OEI

Annars då? Hur är det egentligen med dig Narcisse Hillevi D. de Vincour Justine eller vad du nu kallar dig för stunden? Febern rasar under min hud och jag påminns om min egen bräcklighet och att min enda egentliga fiende är min egen kropp. Allt annat kan jag slå ifrån mig, lyfta mig över, men feberdimmorna i min stackars skalle, dem förmår jag icke att skingra.

Jag läser senaste OEI, mitt första, som jag fått tag på tack vare detta förträffliga initiativ (gratis kulturtidskrift, det finns ingen ursäkt att inte botanisera, skicka efter ett exemplar och berika sitt intellekt). Av någon anledning har jag inte bekantat mig med denna tidskrift tidigare, jag har helt enkelt inte stött på den på bibliotek eller sedvanliga inköpsställen. Och kanske, kanske har jag avfärdat den som ”ointressant språkmaterialism”. Ett misstag, en fördom, i alla fall när det gäller: ”ointressant”. Nåväl så nu läser jag tysk poesi och längtar mig bort. Bort från feberyrseln till en plats där luften tanken språket är klart.