Nästan där…

Jag orkar inte skriva mer ikväll. Jag måste verkligen börja skriva på dagarna istället för på nätterna. Nåväl, jag har bara 1000 ord kvar till mina 50 000 och det skriver jag lätt imorgon. Jag har två kapitel kvar, dvs säga ungefär 10 000 ord. Men när min lilla mätare blivit lila är det Litteraturen 1500-1800 som gäller. Men jag kan nog tillåta mig att skriva ett par 1000 ord om dagen eller så för att rensa tankarna.

Imorgon ska jag och Malm organisera bokhyllan. Det ser jag fram emot. Det är så roligt att hitta böcker man glömt att man har och sedan hitta ett fin system att kategorisera in dem i. Men bokhyllan är egentligen för liten för vår boksamling så vi får se hur det går.

Vi har börjat kika lite på lägenheter också. Skulle vara trevligt med något större känner vi båda. Att tv:n och datorn står i samma rum är till exempel ingen höjdare. Hade varit bättre om tv:n kunde ha stått med sängen i sovrummet, det är ju oftast arbete som håller oss vakna – inte sena filmer. Malm saknar badkar och jag en balkong man kan släppa ut katterna på. Men vi får se, det är inget vi stressar över. Om det ligger mindre centralt än den här lägenheten är inget som bekymrar oss egentligen, så länge det är samma busskort som gäller och det finns bra kommunikationer. Men vi får se, det är inget vi stressar över. En annan bra sak om vi mot förmodan skulle flytta är att som jag förstått det kan man inte byta studentbostäder, även om man kan måste nästa hyresgäst också vara student. Ett annat förstahandskontrakt kan man använda för att byta till sig en ny lägenhet. Men vi får som sagt se hur det blir med de planerna.

Nu ska jag sova så att jag imorgon blir klar med Nano!

Jag har nästan skrivit en roman

Idag kom äntligen termostatgubbarna och fixade elementet. det betyder att jag skulle kunna sova imorgon om det inta var så att jag måste gå på en föreläsning. Det är den sista med den professorn innan tentan så jag behöver verkligen gå. Jag har fortfarande feber och ingen röst, men det skall nog gå det med. Bara jag inte får en hemsk hostattack mitt i föreläsningen. Jag kanske kan ta med mig några kronor och köpa något att dricka.

Förutom termostatgubbarna har inte mycket hänt idag, jag har skrivit 3000 ord och är klar ovanligt tidigt. Det är bra, så får jag lite mer sömn. Jag vaknar oavsett vad nästan alltid vid nio eller tio och efter det har jag svårt att somna om. Idag har jag sovit ett par timmar på eftermiddagen också men det är det jag orkar med. tentan vill jag inte ens tänka på än. NaNo blir jag klar med på lördag, men jag är inte säker på att min historia kommer att vara klar då. Frågan är om jag kommer att släppa det när jag är så nära för att plugga ikapp en månads läsande. I för sig kan jag redan 1700-talet ganska bra. De franska upplysningsgubbarna var med på idéhistoria också så de kan jag ganska bra.

Jag har snart skrivit min första roman. På en månad. Jag har inte riktigt fattat det än. (Och sen spökar den där leopard som skrev sin första roman på fyra dagar…) Men tänk, en roman! Det är hur stort som helst egentligen. Jag har varit så upptagen med at skriva de där orden och det har inte varit överdrivet jobbigt. 2000 ord om dagen är (oftast) en baggis. Hälften är precis lagom om man skall ta det lugnare och göra annat än att bara sjunka ner i skrivandet. Jag tror faktiskt jag kan göra det här, skriva böcker alltså. Och så småningom tror jag att jag kommer att göra det riktigt bra. Det enda jag gör är egentligen att skriva böckerna jag skulle vilja läsa och ha i min bokhylla. Det räcker för mig.

