Månad: mars 2006

Publicerat den

Tentamenpaus

Jag tar en liten kvartspaus från tentaskrivandet. Jag håller på med lyriken för tillfället. Det är tråkigt men inte speciellt utmanande. Håller jag bara samma takt blir den här frågan klar till kvällen.

Malm är på en föreläsning med Torbjörn Tännsjö och någon religionsvetare från Harvard. Jag ville egentligen också gå, men har man en hemtenta så har man. Jag missar förmodligen Poetry slam ikväll också, vilket är synd då Mattias skulle läsa och jag har aldrig hört honom. Jag offrar allt för mina betyg. Malm tror att jag får VG igen, men jag betvivlar det. Jag har redan skrivit en del märkligheter plus att jag inte kommer någon vart med dikterna vi skulle analysera.

Köpte Shadow of the colossus i fredags och de var precis så bra som jag förväntat mig. Oerhört vackert gjort och lite melankoliskt. Det senaste spelet jag spelade var Fahrenheit som jag väntat på i ett par år. Vilken besvikelse det spelet var. Varför, o varför, måste alla spelutvecklare ta i så att det spricker? Varför kan det inte räcka med en mystisk mordgåta? Varför måste det helt plötsligt vara så att hela världens öde vilar på ens axlar, och plötsligt befinner man sig i den sydamerikanska djungeln med en maya-indian? Som man spöar för att man som barn fick ”krafter” tack vare ett märkligt ”energiflöde” som ens forskarföräldrar undersökte? Nej, tacka vet jag Shadow of the colossus. Kolosserna är visserligen kolossala men egentligen ganska fredliga. Aggressiva blir de inte förrän man börjar klättra på dem och göra dem illa. Man är så illa tvungen, annars kommer flickan att dö. Det är skönt att det finns spel (ett) där allt inte är svart och vitt, att det inte rör sig om den eviga kampen om gott och ont.

Så, tillbaka till tentan.

Publicerat den

Hos veterinären

Okej, jag kanske var lite väl hård i föregående inlägg. Malm är oftast utmärkt att tala skrivande med. Och det finns fler runt omkring mig. Jag tar tillbaka allt gnällande.

Idag fick jag hemtentan till den här delkursen. Och vilken tenta! Det roligaste är att det inte finns någon övre gräns på hur mycket man skall skriva. När jag frågade om det sa Dag att det kan vara bra att skriva mycket. Vaddå, kan man skriva tio sidor? undrade jag och Dag tyckte att visst kan man det. Med en reservation för ordsuffléer dock.

Annars har större delen av dagen tillbringats hos eller på väg till/från veterinären. Silke har kastrerats och är alldeles groggy fortfarande. Hon gillar inte alls kragen och försöker slippa ur dess repp genom att gå baklänges. Jag tycker synd om henne som ska ha den i hela tio dagar. Sirrus är förkyld och verkar ha någon sorts snuva. Vi har fått antibiotika som han skall få en gång om dagen i tio dagar. Vi fick också med oss ett specialfoder åt hans känsliga mage. Allt som allt gick kalaset på över tvåtusen svenska riksdaler. Vi är ruinerade men katternas hälsa är räddad. Lyckligtvis kommer csn redan på fredag så det blir bara två dagar med fiskpinnar. Fiskpinnar som jag knappt kan äta längre. Jag äter en och sedan äter jag bara paneringen på de återstående tre. Den sammanpressade fisksubstansen inuti får mig att må illa. Men det är en av de enda (och billiga) rätterna jag kan tänka mig till ris och jag älskar ris. Summa summarum: jag lever på ris.

Annars kan vi lätt förvånade konstatera att jag nu haft tre drömmar där Logan från Gilmore Girls medverkat. Sure, han är söt och har samma sorts ögon som Malm men tre drömmar?!

Publicerat den

Sökes: litteraturvän

Så går helgen mot sitt slut. Jag märkte knappt att den hann börja. Efter att på fredagen slocknat vid halv nio-tiden (träningsvärk, mensvärk, huvudvärk) vaknade jag utvilad och pigg (fast med oförminskad träningsvärk). Framåt ett åkte Malm och jag till Ljungskile för att fira min bror som fyllde sexton. Timmy hälsade mig med ett: vad fin du är, du ser nästan normal ut. Jag vet fortfarande inte om jag skall vara glad över det eller inte. Han menade det i vilket fall som en komplimang (väl?) så det är positivt. Nåväl, vi är hemma igen och katterna hade inte rivit lägenheten. Borta bra men hemma bäst.


Inatt drömde jag en märkligt levande dröm. Det involverade flera av mina bekanta. Malm och D. hade varsin huvudroll och även Linnea B. dök upp i en biroll. Det fanns även en karaktär som spelade en ganska viktig roll som var obehagligt lik George från Desperate Housewives. Lyckligtvis var det bara utseendet och inte hans personlighet mitt undermedvetna tagit fasta på. Vi befann oss i ett stort hus (engelskt tror jag, alla talade engelska) i slutet på förra seklet och det var fest. När jag senare vaknade kunde jag inte riktigt skaka av mig känslan, stämningen från huset och dess besökare. Jag tror min omedelbara tanke var att: detta kan bli en roman. Stämningen, karaktärerna, deras inbördes relationer, de få scener jag hann drömma – detta kan bli litteratur! Först tänkte jag arbeta ihop det med Det tudelade trädet, men efter att ha vädrat idén för Malm insåg jag att det nog är bäst att låta det bli två projekt. Det två hjältinnorna, Justine och Armance, är väldigt lika men nu när jag bestämt mig för att det skall bli två berättelser kan jag odla olikheterna. Jag funderar också på att låta Armance föra sin egen talan med hjälp av den starkt subjektiva dagboksformen som jag länge velat använda mig av.


