Så, det går fortfarande trögt med skrivandet. Har dock gjort mig fin inför festivalen. Och diskuterat lite språkfilsofi med Malm. Det stör mig lite att jag inte behärskar de filosofiska begreppen speciellt bra. Å andra sidan gläder det mig att jag håller någorlunda jämna steg med honom. Det slog mig också hur ovanligt det är att folk faktiskt utmanar mig i diskussioner och att jag faktiskt måste vara skärpt och verkligen anstränga mig när jag argumenterar. Måste bara hitta någon som jag kan diskutera litteratur och skrivande på det sättet med.
de Nerval
Jag gick upp rätt sent idag. Klockan var väl kvart över nio. Malm hade föreläsning redan klockan tio så jag följde honom ut men istället för att gå till spårvagnen vek jag av och köpte kattsand på Konsum. På vägen hem smet jag in på bageriet och försedde mig med två croissanter som jag tänker inmundiga så fort mitt te är klart. Jag har lyckats hinna med att diska upp disken och ställa in det nya porslinet som far gett oss. En bra morgon helt enkelt, jag hoppas det fortsätter lika bra, det vill säga när jag sätter mig ner med romanprojektet. Idag tänker jag skriva klart min synopsis samt påbörja en lista över saker jag behöver kolla upp. Så det blir väl en liten stund med franska wikipedia och sedan med böckerna jag lånade på UB förra veckan.
I natt drömde jag att jag besökte Gerard de Nerval när han satt på sinnesjukhus. Vi beklagade oss först över att de andra patienterna återigen förstört hans staty av Aurelia. Sedan visade han mig målningarna han gjort på det lilla rummets väggar och som föreställde hans tid i den så kallade andevärlden. Med andra ord jag befann mig i Nervals bok Aurelia som jag läser nu. Jag minns att jag beklagade att jag inte kunde uppleva och se det han sett. Han svarade att han hellre varit frisk, det rör sig om ett sjukdomstillstånd trots att han såg allt klarare och aldrig sett allt tydligare. Ändå hade han om han fått välja hellre varit ‘frisk’, som oss andra. Någonstans där vaknade jag helt genomsvettig.
Aurelia är en obehaglig bok, å andra sidan är den komisk, det Nerval beskriver är helt vansinniga saker egentligen (exempelvis skapades världen av ett slags urväsen med hjälp av talismaner.) För den som kan sin idéhistoria är det en guldgruva. Nerval är väl påläst och mycket av det tidiga 1800-talets idéer och föreställningar skymtas mer eller mindre tydligt i hans prosa. Det är mycket Rousseau och ‘orientaliskt’ tänkande. Men kan man lite om Nervals liv vet man att det inte handlar om fantasifull fiktion utan hans egen begynnande sinnessjukdom som skulle resultera i självmord efter en tid på sinnessjukhus. Aurelia skrevs mellan två vistelser på sådana sjukhus. Mellan de märkliga resonemangen och beskrivningarna av besöken i andevärlden döljer sig en tragedi. Det är svårt att läsa den utan att bli berörd. Det är sådär sällsamt att man ibland vill skratta högt och i samma ögonblick minns att det kanske inte är lika roligt att leva det och skrattet fastnar någonstans i halsen.
Skolstart och Överjord
Skolstart, mer eller mindre. Var ju mer än en vecka sedan jag var på Sörängen men det känns inte riktigt som om jag kommit igång än. Förutom lite tvivel och allmän ångest märks det inte riktigt ännu av att jag är inne i ett nytt romanprojekt. Men jag tror det kommer igång bara jag får köpt datorn, även om jag skriver för hand först.
Innan dess skall det dock hända en del. Eller ja, jag ska medverka på Affes kulturfestival Överjord. Nu på lördag den 9 september på Kalejda vid Stigbergstroget. Jag tror det är det störtsa sammanhang i vilket jag figurerat med textläsning. Jag kommer förmodligen läsa Carnelian-texten samt en skolastistisk text om mannen och dennes roll i det antika och det medeltida samhället. Den senare är snarare filosofi än poesi, men ytterst estetisk. Malm har dock uttryckt viss oro att vänstervridna kulturentusiaster skall få lust att slå mig då de argument som framförs är en aning politiskt inkorrekta. Jag kommer publicera texten här senare, efter festivalen med fotnot om huruvida jag blev slagen på eller ej. Affe har dock lovat att beskydda mig så jag är inte orolig.
En tråkig omständighet kring detta med festivalen är att D. inte längre kommer ner. Jag har lärt mig att man inte ska förvänta sig för mycket av D. när det gäller det där med att träffas irl. Det skulle väl vara lugnt om jag inte blev så besviken varenda gång. Någonstans hoppas jag väl att han skall ändra sig (vilket han inte kommer att göra) och samtidigt vill jag inte att han kommer. Nåväl, han kanske kommer ner till bokmässan istället. Men det är inget jag direkt kommer att planera in i kalendern.