En sak till hände idag. Jag är förälskad igen. Och jag måste verkligen sluta titta på kattungebilder. Den här gången är det en svartvit liten pälskling som jag haft ögonen på ett tag och som det nu kommit nya bilder på. Och han är så söt. Olyckligtvis blir han 12 veckor precis innan julhelgen och sedan är ju jag och Malm helt panka. Jag borde egentligen spara pengar och när jag har dem börja titta igen. Men bara att se och drömma om de små älsklingarna är trevligt. I sinom tid, kanske till sommaren, kan vi börja leta på allvar och då kommer jag att ha stenkoll på vilka uppfödare som har de vackraste katterna.


För den som är intresserad:

42 000

Fick skrivet 3000 ord ikväll. Det betyder att jag kanske inte blir klar på fredag (allt beror på hur det flyter på imorgon) men om det inte blir fredag natt blir det definitivt på lördag. Däremot är jag inte säker på om historien kommer att vara färdigberättad då. Jag har ett ganska långt avsnitt framför mig och sedan ett till. I värsta fall får jag skriva klar det sista efter tentan i december. Men jag är orolig att jag inte kommer att kunna släppa det här när det är så lite kvar. Och då kommer jag inte att klara tentan då jag knappt läst någon av kurslitteraturen. Men det finns alltid omtentor…
Det börjar bli lite jobbigt att läsa på NaNo-forumet då allt fler får gröna mätare nu (grön mätare betyder 50 000 ord eller mer). Jag vill också ha en grön mätare…

Jag hoppas jag får lite mer sömn idag. Dålig sömn= dålig start på dagen. Eller i alla fall slö sådan. Satt och spelade Syberia med Malm till långt in på eftermiddagen. Inte bra när man försöker skriva en roman.

Sömnlöshet

Jag visste att det skulle bli såhär. Klockan 8.00 ringde idag väckarklockan för att Malm ville se ett Sonic-barnprogram. Malm vaknar aldrig av väckarklockan, det gör däremot jag. Vilket jag gjorde även idag och väckte sedan Malm. Han mumlade något om att han kunde se programmet en annan dag och fortsatte att sova. Nu skulle jag nog ändå ha satt klockan på 8 med tanke på termostatgubbarna som skall komma, men hade Malm gått upp hade jag kunnat slappna av lite. Som det såg ut nu hade jag ingen möjlighet att slappna av, eller ännu mindre att sova, då jag låg och väntade på att de skulle komma och titta på termostaten. Efter någon halvtimme började det kännas meningslöst att ligga i sängen så nu är jag uppe och gör ingenting istället.

Till saken hör att jag skrev till halv 3 igår och sedan hade ett helvete innan jag lyckades somna då det kändes som om jag svalt sandpapper i halsen. Det betyder att jag kanske sovit fem timmar i natt. Vid ett tillfälle då jag verkligen behöver min sömn. Och pengarna är helt slut så jag kan inte be Malm köpa halstabletter på apoteket. Ja, jag känner mig minst sagt miserabel idag. Och de där termostatgubbarna kommer förmodligen inte komma förrän 12 och då kunde jag ha sovit tills dess.


Jag tror att jag ska väcka Malm och tvinga honom att spela Syberia med mig.

En bra dag

Idag har varit en bra dag. Ja förutom att jag helt tappat min röst och har förbannat ont i halsen. Jag lyckades börja dagen ed att skriva 1000 ord. Det är första gången jag skriver dagtid, så bara det är en liten seger. Sedan kom spelet jag beställt med posten. Med posten kom också en lapp om att det kommer människor och skall kolla på termostaterna. Det är bra, för vi har haft det kallt. Det dåliga är att de kommer klockan åtta. Imorgon, i övermorgon och dagen efter det. Jag kommer inte att våga duscha på tre dagar… I alla fall inte efter 16 då de skall vara klara för dagen. Att det skall komma människor tvingade mig att fixa i ordning i köket, och det var på tiden. Jag hittade mögel i alla möjliga färger utom möjligen blått. Blä. Jag var duktig och rensade ur kylskåpet också. Det är inte så mycket kvar, men vi har fiskpinnar så att vi klarar oss till fredag då CSN äntligen kommer. Det är välbehövt, vi har bokstavligen inte ett öre kvar.

