Vad kan jag säga, history repeats itself.
Jag var ju till största delen nöjd med mitt hår. Det var bara det att luggen växt sig alltför lång sedan jag sist klippte mig för någon månad sedan. Och i min knapra studenttillvaro kändes det onödigt att gå till frisören bara för att klippa till luggen. För hur svårt kan det egentligen vara? Återigen hämtade jag saxen, ställde mig den här gången framför badrumsspegeln och började klippa. Tjopp sade det i det ögonblick jag klippt av de första lockarna och luggen liksom åkte upp i pannan betydligt längre upp än vad jag tänkt mig. Jag vill ha luggen precis vid ögonbrynen, det här klippet placerade den dryga två centimeter över brynen. Panikslagen klippte jag resten av luggen bara för att upptäcka hur ojämt jag klippt. I mina försöka att rätta till ojämnheten kröp luggen ytterligare högre upp tills jag beslöt mig för att jag rimligtvis inte kunde fortsätta klippa bort mer. Så nu sitter jag med en skandalöst ful lugg som förutom sin osmickrande längd är helt ojämn. Jag önskar verkligen att jag hade någon annan att skylla än mig själv.
Hillevi Norburg 
Oj, jo det brukar bli så. Jag genomförde samma livsfarliga ingrepp på min syster en gång. Men den gången var det bara föräldrarna som tyckte att det var en katastrof. Jag förstår dem nu.
Men som tur är växer ju hår alltid!
Du är säkert lika förtjusande som alltid. Förutom det kloka påståendet i inlägget ovan, att hår alltid växer, gäller att hår alltid kan kammas. Tillsammans medför detta att det inte är så illa ändå.
(Jag är trots detta mycket nyfiken på resultatet!)