Sjukdom

Det är klart att jag blir dålig när jag verkligen skulle behöva vara frisk. Uppkommande tenta och NaNo-roman att skriva klart. Det jag skrivit ikapp har jag nu förlorat ordentligt. Nåja, skriver jag 3000 ord istället för 2000 om dagen löser det sig ändå. Men ibland är det kämpigt nog med det där 2000. Och när hjärnan är feberyr och skärmen ger en huvudvärk… Tur att jag i alla fall har Malm att pyssla om mig.

Vidare har jag fått seriösa tvivel rörande min historia. Jag finner den något banal, främst berättartekniskt. Jag börjar på punkt A och sedan tuffar det på till punkt B. Jag undrar om jag i mitt väldigt styrda skrivande polerar bort all dynamik. Att allt blir för tillrättalagt. Jag är ju trots allt ute efter att hos läsaren frammana någon slags känsla. Sympati, sorg osv. Hur lyckas man med det?

Allt flyter

Idag har det gått riktigt bra. Fick skrivet hela 4000 ord! Att det flöt på så bra beror givetvis på att min älskling Olivier fick göra ett litet gästspel. Nu ligger jag bara 500 ord back i planeringen. Det betyder alltså att jag är i fas om jag skriver 2500 ord imorgon, och det känns helt överkomligt faktiskt. Jag måste ta mig tid att skriva kapitel 5 också, som är ett enda stort misslyckande. Absolut sämst hittills.

Det hindrar dock inte min hybris att nå nya höjder. Idag satt jag och tittade på vilka förlag som skulle kunna vara aktuella vid en eventuell publicering. Bonniers har jag alltid varit lite svag för, men jag har inte hittat några uppgifter om hur de ställer sig till fantasy-genren. Natur och Kultur ger ut en hel del fantasy utan att vara litet och obskyrt, så jag gissar att de ligger högst på min lista. Nej, mitt högmod vet inga gränser.

Halvtid

Igår hände något historiskt. Dels har jag nu klarat av hälften av min NaNo-roman dels är den nu den längsta sammanhängande text jag någonsin kunnat prestera. Jag vågar nog säga att den är betydligt bättre än det oavslutade Atlantis. Jag har lånat mycket av Atlantis i den nya texten. Mest platser och byggnader. Slottet Rosengaard från Atlantis till exempel bär stora likheter med Lucilles stad. I alla fall stenen de båda är byggda av och rosorna. Att det sedan i båda fallen handlar om politik och stora känslor i fantasy-miljö gör också sitt.

Idag skriver jag på filosof-avsnittet. Utan att egentligen märka det har jag gjort mina filosofer till något av en sekt. ”Något av” skriver jag och det är en rejäl understatment. Vi talar om Livets Ord möter Schopenhauer, typ. Det är precis så bisarrt som det låter. Jag märker att det finns för lite humor i berättelsen, för lita att le åt. Vad är väl bättre att le åt än filosofer?

Man skulle kunna tro att jag här ger uttryck för en form av anti-intellektualism. Så är givetvis inte fallet. Det finns en moralfilosofisk tanke med hela berättelsen, så det är helt missvisande. Snarare handlar det om att för mycket av någonting aldrig är nyttigt. I Hedonia älskar det förlustelser och guld över annat och Filosoferna söker efter en värld bortom verkligheten, jag tar inte ställning för något av detta.

Däremot börjar jag märka av en viss romantisering av naturen och kroppsarbete. Kanske inte riktigt vad man skulle vänta sig i en av mina böcker… Men också det skall nog tolkas som att jag förespråkar en viss jordbundenhet. Det är roligt att se vad man gör för värderingar i sina egna texter.

Vad jag fasar för är när allt är över. Låt november vara för evigt. Jag fäster mig så vid mina karaktärer. När jag skrivit klart deras berättelse är de plötsligt inte tillgängliga för mig längre. Då är vi klara med varandra, och jag kommer att sakna dem. Nåväl, jag har ju bearbetningsarbetet framför mig och sen kan jag skriva en uppföljare.

