Jag ser ett inslag på Axess. Sjuksköterskorna är där och de är arga. Efter tre års högskolestudier är ingångslönen 22 ooo i månaden. Haha. En bibliotekarie startar på nitton och det, kära vänner, är efter fem års högskolestudier. Det absolut roligaste är ju att för undertecknad var bibliotekarie den ekonomiskt trygga vägen. Den jag nu försakat. Det är så roligt att man viker sig dubbel och skrattar tills ansiktet stelnar, blir en stirrande glatt grinande mask. Jag kommer vara klar med mina studier tidigast 2013. Då kommer jag vara en vansinnigt bildad akademiker med examina i ett flertal ämnen och en oviss framtid som översättare (och förhoppningsvis författare). Jag känner mig som Doktor Faust – vilket blir priset jag måste betala för kunskap?
Hushållssysslor
Idag måste jag diska. Det är en hemsk insikt att behöva vakna upp till. Men hela köket dräller av odiskat porslin. Nu är köket hemskt litet så det säger inte så mycket om magnituden, dock om det absolute nödvändiga i att diska just idag. Annars kan jag inte laga den för kvällen tilltänkta linsgrytan. Jag är inte gjord för hushållssysslor. Dumt nog bytte jag också bort en annan, förvisso obehaglig men snabbt avklarad syssla (katternas toalett) mot denna disk. Så ogenomtänkt, dumt rentav.
Stressen som släpper
Uppsatsen blev klar, samma kväll som den skulle in. Precis vad jag lovat mig själv inte skulle ske den här gången. Nu vågar jag inte läsa igenom. Jag mår nästan dåligt när jag ser dokumentet med först mitt namn och sedan ordet kandidatuppsats. Allvaret som drabbar. Den blev tjugosju sidor. Det finns i princip ingen forskning om min poet. Ingen alls på svenska. Min uppsats är först och jag kan bara tänka: hoppas det håller. Oppositionen är i början av juni. Tills dess njuter jag av min Stockholmsvår och ägnar mig åt obetydligheter som detta:
Suckarna
Suckarna i mitt sinnes djup
stiger sakta i tankens grumliga myr
spricker, sprider sumpluktens stank
Våren
Jag sitter och är plötsligt ytterligt nervös för min kandidatuppsats. Är den bra? Är den dålig? Jag vet inte längre. Har jag några belägg för det jag säger, är min metod godtagbar? Saknar språket vetenskaplig pregnans, är det bara ett virrvarr av dunkla tankar. Det har gått en tid nu som jag skrivit mycket litet. Varken skönlitterärt, blogg eller annorstädes – och det märks. Det känns i fingertopparna, i det febrila sökandet efter ett ord. Det märks när jag läser igenom, flytet som inte riktigt finns där.
Och så kommer våren. Just nu, när jag borde sitta böjd över mitt tangentbord och mina papper dagarna i ända. Då kommer våren. Och genom ett trollslag får vi den perfekta lägenheten. Mitt i stan. Och med stan menar jag Stockholm. Det är så bra att det knappt kan vara sant. Och såklart, komplikationer tillkommer. Och med komplikationer menar jag att alla saker i vår 76 kvadratmeter stora lägenhet skall ni i lådor och upp ur lådor i en 33 kvadratmeter stor lägenhet.
Jag klagar inte, jag är lyckligt lottad. Det är en välsignelse att kunna få sitta med sin favoritlitteratur och skriva uppsats om den. Det är osannolikt att få bo i Stockholms innerstad. Jag är bara lite stressad (och nervös!) just nu.
Iväg
Till västkusten!
Läsa, skriva och lite om mina hårkval
Jag har så mycket att läsa. Fördjupningen, fördjupningen i fördjupningen och litteratur till uppsatsen. Lyckligtvis har jag i alla fall läst de två romanerna vi ska ha läst till nästa seminarium: Mörkrets hjärta och Dorian Grays porträtt. Räcker nog att skumma dem lite och kolla in sekundärlitteraturen. Någonstans i allt detta läsande ska jag hinna skriva en c-uppsats. Kul att både fördjupningskursen och uppsatsen är kul, annars hade det aldrig gått.
Hittade en konstig hemsida förresten. You2Book som är någon slags av version av skrivcommunity som lockar med att boken man lägger upp kan bli publicerad av en riktigt Förläggare (förläggare, alltså, inte förlag). Vad nu det innebär. Har försökt hitta om de har något slags avtal med något förlag, men inget hittat. Sen finns det ju en till ”hake”. Tanken är att man ska skriva en roman med andra entusiaster. Dvs du börjar på en roman och någon annan tar vid. Faktum är att man max får skriva tre kapitel till en och samma bok. Och om flera har skrivit ett fortsättningskapitel är det sajtens medlemmar som får rösta vilket som ska ingå i den färdiga boken. What?! Är det någon som ens inbillar sig att det kan komma god litteratur ur detta? Bland annat kan man läsa att: ”Tänk också på att följa jargongen i den aktuella boken. Boken blir mer ”lättläst” om språket/jargongen är samma igenom hela boken”. Nähä. Menar du det? Jag har vid tillfälle skrivit noveller med bekanta – då har vi dock hela tiden fört en diskussion om vart intrigen ska leda, vad det är vi förmedla etc. Likväl är det nästan omöjligt att helt sammansmälta två språk om båda är någorlunda originella. Det utmärker ju liksom bra författare. Jag behöver inte nödvändigtvis kolla bokens rygg för att veta om det är Balzac eller Dostojevskij jag läser.
Jag skulle såklart kunna tänka mig att leka lite med det. Helst med eget utvalda medförfattare – en rolig skrivövning sådär. Men då utan att behöva riskera att det blev publicerat.
