Längtan

Jag vågar knappt tro på det. Kan inte förstå det. För snabbt, det har kommit över mig för snabbt. Vägen fram till beslutet har gått precis så hastigt som jag lovat mig att de inte får göra. Det är ett viktigt beslut, sådana skall ges tid att bearbetas. Jag rusar alltid in i saker. Omedelbar behovstillfredsställelse som pappa skulle säga. Men nu har jag skickat ett mail och sagt att vi bestämt oss. Varför dröja när jag vet vad svaret ändå kommer bli. Jag kommer inte att tänka annorlunda om en vecka. För att använda ett slitet uttryck: mitt hjärta valde åt mig.

I början av januari flyttar Malawi in hos oss.

Om allt går som det ska vill säga, man vet aldrig vad som kan hända. Fram tills dess har vi lyckligtvis mycket att stå i med julafton och färd till Stockholm med allt vad det innebär. Det märkliga med detta är att allt annat som inte rör Malawi eller mina två redan inneboende katter är att allt annat känns mindre väsentligt… Allt bleknar jämförelsen med det. Det är så stort, så överväldigande. En liten katt, jag längtar.