Utläst: Till den skrivande kvinnans försvar

Där hittar man en beskrivning som kan läsas som ett försvar för den fysiska boken och dess lockelser. Varför boken inte helt kan ersättas av läsplattor o dyl.

Hon vände upp händerna som till bön med den knubbiga volymen i ett stadigt grepp, förde den till ansiktet och öppnade den och slog igen den några gånger med tummarna så att luften sattes i rörelse och bokens andedräkt svepte mot henne. Hon Öppnade den igen, höll upp den mot näsan och andades in lukten av läder och nytt papper. Hon drog in den skarpa papperslukten som föreföll kraftigare och grövre tillsammans med lukten av kemikalier och djurhud, och sist av allt uppfattade hon det speciella doftstråket av någonting nytt. Doften av ny bok liknande ingenting annat. […] Hon öppnade aldrig fönstren till biblioteket av rädsla för att doften skulle försvinna, eller att lukten av ljus vår, kylig höst, iskall vinter eller stekhet sommar skulle tränga in och förenas med luften i biblioteket så att den underbara doften av ingrodd boklighet försvagades. Biblioteket hade blivit något av en levande varelse som hon hoppades bli oupplösligt förenad med.