Nu gäller bara att få klart Horisonter så kan jag ge mig i kast med något av dessa nya projekt. Vilket har jag ännu inte bestämt mig för. Vilket osökt leder oss till titeln på detta inlägg. Jag har ju alltid Malm att prata projekt med, men han tenderar att vara lite väl okritisk. Eller snarare lite väl kritisk rörande sin egen förmåga när det gäller att tala litteratur. Hitintills har jag varit för mycket auktoritet. Men visst, det vore lögn att säga jag inte trivs med att vara Författaren av oss två. Det jag behöver är helt enkelt en kritisk litteraturvän att diskutera projekt med. Skrivarcirkeln fungerar inte till detta ändamål då jag vill att de skall läsa texterna när de är klara och då möta texterna utan en massa förutfattade meningar eller förväntningar. De skall vara oskrivna blad som möter mina skrivna blad. D. tycks helt ha avlägsnat sig från internet, om det beror på att han (o)medvetet undviker mig eller överväldigande litteraturstudier kan man givetvis spekulera i. Faktum kvarstår att han inte är tillgänglig. Så jag söker nu en litteraturvän som kan fungera som bollplank. Var hittar man det?

Publicerat den

Morgonstund

Jag gick upp för ungefär en timme sedan. Det är ganska sent, senare än vad jag planerat. Det är katternas fel, såklart. När Malm hade gått till universitetet kom de all tre och lade sig hos mig. Jag kunde inte med att gå upp och störa deras sömn utan låg beskedligt kvar någon timme. När jag väl kommit upp tänkte jag äta en ordentlig frukost, en sån där frukost som illustreras på baksidan av flingpaket. Det gick bra, jag bredde två nyttiga smörgåsar, hällde upp ett ordentligt glas juice, hällde corn flakes i en skål och sen… sen tog det stopp. Någon hade ställt in mjölkpaketet i kylskåpet trots att det var tomt. Underbart. Jag kunde inte gärna hälla tillbaka mina flingor i paketet så jag tvingade i mig dem utan mjölk. Så mycket för den perfekta frukosten.

Jag vet att det var någonting jag skulle göra idag, men inte vad det var. Jag ska träna i eftermiddag, det minns jag så det kan det inte vara. Jag funderar på om det bara var det att jag skulle läsa en bok. Jag var på biblioteket igår för att leta efter en kursbok som jag givetvis inte hittade. Istället kom jag hem med fem andra böcker (två av Bodil Malmsten, en av Thomas Mann, en av Françoise Sagan och en bok med utdrag ur Markis de Sades produktion.) Jag läste en igår (novellsamling av Malmsten) och det var härligt och lustfyllt att läsa något som inte var kurslitteratur. Ja, det var nog läsa jag skulle göra. Kanske tittar lite på dikterna vi har till imorgon också.

Poetry slam i söndags gick ganska bra. Jag gick till semifinal och fick där samma poängsumma som min motståndare. Man gick då på den högsta enskilda poängen som någon av jurygrupperna gett och då åkte jag ut. Det var tur, hade jag kommit till final hade jag varit tvungen att läsa på vårfinalen, och det vill jag inte. Det var i vilket fall inte dåligt för en debut. Jag fick en del beröm av mina församlade vänner. Vilket alltid är trevligt.

I måndags struntade jag i föreläsningen och satt hemma med min ansökan till Litterär gestaltning. Den är ivägskickad och nu återstår bara väntan. Vid midsommar får man veta om man kommit in eller inte. Tills dess hinner man nästan glömma bort det.

Till sist. Malm har bytt namn på sin blogg. Numera heter den Logografen. Vilket i mitt tycke är ett mycket snyggare namn än Zeldunjournalen. Vi får se om han kommer skriva mer aktivt där än på den förra. Nuförtiden tycks han mest sitta och göra småspel på sin fritid så vi får se hur det blir med den saken.

Publicerat den

Framtidsoro

Jag var på expeditionen och hämtade ett studieintyg. Tyckte det såg imponerande ut med alla vg:n på litteraturvetenskap. Det visade sig också att Petra på min kurs gått Litterär Gestaltning (det jag skulle ha studieintyget till med andra ord). Å ena sidan var det upplyftande då Litterär Gestaltning plötsligt kändes lite närmare. Inte som en hägring långt borta i ett avlägset fjärran. Å andra sidan fick det mig att känna mig något nedslagen. Okej, det är inte gudar eller genier som går där utan helt vanliga människor av kött och blod. Men om det förhåller sig så, varför skulle jag inte komma in? Då måste det bero på att in talang är… obefintlig? Nästintill i alla fall. Om jag inte kommer in kommer jag att skylla på att jag saknar erfarenhet från tidigare skrivarkurser. Något jag tänker åtgärda med att gå en annan skrivarkurs, jag har hittat ett par stycken som intresserar mig. Jag söker till bibliotekarieutbildningen också. Jag när en förhoppning om att jag skulle kunna läsa den på halvfart och distans samtidigt som jag går en skrivarkurs.

Annars mår jag faktiskt rätt bra. Jag börjar verkligen komma igång med träningen (aerobics imorgon klockan 12:00). Det känns skönt. Jag hoppas på en förbättrad figur till sommaren. Sommaren ja… Att söka sommarjobb är nedslående. Jag får inte ens intervjuer. Både jag och Malm måste bli än mer ihärdiga, annars kommer vi finna oss i samma situation som förra året. Och det har vi inte råd med. Vi försöker lägga undan pengar med det är inte mycket man får av csn… Nåväl, det löser sig säkerligen på ett eller annat sätt.