Kategori: Om litteratur

Publicerat den

Dålig dag och om boksamlingen igen

Jaha. Jag åkte iväg för att få mitt sommarschema på Maxi bara för att upptäcka att min chef satt i möte. Kom tillbaka imorgon sa de, så nu sitter jag hos far i Uddevalla utan tandborste, hårborste, deodorant, ombyte eller mascara. Hoppas att jag får tag på chefen imorgon så att den här lilla sejouren inte blir helt misslyckad.

Min irritation vet just nu inga gränser då jag borde ha fått iväg lägenhetskontraktet typ igår, läst igenom första boken i Världen som vilja och föreställning inför schopi-föreläsningen imorgon samt att jag hade förberett ett litet inlägg på den här bloggen på en post-it-lapp. Ingen fara kan man tycka, bara att skriva det imorgon istället. Men jag hade även bestämt fredagens ämne (nyplatonism och en dikt av Atterbom kan jag avslöja) och nu måste även det vänta en dag. Sådant irriterar mig något fruktansvärt och jag känner mig helt ur fas.

Jag har också insett att vår ekonomiska situation inte är den bästa inför juni-månad och de dubbla hyrorna. Inga ”onödiga” utgifter alltså, vad nu det är. Det beklämmande är att jag har ungefär fem böcker som jag hittat och som jag absolut vill läsa. Och jag vill dessutom ha dem i min bokhylla. Jag vill kunna göra små anteckningar i dem och kunna bläddra i dem om ett år om jag så önskar. Men, just det, inte råd. På tal om bokhyllan måste jag erkänna att min relation till den börjar bli något osund. Jag blir oerhört stressad av tanken på bränder i lägenheten och hur hela boksamlingen skulle gå upp i rök. (Tanken på lägenhetsbrand är överhuvudtaget väldigt stressande för mig då även katterna skulle riskera att brinna inne.) Även översvämningar och fuktskador defilerar ibland förbi i mitt medvetande. Tror jag läste det i en bok av Bodil Malmsten och sedan dess kan jag inte riktigt släppa den tanken. Desto fler ovanliga böcker jag får, eller böcker jag antecknat i, ju mer stressad blir jag av att tänka ut mina små katastrofscenarion. Vidare har jag återigen kommit till den punkt där jag måste börja trava böckerna ovanpå bokhyllorna för att de helt enkelt är fulla nu. De står i dubbla rader och på varandra, och likväl slut på plats. Jag är 21 år gammal. När jag är trettio kommer mitt hem se ut som ett välfyllt litet antikvariat. (Och nej, herr Leopard och andra, böckerna är mina vänner. Jag tänker inte stänga in dem på en vind eller i ett förråd!)

(Eller ja. Förutom de som känna lite passé. Till exempel alla mina häst- och Kittyböcker. Men de står faktiskt redan på mammas vind.)

(Och nu fick jag dåligt samvete för att de är alldeles ensamma på den där vinden.)

(Den där FUKTIGA vinden!)

Publicerat den

Bokrea

Jag har inte ens vågat mig dit. De pengar jag har behöver jag när jag åker till Bryssel. Och som det ser ut nu kommer jag får råd att åka ner till Frankrike också och besöka slottet som en del av romanen utspelar sig på. Om jag står ut med att göra min stackars mormor som jag ska bo hos orolig vill säga. Nå, jag kollade dock lite i Hedegrens elektroniska reakatalog och hittade ett par böcker som jag helt enkelt var tvungen att ha. Snål som jag är beställde jag dem från adlibris.se för en billig peng. Även Malm fick ett par böcker, varav en inte ens var på rean. Han är så kräsen när det kommer till böcker ändå. I och för sig finns det ju en del böcker i mitt lilla bibliotek som jag tycker att han borde läsa, så han har att läsa. Det har jag också, men som sagt. Ibland kan man inte låta bli, och speciellt inte när det är billigt.

Det är inte mycket, men följande inhandlades:

Om arternas uppkomst av Charles Darwin
På spaning efter Spinoza.Glädje, sorg och den kännande hjärnan av Antonio Damasio

(pour Malm)

Peter Schlemihls sällsamma historia av Adelbert von Chamisso
Det underbara äventyret av Henri Alain-Fournier
Snö av Maxence Fermine

(pour moi)

Bara fransmän för min del alltså. (Varför blir det så ofta det?) Det är förresten inte helt sant. Malm köpte en bok åt mig på Hedengrens som inte fanns på adlibrisrean.

