Mareld

En plötslig minnesbild:

Sommarens sista dagar. Ett stråk av höst i nattluften som får huden att knottras. Vattnet också det kyligt och klart. Man ser botten tre meter ner som vore den strax under ytan, sträckte man ut handen skulle man kunna röra vid musselskalen som blänker i månljuset. Jag och väninnan, våra avklädda kroppar, vita och bleka som vi långsamt sänker ned i det tyngdlösa. Kylan som först lamslår och sedan bedövar. Himlavalvet klart och glittrande över oss, i vattnet marelden som stjärnband i hennes spår.