Jag är i våldsamt behov av att tänka en intelligent tanke just nu. Något att le lite stolt över, en formulering kanske. Bara… något. Något som liksom rättfärdigar den här existensen. För det är märkligt hur snabbt man glömmer, hur lite av erfarenheten som dröjer sig kvar i minnet när man kanske skulle behöva den. Jag hade helt glömt hur svårt det är att umgås med nya människor, hur sluten jag blir, att allt blir en ansträngning. Den här sommaren har varit… märklig. Målet har jag alltid haft klart för mig, men jag hade kommit ur kurs. Nu har jag riktningen igen, men jag märker att vissa av de drag jag trodde jag en gång för alla tagit itu med dröjer sig kvar. Den där osäkerheten, tveksamheten, driver mig till vansinne. Hindrar mig från att komma någonstans. Och nu känns: bara tomhet. Det finns inget stabilt i denna stockholmstillvaro. Jag pendlar mellan den totala likgiltigheten och rasande känslostormar.
Raison d’être
Jag är i våldsamt behov av att tänka en intelligent tanke just nu. Något att le lite stolt över, en formulering kanske. Bara… något. Något som liksom rättfärdigar den här existensen. För det är märkligt hur snabbt man glömmer, hur lite av erfarenheten som dröjer sig kvar i minnet när man kanske skulle behöva den. Jag hade helt glömt hur svårt det är att umgås med nya människor, hur sluten jag blir, att allt blir en ansträngning. Den här sommaren har varit… märklig. Målet har jag alltid haft klart för mig, men jag hade kommit ur kurs. Nu har jag riktningen igen, men jag märker att vissa av de drag jag trodde jag en gång för alla tagit itu med dröjer sig kvar. Den där osäkerheten, tveksamheten, driver mig till vansinne. Hindrar mig från att komma någonstans. Och nu känns: bara tomhet. Det finns inget stabilt i denna stockholmstillvaro. Jag pendlar mellan den totala likgiltigheten och rasande känslostormar.
Hillevi Norburg 