Den tudelade visconten av Italo Calvino

Varför jag bara var tvungen att ha den är inte svårt att räkna ut.

Publicerat den

OEI

Vad har hänt?! Vad har hänt?! Hur kommer det sig att det numera är poesin och inte prosan som får mina litterära lustkörtlar att vibrera av njutning? Hur länge har den pågått, denna dunkla omvändelse?

Annars då? Hur är det egentligen med dig Narcisse Hillevi D. de Vincour Justine eller vad du nu kallar dig för stunden? Febern rasar under min hud och jag påminns om min egen bräcklighet och att min enda egentliga fiende är min egen kropp. Allt annat kan jag slå ifrån mig, lyfta mig över, men feberdimmorna i min stackars skalle, dem förmår jag icke att skingra.

Jag läser senaste OEI, mitt första, som jag fått tag på tack vare detta förträffliga initiativ (gratis kulturtidskrift, det finns ingen ursäkt att inte botanisera, skicka efter ett exemplar och berika sitt intellekt). Av någon anledning har jag inte bekantat mig med denna tidskrift tidigare, jag har helt enkelt inte stött på den på bibliotek eller sedvanliga inköpsställen. Och kanske, kanske har jag avfärdat den som ”ointressant språkmaterialism”. Ett misstag, en fördom, i alla fall när det gäller: ”ointressant”. Nåväl så nu läser jag tysk poesi och längtar mig bort. Bort från feberyrseln till en plats där luften tanken språket är klart.

Publicerat den

Inför Alla hjärtans dag


En kärleksdikt:

Du får inte glömma: jag har hört dig viska lösryckta strofer ur våra favoritpoem i sömnen. Jag har fört dina fingrar mot min hals för att du inte skall glömma att jag lever. Att det under min hud pulserar mer än ord.


Om jag varit den jag var någon gång 2004 idag skulle jag kunnat skriva en sådan kärleksdikt. Det är jag alldeles övertygad om. Mitt nutida jag nöjer sig med att citera Rainer Maria Rilke:

Wer, wenn ich schriee, hörte mich denn aus der Engel
Ordnungen? und getsetzt selbst, es nähme
einer mich plötzlich ans Herz: ich verginge von seinem
stärkeren Dasein. Denn das Schöne ist nichts
als des Schrecklichen Anfang, den wir noch grade ertragen,
und wir bewundern es so, weil es gelassen verschmäht,
uns zu zerstören. Ein jeder Engel ist schrecklich.

Publicerat den

Fragment II

de Vincour svarar:

Å älskade, du måste finna mig. Du måste visa att du känner min själ och att du är den enda för mig. Jag skulle kunna lära, och du längta att se förbi de stängda dörrarna. Jag vet det, jag vet det! Så kom då, älskade, vagga mig trygg mot ditt bröst. Kom, förena mig med ditt hjärtas skuggor. Men redan nu, jag känner det djupt i mitt inre. Jag är för evigt bunden vid dig. Kan detta vara en lycklig dröm? Hur kan jag ständigt och till synes på nytt övertygas om att det är för dig allena jag lever? Som om mitt tidigare liv aldrig varit. När din ljuvliga gestalt uppenbara sig flyr var tanke jag någonsin tänkt. Mitt skarpa intellekt, min stolthet: borta! Jag börjar vänja mig vid den här drömmen, och kanske är det vansinne. Bara ljuvligt vansinne. Men det är allt jag har kvar. Å älskade, förvandla den verklighet jag nu lever, gör drömmen verklig. Allt jag har att erbjuda är mig och mitt namn. Tror du inte jag vet det? Kan det räcka? Säg att det gör det. Ta mig nu, gör mig till din och jag är nöjd. Jag skulle återfå tankens klarhet vart min levnadsväg än bär mig, vore det så de mest främmande av stränder. Men mitt hjärta, allt vad känsla heter, med dem är jag bunden vid dig.