***
Nu till något helt annat. Jag behöver hjälp. Kan inte bestämma mig för vad jag ska göra med mitt hår. Det första alternativet är att bara färga om det igen – jag har hittat en ny sorts henna som verkar bra och som skulle vara kul att pröva. Och jag trivs bra i röd/rödbrunt, känns tryggt sådär. Å andra sidan. Det skulle ju vara kul med lite förändring. Jag tänker mig min naturliga hårfärg fast kanske med lite blonda slingor så det blir lite ljusare. Problemet: hela mitt hår minus en centimeter längst in är hennafärgat. Henna går inte att tvätta ur. Ska jag låta håret växa ut lite och sedan någon gång i sommar klippa mig super kort för att få bort hennan? Försöka färga över med en brun färg som ligger relativt nära min egen och hoppas att det täcker hennan? Tänk om det blir en kemisk reaktion som förstör håret helt. Ah, beslutsångesten.
***
I all hast
Kan jag få andas lite nu? Komma ikapp litegrann? Resan till Göteborg, lillebrors besök, och nu förra helgen var Tara och Helena på besök. Det blev allt möjligt trevligt, bland annat en massa mat, second hand-affärer, utgång fredagkväll och Andy Warhol-utställning. Hemskt trevligt. Den här veckan har jag försökt komma ikapp med studierna. Mest jagat literatur till uppsatsen och läst lite i viktorianska romaner. Och så fick jag tillbaka den där tentan som jag la så lite tid på. Det blev ett C som väl är ett rätt dåligt betyg – men klart okej för min undermåliga insats.
Äsch, det får bli en ful liten mini-uppdatering. Jag återkommer.
Framtidsplaner
Kära dagbok(-läsare).
Ja den här hemtentan är nu officiellt den sämsta tenta jag någonsin skrivit. Och nu är det inta jag som koketterar eller så, den är faktiskt riktigt dålig. Förhoppningsvis duger det till ett E i alla fall. Och då har jag ändå kommit undan rätt lindrigt. Första frågan skrevs igår strax efter blogginlägget och blev klar vid två-tiden. Idag har jag suttit sedan elva och blev klar ett med andra frågan. Et voila sex sidor hemtentamen klart. Saken är den att när jag är väldigt inne i ett skrivprojekt, ja då är det lite som om allt bleknar runt omkring. Dessutom. När jag leker författare på det här sättet har jag en tendens att bli lite mindre litteraturvetare. Plus att delkursen var tråkig.
Hursomhelst. Jag har i skrivande stund precis bokat en studentlägenhet. Jag tror inte den kommer bli min med det är ett första steg till självständighet. Jag och Malm har nämligen bestämt oss för att bli särbos ett litet tag. Och nej, this is not us breaking up. Ni behöver inte bli oroliga. Det är bara det att ingen av oss bott själv, någonsin. Och det är nåt som vi båda vill ha gjort. Vi har vägt fördelar och nackdelar mot varandra och kommit fram till att det är det här vi vill. (Om inte annat kommer Malm bli tvungen att öva upp sina matlagningsskills, något jag ser mycket fram emot.) Alltså, studentlägenhet i Solna bokad.
Överhuvudtaget är jag lite halvt missnöjd med min levnadssituation just nu. Eller, jag har en plan om hur jag ska göra det bättre. Deadline är 26 augusti 2008, dagen jag fyller 23. Den ser ut som följer:
- Flytta till egen lägenhet.
- Gå ner i vikt, typ 10 kg.
- Skriva klart göteborgsromanen.
När det är klart är jag nöjd med mina förutsättningar för nästa Stockholmsår. Jag går nämligen efter skolkalendern, det nya året börjar i och med kursstart snarare än nyår. Dessutom är jag på västkusten hela sommaren.
Bli inte som jag när du blir stor
Ibland får jag känslan av att jag är en dålig förebild för min bror. Att lite av min slappa studieteknik överförts på honom. Eller, på gymnasiet och tidigare jobbade jag väl på rätt bra. Det är först på universitetet som jag typ slutat läsa kurslitteraturen, ”försovit” mig vid tidiga föreläsningarna. Och sen hela den här grejen att sitta dagen innan med hemtentan, uppsatsen, salstentaplugget… Problemet är ju att jag klarar mig, och klarar mig bra. Så då segar jag ytterligare lite mer nästa tenta. Och då kommer man så småningom fram till den punkt jag befinner mig på nu. Klockan är snart elva dagen innan tentan ska in. En tenta som ska vara 6 sidor lång och handla om teoretiska texter jag inte läst. Ett omöjligt projekt? Fråga mig imorgon.
På tal om framtiden
En reviderad dikt från juli 2004:
I.
Jag vaknade imorse och trodde igår varit dröm. En dålig dröm. Men blott dröm. Sedan såg jag tårarna som ännu inte torkat på mina lakan och jag förstod att ingenting förändras. Igår var när drömmen dog.
II.
Ingenting har egentligen hänt och ändå är allt annorlunda. Den framtid som för några ögonblick såg så ljus ut är återigen som den var innan igår. Framtiden är alltid bara en. Det är vi som förändrats. Men så mycket värre det känns idag då vi igår var så uppfyllda av hopp.
III.
Är det inte märkligt? Vi gör idag val vi rättfärdigar med tanken på vad morgondagen kan ha i beredskap. Men det enda vi med säkerhet kan veta om framtiden är att vi inget med säkerhet kan veta om framtiden. Vi väljer olyckan idag i hopp om att kunna köpa oss fria från olyckan imorgon. Sådan är vår tragedi.
