Bad hair day

Man ska aldrig tro att det inte kan bli värre. Att man liksom nått någon form av botten. Att det bara kan bli bättre. För det är helt fel. Det kan alltid bli sämre. Om man säg, klippt av sig sin lugg och tänker att man kan göra sig i alla fall lite nöjd genom att färga det till någon mysig ny färg. Något varmt och brunt som passar årstiden. Man tänker sig något i stilen Amelie från Montmartre. Så man köper hem färg. Och färgar. Man tycker krämen ser väldigt mörk ut, men å andra sidan gar man färgat håret rött förrut och då är krämen helt lila. Så sköljer man ut och nu börjar man bli lite nervös för det ser VÄLDIGT mörkt ut. Men ändå, håret är blött, måste torka först. Så man torkar håret och WTF. I spegeln ser man sitt jag från 2004. Hon som gick estetisk på gymnasiet och såg ut därefter. Håret ser inte alls mysigt brunt ut utan gothsvart. Med den korta luggen som kronan på verket ser den unga kvinnan i spegeln väldigt emo ut. Men jag förtvivlar inte helt. Hår växer ut och färg bleknar. Det kunde, som sagt, varit värre.