Jag var inte med själv men Malm var det och hans dikter fick ett gott emottagande. Kvalitén var dock överraskande hög på även de andra tävlande men han tog sig så lång som till semi(?)-final. Jag var mycket stolt över hans prestation. Och hans texter var grymma. Jag hoppas att det ger honom en liten kick att börja skriva poesi igen. Grädden på moset var att Johannes Anyuru var konferencier, och en mycket bättre sådan än han som brukar vara där.
Jag ska försöka skriva 2000 ord ikväll, trots en annalkande huvudvärk. Funderar på att skriva några rader till D. eller Bylöv, men vet inte om jag orkar. Nej, det är inte riktigt sant. Brev orkar jag alltid med. Men jag vill inte skriva till Bylöv förrän jag är klar med NaNo. Det skulle vara så skönt att skicka ett mail och säga: Hej, det var ett tag sedan. Du, jag har skrivit en roman sen vi hördes sist. Lust att läsa? Till D. vet jag inte riktigt vad jag skall skriva. Han verkar ha bestämt sig för att han inte tycker om min person, att det jag säger är oangeläget och att vår bekantskap är någon form av slöseri med tid. Han verkar inte alls vilja tala om skrivandet och dess svårigheter. Och vad gör man när någon bestämt sig på det sättet? När viljan inte finns där. Hur kan man känna annat än uppgivenhet? Jag saknar han som var min vän, men finns han verkligen kvar?
Det är söndag och här är veckans länktips:
http://www.metica.se/interviews/interviews_result.php?i_id=0096
Hillevi Norburg 