Hursomhelst läste jag i vilket fall Eliots dikt och någonstans mitt i den kände jag den där glädjen att tränga ner i en text och arbeta med den. Känslan höll i sig till Rilke som jag läste därefter. Upplevelsen var befriande och det kändes som om jag återfått lite av den glöd jag faktiskt hade för studier i ämnet litteraturvetenskap. Att det sedan sker precis innan tentan är ytterst lägligt.
Jag ser fram emot nästa delkurs, främst för at vi ska ha Dag Hedman igen. Om jag var en man och litteraturvetare skulle jag vilja vara Dag Hedman. Klä mig i kostym och lyssna på opera, typ. Det finns bara en annan (också han en av mina ikoner) som kan mäta sig med herr Hedmans stil och attityd: James Bond.
Det bästa med att vara sjuk är att man kan unna sig saker och känna att man trots allt är värd i alla fall den trösten. Idag gjorde jag milkshakes till mig och Malm (även om mina milkshakes är så trögflytande att det vore mer lämpligt att kalla dem för hemmagjord glass.) Det var vansinnigt gott och jag är glad att jag tycker det är för mycket besvär att diska mixern om och om igen, annars skulle vi föräta oss på milkshake.
Hillevi Norburg 