Efter att ha fastnat med spelet (Syberia) alldeles för länga satte jag mig att skriva. Tanken var att jag skulle komma upp i 41 000, men jag klarade det bara över 39 000-gränsen. Det är irriterande och bittert, men jag orkar helt enkelt inte mer. Jag hatar min kropp för att den inte orkar med. Jag vill ha en ny i julklapp. Men den goda nyheten är att berättelsen kommer att bli klar i november. Jag har bara två kapitel kvar och en epilog, dvs drygt 15000 ord. Och till 50 000 har jag 11 000 kvar att skriva så jag klarar mig på alla sätt. (Utom möjligen akademiskt – men då finns alltid omtentor, tack och lov.)

Nu skall jag dock sova lite innan termostatgubbarna kommer.

Sjukdom

Det är klart att jag blir dålig när jag verkligen skulle behöva vara frisk. Uppkommande tenta och NaNo-roman att skriva klart. Det jag skrivit ikapp har jag nu förlorat ordentligt. Nåja, skriver jag 3000 ord istället för 2000 om dagen löser det sig ändå. Men ibland är det kämpigt nog med det där 2000. Och när hjärnan är feberyr och skärmen ger en huvudvärk… Tur att jag i alla fall har Malm att pyssla om mig.

Vidare har jag fått seriösa tvivel rörande min historia. Jag finner den något banal, främst berättartekniskt. Jag börjar på punkt A och sedan tuffar det på till punkt B. Jag undrar om jag i mitt väldigt styrda skrivande polerar bort all dynamik. Att allt blir för tillrättalagt. Jag är ju trots allt ute efter att hos läsaren frammana någon slags känsla. Sympati, sorg osv. Hur lyckas man med det?

Allt flyter

Idag har det gått riktigt bra. Fick skrivet hela 4000 ord! Att det flöt på så bra beror givetvis på att min älskling Olivier fick göra ett litet gästspel. Nu ligger jag bara 500 ord back i planeringen. Det betyder alltså att jag är i fas om jag skriver 2500 ord imorgon, och det känns helt överkomligt faktiskt. Jag måste ta mig tid att skriva kapitel 5 också, som är ett enda stort misslyckande. Absolut sämst hittills.

Det hindrar dock inte min hybris att nå nya höjder. Idag satt jag och tittade på vilka förlag som skulle kunna vara aktuella vid en eventuell publicering. Bonniers har jag alltid varit lite svag för, men jag har inte hittat några uppgifter om hur de ställer sig till fantasy-genren. Natur och Kultur ger ut en hel del fantasy utan att vara litet och obskyrt, så jag gissar att de ligger högst på min lista. Nej, mitt högmod vet inga gränser.

Kattunge-feber

Det började med att jag såg att uppfödaren jag köpt Silke av flyttat och nu finns ungefär två timmars tågresa bort, vilket är relativt kort i sådana här sammanhang. Det utlöste en lavin av saknad och längtan. Jag saknar ljudet av små kattunge-tassar. Jag har också kommit fram till att det jag söker snarare är en personlighet än ett utseende. Vilket har lett till att jag återigen överväger maskat. I alla fall när det gäller korthår, och jag har blivit riktigt sugen på en liten korthårig en på senaste tiden. Jag tror det beror på den där pratglade siames-herrn vi träffade på en utställning i början av hösten. Men blir det en siames igen blir det en klassiskt brunmaskad och inget annat, men de är å andra sidan de vanligaste av alla orientaliska raser och färgvarianter. Inte alls som svartsmoke classic tabby som jag drömmer om. Eller en tickad oriental. Nåja, till våren har vi förhoppningsvis råd och för eller senare kommer väl vår kattunge att dyka upp. Men det känns så avlägset. Vissa människor behöver guld och gröna ängar för att vara lyckliga, jag är i sjunde himlen om jag har en eller tre kattmagar att pussa på. Ur den synvinkeln är min lycka ganska anspråkslös.

