, ja. Han är insocialiserad nu. Silke tog två dagar och var hans mamma. Vilket innebar att han skulle ligga hos henne i korgen. Vilket han var nöjd med. Han är hemskt mammig, Sirrus. Annars är nog det ord som bäst beskriver honom försynt. Ibland saknar jag lite Lucifers kaxighet. När han skulle ha suttit på min axel för att se allt och komma åt allt sitter Sirrus och gnäller på golvet. Han tycker inte heller om att leka vilt, som Silke gör. Det roligaste är att jaga den egna svansen. Men han är allt fin, vår lille Sirrus.
Hillevi Norburg 