Publicerat den

Fragment

Lucille/Justine:

Så snabbt ditt intresse falnar. Så snabbt de förlorar sin förmåga att förtrolla dig. Ditt omdöme om dem förändras i takt med att ditt hjärtas upprörda känslor svalna. I ena stunden en tillbedd väninna, i andra ett offer för din likgiltighet. Men jag, jag skall göra mig ouppnåelig. Så kommer min gestalt aldrig att skifta inför din förrädiska blick. Du kommer längta, avguda, åtrå. Tills den dag min svaghet för ett ögonblick övermannar mig och jag ger mig till dig – kanske i tron om att med mig var allt annorlunda. Med mig var du en annan, förvandlad, ja botad. Men sådana som du förändras aldrig. Ombytligheten är er karaktärs enda beständiga konstant. Ni förändras aldrig.

Publicerat den

Gymnasiedagboken

Idag fyller Malm hela 22 år. Grattis till det.

Förutom att fira honom har jag ägnat min kväll åt att föra över min dagbok från gymnasiet till datorn. Jag kom väl halvvägs. Resten får jag skriva in imorgon. Det är en speciell känsla att se tillbaka på sitt liv och minnas det. Minnas den man var och människorna kring en. Min dagbok är huvudsakligen stöd för minnet, inte mycket mer. Knappt några reflektioner, bara konstateranden och redogörelser för händelser och vädret. Men kan man läsa mellan raderna finns nog en hel del att utläsa.

Kanske ska man haka på dagboksromanstrenden och försöka få den publicerad? Kanske inte. Det är för personligt, men mest av allt är det knappast någon Stor Litteratur. Intressant och värdefull är den bara för de happy few som intresserar sig för min person.

…

…

Okej då, ett litet utdrag:

2003-02-25 Tisdag

Bra dag! Skolan lite trög, men Patrik tillbaka! Skönt med genomgång av den romantiska världsbilden. Är historia-narkoman? Kändes att det varit 2 veckor sedan senaste intaget. Fick bulle av Sofia. Gick med i planeringsgrupp för författardagar. Köpte en bok om underklädernas historia på bokrean.


och:


2003-03-10 Måndag

PROV imorgon. Ingen tycker om mig på Haket.com Åkte av misstag ut till Lyckorna och gick av på helt fel hållplats. Var vilse ett tag men hittade sedan hem till pappa. Min poesi suger! Ingen svenska den här veckan. Synd.


och:

2003-03-08 Lördag

Trött hela dagen. Sjuk. God lasagne. Snarkade (!) enligt Siri…

Publicerat den

Lånade böcker och inköpta tidskrifter

Idag: Först cafébesök med T&H från gymnasiet. Trevligt som vanligt – dock för mycket kaffe. Sedan träffa Malm på biblioteket. Betalade min skuld på 120 kronor. Jag ser det som mitt sätt att finansiera stadsbiblioteket. Lånade böcker, två som jag inte fått i julklapp så som jag önskat, en jag vill läsa om igen (av bröderna Goncourt) och ett impulslån: en historisk roman vars språk och utsida tilltalade mig. Sedan till Wettergrens och fingrade på nyöversättning av Tolstojs Krig och Fred som jag måste ha. Den behandlar tiden innan ”min” tid så det blir en utmärkt historielektion. Jag tänker tillåta mig denna ekonomiska folie (obs! franska) och inhandla den redan imorgon. Sedan cafébesök med Malm – ännu mera kaffe. Sedan en tur på Akademibokhandeln. Vi läste en bok om dvärgkaniner och lovade varandra: kanske om vi flyttar till en större lägenhet. Sedan Press Stop och kulturtidskrifter för 195 kronor. Sedan hem: pizza, tidskrifter och konståkning.

Om tidskrifterna: Ponton för att den var billig och för att Martina Lowden (min crush of the month) figurerade i en intervju. Res Publica för att det verkade handla om något jag funderat en del på (och faktiskt skrivit ett halvt inlägg om – det kommer). Och så Aorta, såklart. Jag hoppade förra numret för minnet av den hemska b-uppsatsoppositionen kändes fortfarande för mycket. Men jag är nu återställd. Plus att temat (dekadens) tilltalade mig mycket (mer). Har hittills bara läst det avslutande, ska vi kalla det Paul Andersson-porträttet som jag tycker var hemskt fint. Paul Andersson gick mig helt förbi när vi läste om honom på litteraturvetenskapen. Vilket vi gjorde, det informerade Linnea mig om häromdagen. Lustigt att jag då stöter på honom i ett annat sammanhang, jag gillar sådana små tillfälligheter. Nåväl, det betyder väl att jag måste kika lite på hans diktning också då Linnea har utmärkt smak.