Skrivandet gick dåligt idag, jag skrev inte ens dagskvoten och tog ännu mindre ikapp det jag ligger efter med. Det beror givetvis på kattunge-febern som ansatt mig ikväll. Likaså det faktum att jag inte har en aning om vad som skall hända. Imorgon får jag sätta mig och planera allt som skall ske. Då lossnar det förhoppningsvis och om jag anstränger mig kanske jag kan skriva fyra eller femtusen ord.

Vi får väl se.


Halvtid

Igår hände något historiskt. Dels har jag nu klarat av hälften av min NaNo-roman dels är den nu den längsta sammanhängande text jag någonsin kunnat prestera. Jag vågar nog säga att den är betydligt bättre än det oavslutade Atlantis. Jag har lånat mycket av Atlantis i den nya texten. Mest platser och byggnader. Slottet Rosengaard från Atlantis till exempel bär stora likheter med Lucilles stad. I alla fall stenen de båda är byggda av och rosorna. Att det sedan i båda fallen handlar om politik och stora känslor i fantasy-miljö gör också sitt.

Idag skriver jag på filosof-avsnittet. Utan att egentligen märka det har jag gjort mina filosofer till något av en sekt. ”Något av” skriver jag och det är en rejäl understatment. Vi talar om Livets Ord möter Schopenhauer, typ. Det är precis så bisarrt som det låter. Jag märker att det finns för lite humor i berättelsen, för lita att le åt. Vad är väl bättre att le åt än filosofer?

Man skulle kunna tro att jag här ger uttryck för en form av anti-intellektualism. Så är givetvis inte fallet. Det finns en moralfilosofisk tanke med hela berättelsen, så det är helt missvisande. Snarare handlar det om att för mycket av någonting aldrig är nyttigt. I Hedonia älskar det förlustelser och guld över annat och Filosoferna söker efter en värld bortom verkligheten, jag tar inte ställning för något av detta.

Däremot börjar jag märka av en viss romantisering av naturen och kroppsarbete. Kanske inte riktigt vad man skulle vänta sig i en av mina böcker… Men också det skall nog tolkas som att jag förespråkar en viss jordbundenhet. Det är roligt att se vad man gör för värderingar i sina egna texter.

Vad jag fasar för är när allt är över. Låt november vara för evigt. Jag fäster mig så vid mina karaktärer. När jag skrivit klart deras berättelse är de plötsligt inte tillgängliga för mig längre. Då är vi klara med varandra, och jag kommer att sakna dem. Nåväl, jag har ju bearbetningsarbetet framför mig och sen kan jag skriva en uppföljare.

Poetry Grand Slam

Jag var inte med själv men Malm var det och hans dikter fick ett gott emottagande. Kvalitén var dock överraskande hög på även de andra tävlande men han tog sig så lång som till semi(?)-final. Jag var mycket stolt över hans prestation. Och hans texter var grymma. Jag hoppas att det ger honom en liten kick att börja skriva poesi igen. Grädden på moset var att Johannes Anyuru var konferencier, och en mycket bättre sådan än han som brukar vara där.

Jag ska försöka skriva 2000 ord ikväll, trots en annalkande huvudvärk. Funderar på att skriva några rader till D. eller Bylöv, men vet inte om jag orkar. Nej, det är inte riktigt sant. Brev orkar jag alltid med. Men jag vill inte skriva till Bylöv förrän jag är klar med NaNo. Det skulle vara så skönt att skicka ett mail och säga: Hej, det var ett tag sedan. Du, jag har skrivit en roman sen vi hördes sist. Lust att läsa? Till D. vet jag inte riktigt vad jag skall skriva. Han verkar ha bestämt sig för att han inte tycker om min person, att det jag säger är oangeläget och att vår bekantskap är någon form av slöseri med tid. Han verkar inte alls vilja tala om skrivandet och dess svårigheter. Och vad gör man när någon bestämt sig på det sättet? När viljan inte finns där. Hur kan man känna annat än uppgivenhet? Jag saknar han som var min vän, men finns han verkligen kvar?

Det är söndag och här är veckans länktips:

http://www.metica.se/interviews/interviews_result.php?i_id=0096