20 000

Det gick väl sådär idag. Jag borde ha skrivit 5000 men fick bara skrivet mina sedvanliga 2000. Men det räckte för att ta mig över 20 000 strecket som jag strävat efter ett tag nu. Jag har dock en ny karaktär som skall introduceras. Sådant är alltid roligt. Lucille skulle kunna behöva lite sällskap, hon har varit ensam så länge. Det hon behöver är i sanning en riktigt old school gentleman. Och i kapitel 6 dyker han alltså upp dyker han upp och räddar dagen och vår vacklande tro på mänskligheten.

Min lilla fäbless för Oliviers funderar jag att råda bot på genom en liten novell om bara honom. Jag funderar på att räkna det till NaNo då det ju faktiskt hör till ämnet alternativt lägga in det som en historia i historien. Vi får väl se.

Annars händer inte mycket, varken intellektuellt eller något annat i mitt övriga liv. Allt centreras verkligen kring skrivandet. En sak har dock hänt. Malm har skrivit en låt om och till mig! Kan det bli mer romantiskt än så? Att han helt saknar sångfärdigheter gör det så mycket sötare. (Tack och lov gjorde han med sin musikaliske vän.) Och imorgon blir det hängmattan då han skall läsa poesi. Jag har snart förvandlat honom till en riktigt kulturnörd.

Mustig köttgryta

Irritation. Jag skriver så oeffektivt att jag skulle vilja skära av mig halsen. Eller nåt. Jag sitter hur länga som helst framför datorn men inta fan får jag något vettigt skrivet. Så slutar det med att jag skriver ett tre sidor långt brev till D. istället. Det är skönt att kunna skriva till honom igen. Jag har lite dåligt samvete för någonstans känns det lite som om jag utnyttjar honom. Välter alla mina funderingar och teorier på honom. Han har blivit lite kristen säger han. Jag undrar hur mitt liv hade sett ut, hur jag hade varit, om jag inte träffat Malm. Då hade nog D. varit den som mest influerat mitt tänkande. Ja, jag älskar att leka kontrafaktiskt. Hursomhelst är jag glad att D. är tillbaka i mitt liv. Trots han nyfunna fromhet är han en intressant karaktär som jag verkligen fattat tycke för. Och med tanke på hur sällan jag faktiskt intresserar mig för människor utanför min egen person bör jag vårda dem jag faktiskt har.

Den jag tycker allra bäst om just nu är Olivier. (Även om han nu inte ligger utanför min person egentligen.) Han är så plågad och skör. Och så är det så förbannat synd om honom. Jag skulle vilja skriva mer om honom men han får inte riktig plats i historien. Men han är utan tvekan den intressantaste karaktären. Lucille är jag lite missnöjd med. Hon känns lite menlös helt enkelt. Dessutom är hon vid första anblick för hygglig. Om man tänker efter så är hon inte det, jag insåg det när jag skrev om våldtäkten idag. Det var förresten en jobbig scen att skriva – romanens andra. Men Lucille tuffar nog till sig lite i andra delen.

Och jag har skrivit in Affes mustiga köttgryta i romanen. Jag gjorde utan att tänka, det var först efteråt som jag insåg det och beslöt att låta det vara kvar. Jag undrar vad som mer kommer att hamna i texten.

Söndag 6/11

Nå, så jag fick inte skrivet 5000 ord. det blev bara 3000 men det är inte fy skam det heller. Jag ligger i fas med planeringen och det är det som räknas (och att jag ligger några hundra ord före D.) Jag tror jag tar ett ryck imorgon, jag vill i alla fall komma en bra bit på avsnittet om handelstaden. Sedan är jag ju nästan vid berättelsens vändpunkt.

Nu skall jag gå och lägga mig. Att jag inte läst ens hälften av det jag borde läsa tills imorgon tänker jag inte bry mig om.

Jag höll nästan på att glömma. Veckans länktips är:

http://www.geocities.com/zentrys/kattungar.html

med den underbara Uggelguggel!

Nattvaka

Klockan är tjugo i tre och jag har suttit uppe och skrivit. Jag är ganska nöjd, har kommit över tiotusenords-strecket i två skrivsessioner. Det är utmattande men kul. Det ger ju verkligen resultat. Jag har nu dryga 15 sidor text. Och då har jag skrivit upptakten, det är nu allt börjar på riktigt. Jag kan dock säga att jag är riktigt trött nu och hoppas verkligen att katterna låter mig sova imorgon. Jag kanske hoppar kattutställningen imorgon. jag vet att jag kommer att ångra mig, men det är lockande att sitta hemma och skriva. Femtusen ord hoppas jag i alla fall få ihop. Då kan jag ta det lite lugnare i veckan och skriva mina två tusen ord om dagen.

För övrigt köpte vi idag den efterlängtade soffan, den är mycket liten men duger i vår lägenhet. Tack till pappa och Timothy för att de hjälpe oss att köpa den, bära upp den och montera ihop den. Dessutom är det en bäddsoffa så nu kan folk sova över. På tal om att sova är det nog vad jag behöver göra just nu. God natt!

NaNo meltdown

Arrgh! Jag har suttit framför datorn i hela två timmar och lyckats skriva drygt 2000 ord. Det är ju bra tänker ni, det var det hon planerar att skriva om dagen. Ja, och det är ju bra att jag lyckas med den planeringen. Problemet är bara att det idag är den tredje november och jag borde ha börjat den första november. Vilket betyder att jag ligger 4000 ord back. Varför, oh, varför fick jag den fåniga idé att skriva 50 000 ord på en månad. Det är vansinnigt. Speciellt som jag inte kan släppa på kvalitetskravet (nåja inte helt i alla fall). Till saken hör också att det är så förbannat tråkigt att skriva början på en berättelse. Ingenting händer, allt bara presenteras. Jag hoppas det bli bättre när Bernhardt gör entré. Då blir det lite mer dramatik i alla fall. Jag vill helst skriva Lucilles… speciella scen. Ehm… glöm det okej?

Datorhaveri

Datorn kraschade. Vi köpte en ny och lämnade in den gamla på lagning. Den nya fungerar nu, den gamla är ohjälpligt förlorad. Och med den en mängd foton, texter och min musik. Men jag överlever.

Det är den andra november och jag har inte riktigt börjat med NaNo-romanen än. Jag har precis insett att den kommer bli riktigt dålig. Jag är glad att jag bytte projekt. De högkvalitativa idéerna skall inte slösas på sådan skräplitteratur. Nåväl, om inte annat skall jag bevisa för mig själv att jag kan knåpa ihop en längre sammanhängande text. Det får bli mitt huvudsakliga mål och projekt. Jag tror jag börjar med detsamma faktiskt.