Till sist: Kolla in Malm in action.

Publicerat den

Based on a real story

Jag är väldigt upprörd just nu. Försöker att inte tänka på det, kan inte låta bli, fortsätter tänka på det och blir alt med upprörd. Kanske kan man säga att jag upprör mig själv. Orsaken? En av böcker jag önskade mig och fick i julklapp. Den är skriven av Corolina Giertz och heter Ashimas bok. När jag önskade mig den visste jag inte att Giertz var programledare för tv-programmen Det okänd och Förnimelse av mord. När det gäller trams är jag betydligt mer förlåtande än Malm, och trots att jag började känna mig något tveksam inför boken började jag läsa. Det började med ett litet förord där ängelgudinnan Ashima väljer Giertz att skriva hennes bok (vilket Giertz får veta genom ett medium från något av program över en lunch). Okej, med lite god vilja kan man läsa det här som en salgs modern invokation. Djupt andetag, själva berättelsen börjar. och nu blir jag riktigt ledsen, så ledsen som bara dåliga böcker gör mig. Det är inte ens dåligt på det sätt som Harlequin-romaner är dåliga, där kan man skratta åt klichéerna i innehåll och språk. Ashimas bok är bara illa skriven, och den vill så gärna vara bra. Och jag ville också att den skulle vara bra.

Till slut återstår frågan: om jag nu var en ängelgudinna, skulle jag då inte välja någon mer litterärt begåvad person att skriva min historia?

Publicerat den

Bredd

Ah, tillbaka i mitt regniga Göteborg. Men vad gör det att himlen är grå idag, jag tänker ändå inte gå ut. Det är skönt att vara hemma, i skrivande stund är jag dessutom ensam i lägenheten. Också det behagligt, efter två veckor med människor omkring sig praktiskt taget hela tiden välkomnar jag min stökiga lägenhet. Fast nu ljuger jag, katterna är givetvis också här. Glada att vara hemma och nöjda med sin semester på landet. Det är bara Silke som kanske hellre hade varit kvar i Ljungskile, men hon har funnit sig tillrätta.

Stockholm var fint, ibland soligt, ibland mulet – men inte regnigt. Det blev en del utställningar, restauranger, stadspromenader och spontana bokinköp såsom det brukar vara. Bäst: att sitta på Pompei vid Odenplan och diskutera den fantastiska litteraturen med Malm. Sämst: utställningen Slutna rum på Waldermars udde som jag sett fram emot länge men som visade sig vara en besvikelse.

Vidare måste jag ju skriva något om årets julklappskörd som i år blev ovanligt lyckosam. Förutom lite sängkläder, någon enstaka dvd, ett smycke från Malm och ett ps2-spel fick jag huvudsakligen böcker. Av denna bokkavalkad misstänker jag att man kan dra åtskilliga slutsatser, (utöver att jag nog är lite bortskämd alltså) bland annat om mina läsvanor men kanske även om min karaktär:

Katter – illustrerat uppslagsverk
Godaste recepten (kokbok från Elon)
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten
Ashimas bok av Caroline Giertz
Landar av Vendela Fredricson
Allt av Martina Lowden
Cantarella vol 1, 2 och 3 av You Higuri
These old shades av Georgette Heyer
Historikern av Elizabeth Kostova
Ensamhetens brunn av Radclyffe Hall
Shamans crossing av Robin Hobb
Forest mage av Robin Hobb
Charlie av Margareta Suber
Qin av Cecilia Lindqvist
Justine av D. A. F. de Sade
Ögats historia av Georges Bataille
Solstorm av Åsa Larsson

Sen inhandlades några böcker i Stockholm som också kan få vara med i listan:

Seimaden vol 2 och 3 av You Higuri
Han som inte gjorde mig sällskap av Carl-Johan Malmberg
Idilia Dibbs dagbok av Genevieve Hill


Med anledning av detta kommer jag 1. inte vara speciellt anträffbar de kommande veckorna och 2. till nästa jul önskar jag mig en ny bokhylla.