Poetry Grand Slam

Jag var inte med själv men Malm var det och hans dikter fick ett gott emottagande. Kvalitén var dock överraskande hög på även de andra tävlande men han tog sig så lång som till semi(?)-final. Jag var mycket stolt över hans prestation. Och hans texter var grymma. Jag hoppas att det ger honom en liten kick att börja skriva poesi igen. Grädden på moset var att Johannes Anyuru var konferencier, och en mycket bättre sådan än han som brukar vara där.

Jag ska försöka skriva 2000 ord ikväll, trots en annalkande huvudvärk. Funderar på att skriva några rader till D. eller Bylöv, men vet inte om jag orkar. Nej, det är inte riktigt sant. Brev orkar jag alltid med. Men jag vill inte skriva till Bylöv förrän jag är klar med NaNo. Det skulle vara så skönt att skicka ett mail och säga: Hej, det var ett tag sedan. Du, jag har skrivit en roman sen vi hördes sist. Lust att läsa? Till D. vet jag inte riktigt vad jag skall skriva. Han verkar ha bestämt sig för att han inte tycker om min person, att det jag säger är oangeläget och att vår bekantskap är någon form av slöseri med tid. Han verkar inte alls vilja tala om skrivandet och dess svårigheter. Och vad gör man när någon bestämt sig på det sättet? När viljan inte finns där. Hur kan man känna annat än uppgivenhet? Jag saknar han som var min vän, men finns han verkligen kvar?

Det är söndag och här är veckans länktips:

http://www.metica.se/interviews/interviews_result.php?i_id=0096

20 000

Det gick väl sådär idag. Jag borde ha skrivit 5000 men fick bara skrivet mina sedvanliga 2000. Men det räckte för att ta mig över 20 000 strecket som jag strävat efter ett tag nu. Jag har dock en ny karaktär som skall introduceras. Sådant är alltid roligt. Lucille skulle kunna behöva lite sällskap, hon har varit ensam så länge. Det hon behöver är i sanning en riktigt old school gentleman. Och i kapitel 6 dyker han alltså upp dyker han upp och räddar dagen och vår vacklande tro på mänskligheten.

Min lilla fäbless för Oliviers funderar jag att råda bot på genom en liten novell om bara honom. Jag funderar på att räkna det till NaNo då det ju faktiskt hör till ämnet alternativt lägga in det som en historia i historien. Vi får väl se.

Annars händer inte mycket, varken intellektuellt eller något annat i mitt övriga liv. Allt centreras verkligen kring skrivandet. En sak har dock hänt. Malm har skrivit en låt om och till mig! Kan det bli mer romantiskt än så? Att han helt saknar sångfärdigheter gör det så mycket sötare. (Tack och lov gjorde han med sin musikaliske vän.) Och imorgon blir det hängmattan då han skall läsa poesi. Jag har snart förvandlat honom till en riktigt kulturnörd.

Mustig köttgryta

Irritation. Jag skriver så oeffektivt att jag skulle vilja skära av mig halsen. Eller nåt. Jag sitter hur länga som helst framför datorn men inta fan får jag något vettigt skrivet. Så slutar det med att jag skriver ett tre sidor långt brev till D. istället. Det är skönt att kunna skriva till honom igen. Jag har lite dåligt samvete för någonstans känns det lite som om jag utnyttjar honom. Välter alla mina funderingar och teorier på honom. Han har blivit lite kristen säger han. Jag undrar hur mitt liv hade sett ut, hur jag hade varit, om jag inte träffat Malm. Då hade nog D. varit den som mest influerat mitt tänkande. Ja, jag älskar att leka kontrafaktiskt. Hursomhelst är jag glad att D. är tillbaka i mitt liv. Trots han nyfunna fromhet är han en intressant karaktär som jag verkligen fattat tycke för. Och med tanke på hur sällan jag faktiskt intresserar mig för människor utanför min egen person bör jag vårda dem jag faktiskt har.