Under sommaren har jag kommit igång med läsandet igen. Kanske publicerar jag en liten lista med sommarläsningen och lite omdömen. Nu läser jag Gerard de Nerval och efter det skall jag ta itu med her Leopards bok som jag inte velat läsa när jag jobbade. Det är något speciellt med ännu opublicerade böcker, något jungfruligt.
Till sist. Idag var jag och shoppade loss med mamma. Det var en födelsedagspresent till mig, en liten klädbudget. Det resulterade i flera fina inköp, vissa att ha på festivalen på lördag. Om Malm tar några fina bilder kanske de hittar sin väg hit till Stasimon.
Gästpoet: Carnelian
VÄNDA SIG BORT
Vända sig bort från det leende ansiktet. Som om leendet var ämnat en annan. Som om leendet inte var ämnat en annan. Det andra leendet. Det som inte får ögonen att glittra utan: lysa. Lysa: jag vill ha dig. Nu, här, någon annanstans alltid. Lite mer, lite helt och hållet. Äga dig. Köttet på dina ben, själen som du andas ut, stötvis. På andras ansikten. Vända sig bort. Gömma sitt ansikte, gömma uttrycket i ögonen. Andas besvikelse, andas hopplösheten. Se ditt leende, igen, i ögonvrån. Glitter i ögonen. Vara en bästa vän, ständig vän. Alltid hamna bredvid, aldrig framför. Vilja äga dig. Som du mig. Frihet definieras: gå förbi dig på gatan och låtsas att jag inte ser dig. Men: kastar mig för dina fötter. Tigger leenden och smekningar. Om du ändå skall ge mig, ge mig då hela dig. Vända sig bort, hoppas att du inte ser. Vilja ha mer. Vilja äga dig. Allt under din hud. Köttet. Innanför det: anden. Mest den.
Lite länkar och ett test
Jag har varit ledig några dagar nu och sett till att tillbringa dagarna i Göteborg med Malm och vänner. Utomhusvistelsen, vilken förvisso var en trevlig omväxling till Maxis lysrör, har dock resulterat i en föga attraktiv röd färg.
Jag har också uppdaterat mina länkar. Några är nya upptäckter andra sådana som jag bara inte orkat lägga upp förrän nu. Herr Leopard hittar man här. Rebecca Liedman träffade jag på ett skrivargruppsmöte och snubblade häromdagen över hennes blogg. Varför jag inte länkat till Mina eller Ninda tidigare vet jag inte.
Till sist gjorde jag idag ett litet test och det visade sig, till min stora förvåning, att jag mest av allt är man:
 |
You scored as Male. Being mostly male, within your structures of thinking simply means that your reasoning powers are (the way they are perceived in Western Culture`) higher than the one of the opposite sex. Psychoanalsis claims this to come at the price of creative expression – a rational thinker can not think out of the box, it is claimed. Yet this ‘discovery’ contradicts the fact that many great minds that created something out of the ordinary were men.
|
Kvinnan vid fönstret
KVINNAN VID FÖNSTRET
Jag står och steker pannkakor när jag ser henne. Det kommer som en överraskning. Hon brukar dyka upp först senare, vid niotiden. Jag som hade tänkt äta först. Nåja, jag stänger av plattan och ställer mig vid fönstret. Från mitt köksfönster ser jag rakt ner i hennes sovrum. Hon tar av sig kläderna, arbetskläderna. Idag hade hon den mörkblå kavajen med tillhörande byxor. Jag tycker bättre om när hon har kjol till den. Men att hon hade kavajen och byxorna visste jag redan. Jag såg när hon tog på sig dem imorse. Hon knäpper upp den lila behån. Jag lutar pannan mot glaset och andas knappt. Vänd dig om. Hon står i bara trosorna. Sedan försvinner hon. Jag andas besviket ut. Duschen. Då blir hon borta i säkert tjugo minuter. Jag lämnar fönstret och sätter på plattan igen. Smet har lyckats hamna på min nya kjol. Hon skulle tycka om den, kjolen. Men hennes är säkert dyrare, hon verkar inte vara den som handlar på H&M.
Fast det bara gått fem minuter går jag tillbaka till fönstret. Pannkakan fräser i stekpannan. Jag vill ju inte missa… men nej, sovrummet där nere är fortfarande tomt. Jag stänger ändå av plattan och struntar i den halvstekta pannkakan. Tar fram ProViva-paketet ur kylen. Häller upp ett glas. Nyponsmak. Det får stå kvar på bordet. Jag kastar en blick genom fönstret. Fan, hon är redan tillbaka. Hon har svarta stringtrosor och en svart bh av spets. En vit handduk kring håret. Hon rotar bland sina kläder. Till slut bestämmer hon sig för jeans och en glittrig top. Så hon ska ut. Hon sminkar sig snabbt och vant. Lägger rött läppstift på läpparna. Jag tar fram mitt eget och målar mina läppar jag också. Det är samma nyans som hennes, tror jag. Jag har försökt att se efter när vi träffats nere i gården. Ja, jag tror faktiskt att hon använder Yves Saint-Laurents No. 11 Rouge Authentiq. Fast, säker är man ju förståss aldrig. Hon skyndar ut ur sovrummet. Jag går in i vardagsrummet och efter en stund kan jag se hur hon korsar gården och försvinner ut på Stockholms gator.
