Sjukdom

Det är klart att jag blir dålig när jag verkligen skulle behöva vara frisk. Uppkommande tenta och NaNo-roman att skriva klart. Det jag skrivit ikapp har jag nu förlorat ordentligt. Nåja, skriver jag 3000 ord istället för 2000 om dagen löser det sig ändå. Men ibland är det kämpigt nog med det där 2000. Och när hjärnan är feberyr och skärmen ger en huvudvärk… Tur att jag i alla fall har Malm att pyssla om mig.

Vidare har jag fått seriösa tvivel rörande min historia. Jag finner den något banal, främst berättartekniskt. Jag börjar på punkt A och sedan tuffar det på till punkt B. Jag undrar om jag i mitt väldigt styrda skrivande polerar bort all dynamik. Att allt blir för tillrättalagt. Jag är ju trots allt ute efter att hos läsaren frammana någon slags känsla. Sympati, sorg osv. Hur lyckas man med det?