Den jag tycker allra bäst om just nu är Olivier. (Även om han nu inte ligger utanför min person egentligen.) Han är så plågad och skör. Och så är det så förbannat synd om honom. Jag skulle vilja skriva mer om honom men han får inte riktig plats i historien. Men han är utan tvekan den intressantaste karaktären. Lucille är jag lite missnöjd med. Hon känns lite menlös helt enkelt. Dessutom är hon vid första anblick för hygglig. Om man tänker efter så är hon inte det, jag insåg det när jag skrev om våldtäkten idag. Det var förresten en jobbig scen att skriva – romanens andra. Men Lucille tuffar nog till sig lite i andra delen.

Och jag har skrivit in Affes mustiga köttgryta i romanen. Jag gjorde utan att tänka, det var först efteråt som jag insåg det och beslöt att låta det vara kvar. Jag undrar vad som mer kommer att hamna i texten.

Söndag 6/11

Nå, så jag fick inte skrivet 5000 ord. det blev bara 3000 men det är inte fy skam det heller. Jag ligger i fas med planeringen och det är det som räknas (och att jag ligger några hundra ord före D.) Jag tror jag tar ett ryck imorgon, jag vill i alla fall komma en bra bit på avsnittet om handelstaden. Sedan är jag ju nästan vid berättelsens vändpunkt.

Nu skall jag gå och lägga mig. Att jag inte läst ens hälften av det jag borde läsa tills imorgon tänker jag inte bry mig om.

Jag höll nästan på att glömma. Veckans länktips är:

http://www.geocities.com/zentrys/kattungar.html

med den underbara Uggelguggel!

Nattvaka

Klockan är tjugo i tre och jag har suttit uppe och skrivit. Jag är ganska nöjd, har kommit över tiotusenords-strecket i två skrivsessioner. Det är utmattande men kul. Det ger ju verkligen resultat. Jag har nu dryga 15 sidor text. Och då har jag skrivit upptakten, det är nu allt börjar på riktigt. Jag kan dock säga att jag är riktigt trött nu och hoppas verkligen att katterna låter mig sova imorgon. Jag kanske hoppar kattutställningen imorgon. jag vet att jag kommer att ångra mig, men det är lockande att sitta hemma och skriva. Femtusen ord hoppas jag i alla fall få ihop. Då kan jag ta det lite lugnare i veckan och skriva mina två tusen ord om dagen.

För övrigt köpte vi idag den efterlängtade soffan, den är mycket liten men duger i vår lägenhet. Tack till pappa och Timothy för att de hjälpe oss att köpa den, bära upp den och montera ihop den. Dessutom är det en bäddsoffa så nu kan folk sova över. På tal om att sova är det nog vad jag behöver göra just nu. God natt!

NaNo meltdown

Arrgh! Jag har suttit framför datorn i hela två timmar och lyckats skriva drygt 2000 ord. Det är ju bra tänker ni, det var det hon planerar att skriva om dagen. Ja, och det är ju bra att jag lyckas med den planeringen. Problemet är bara att det idag är den tredje november och jag borde ha börjat den första november. Vilket betyder att jag ligger 4000 ord back. Varför, oh, varför fick jag den fåniga idé att skriva 50 000 ord på en månad. Det är vansinnigt. Speciellt som jag inte kan släppa på kvalitetskravet (nåja inte helt i alla fall). Till saken hör också att det är så förbannat tråkigt att skriva början på en berättelse. Ingenting händer, allt bara presenteras. Jag hoppas det bli bättre när Bernhardt gör entré. Då blir det lite mer dramatik i alla fall. Jag vill helst skriva Lucilles… speciella scen. Ehm… glöm det okej?

Datorhaveri

Datorn kraschade. Vi köpte en ny och lämnade in den gamla på lagning. Den nya fungerar nu, den gamla är ohjälpligt förlorad. Och med den en mängd foton, texter och min musik. Men jag överlever.

Det är den andra november och jag har inte riktigt börjat med NaNo-romanen än. Jag har precis insett att den kommer bli riktigt dålig. Jag är glad att jag bytte projekt. De högkvalitativa idéerna skall inte slösas på sådan skräplitteratur. Nåväl, om inte annat skall jag bevisa för mig själv att jag kan knåpa ihop en längre sammanhängande text. Det får bli mitt huvudsakliga mål och projekt. Jag tror jag börjar med detsamma faktiskt.