Sovmorgon
I natt drömde jag att jag pratade litteratur och hånglade med Jerker Virdborg. Det var en på alla sätt behaglig dröm.
Livet är underbart
What a day! Jag var hemma i Göteborg och hämtade lite kläder och böcker för att sedan därefter åka hem till Affe som bjudit mig på linsgryta. Även Linnea dök upp och det var överraskande behagligt att träffa lite vänner igen. Jag är en sådan där oförskämt lyckligt lottad individ som inte behöver arbeta speciellt hårt för det heller. Jag menar; jag har Malm, underbara vänner, en fin lägenhet, jobb, goda studieresultat och en talang för skrivandets ädla konst. Helt vansinnigt egentligen.
Och nu?
Nuförtiden jobbar jag mest. Annars gör jag ingenting. Det är skönt, okomplicerat på något sätt. Kommunicerar inte med vännerna i Göteborg. Tar itu med det när jag är tillbaka i stan tänker jag. Man skall inte göra så, man skall ta hand om sina vänner. Eller i alla fall påminna dem om ens existens någon gång ibland. Men jag behöver tiden för mig själv. Behöver stänga lite dörrar, med lite tur går de inte i baklås.
Det är en märklig sommar. Jag är för mig själv och känner mig på något sätt fri. Det är varmt och grönt här i Ljungskile. Jag kan sitta i skuggan och korta stunder ute, även om jag mest är inne. Går ut med hunden ibland. På måndag åker jag kanske till Göteborg och hämtar posten och någon ny bok att läsa.
Jag saknar Malm och drömmer om honom. Drömmer att han är här i mitt gamla flickrum hos mig. Inatt drömde jag om gymnasievänner och Bylöv och K. Det måste vara för att jag är tillbaka här. Jag kanske ringer Sofia så kan vi gå ner till kallbadhuset mitt i natten och äta wienerbröd och dricka svartvinbärsaft, såsom vi gjorde förr i tiden. Eller gå på upptäcksfärd på Lyckorna, som vi gjorde en gång. Då, när vi gick på gymnasiet. Pappas lägenhet är mitt emot gymnasiet jag gick på. Då är det svårt att inte bli nostalgisk. När man står mitt emot det förflutna.
I mitt huvud har arbetet med ‘Det tudelade trädet’ börjat. Häromdagen hade jag en början, den är borta nu, men jag är övertygad om att den kommer igen. Den eller någon annan. Inget att oroa sig för. Jag försöker befria mig från alla anspråk och bara läsa bra böcker och hitta tillbaka till den där glädjen att bara berätta historier. Tänka kan jag göra sedan. Tänka och slipa och möblera om. Det är då det blir bäst ändå. När man börjar skissa på måfå.
Till sist. För sommarjobbande varuplockare som är vansinnigt uttråkade ordinerar jag lite kundbetjäning Dirty Harry-style. Jag har inte prövat det än, dels för att jag inte vågar dels för att det är svårt att leverera repliker som Clintan när man är 163 centimeter lång och har en mjukt kvinnlig röst. Den som prövar får gärna meddela mig om resultatet.
*
Kundbetjäning Dirty Harry-style:
Kunden: Jobbar du här?
Replik: Maybe I do..
Kunden: Eeh.. Vet du var saltet står?
Replik: It’s my job.
(…peka mot saltet som står på hyllan bakom kunden)
(Kunden sträcker sig mot saltet för att ta det.)
Replik: Go ahead. Make my day.. punk.
En bra dag
Idag var en sådan där dag som man tror ska bli som alla andra dagar, lite sämre kanske till och med. Himlen hotade med regn när jag och Malm gick ut i förmiddags utan jackor. Lyckligtvis började det inte regna förrän efter det att vi kommit hem.
Malm klippte sig och fick en riktigt fin frisyr. Han ser ut som en slags brittisk poppojke. Jag brukar inte gilla britter, men det passar honom eftersom han inte har för grova engelska drag utan snarare ser ut som en aristokrat. Hur snyggt som helst med andra ord.
Vidare lånade jag en del sommarläsning på biblioteket. Lite av det som rekommenderades av kursledaren för kursen jag ska gå till hösten. Som så ofta hamnade jag framför ”skrivarhyllan” med råd och inspiration för oerfarna skrivare. Jag lånade en av Marcus Birro som jag började slöläsa när tv 3 la av mitt i Cityakuten. Och det var nog precis vad jag behövde. Trots förra inläggets nonchalans rörande det negativa beskedet från Litterär Gestaltning måste jag väl erkänna att jag kanske tog åt mig lite. Men då jag kunde ha sjunkit ner i ett grumligt tvivel påmindes jag åter om att det om man ska komma någonstans behöver lite driv, lite jävlaranamma. Lite jag ska fan visa de jävlarna. Jag höll inte med om allt i boken, långt ifrån, men för den påminnelsen skall du ha ett tack, Marcus Birro.
