Författare: Hillevi

Publicerat den

Lättja

Det är något med den här parfymen. Paris från Yves Saint-Laurent. Jag gillar den, även om jag nog föredrar det eau de toilette som bär samma namn. Det underliga är att Sirrus också tycks uppskatta den, eller inte. Jag vet inte riktigt hur man skall tolka att han är helt besatt av att slicka min hals där jag precis applicerat lite parfym.

Tanken var att jag skulle skriva ikväll. Inte bli tvättad av katten. Och inte sitta och läsa bloggar. Eller dricka martini och äta oliver. Inte heller tillbringa orimligt mycket tid åt att leta efter den perfekta brudklänningen på diverse bröllopssajter. Inte för att jag är i behov av någon. Det är mer som en hobby. Precis som jag ibland lusläser annonser på blocket o dyl på jakt efter den perfekta kristallkronan. Något måste man fördriva tiden med när man inte kan förmå sig till att göra det man borde. Eller, låt mig omformulera: det jag egentligen vill göra. Skrivandet är det mest njutningsfulla jag vet. Men jag har kört fast. Jag måste bestämma mig för vad det är jag vill skriva.

Vidare är jag på jakt efter den perfekta outfiten till pappas 50-årsfest den 12 maj. Jag hittade den perfekta klänningen på La Redoute. Men den var såklart för dyr. Tills jag hittade ett Mecenat-erbjudande som gav 15% rabatt. Vilken lycka! Bara för att upptäcka att den inte skulle hinna fram innan festen. Ingen som har koll på var man kan hitta en bra klänning till hyfsat pris?

Publicerat den

Axel, Ludwig och Peter

När går solen upp i dessa dagar tro? Jag skulle gissa på runt tio över fem. Det var i alla fall då jag vaknade av att rummet badade i solljus. Jag lyckades att somna om bara för att väckas av väckarklockan kvart i sju. Lyckligtvis fick jag träffa min chef på morgonen så nu har jag ett preliminärt schema inför sommaren, lovely. Sedan fick jag skjuts med far ner till Göteborg, det var också bra. Sedan iväg till föreläsning om Schopenhauer. På väg hem efter både föreläsning och lunch med Malm kunde jag ju inte låta bli att gå in på Wettergrens. Vad upptäcker jag? Halva priset på reapriset! Jag gick därifrån med tre böcker som tillsammans kostat 93 kronor. Jag läste en i eftermiddags. Den var rätt okej, väldigt meta sådär. Egentligen var jag inne för att leta upp den bok jag såg på Torp igår:

Jag vandrar långsamt längs bokhyllorna. Min blick stadigt riktad mot bokryggarna. Jag registrerar blixtsnabbt författare, titel , typsnitt, färg etc. och stannar då och då till för att bläddra i en eller läsa baksidestexten. Om jag gillar det skriver jag upp namnet i min anteckningsbok inför framtida lån eller inköp. Jag går framför en pelare med uppställda nyheter. de brukar jag strunta i, men nu fångar något mitt intresse. Kan det vara…? Kvinnan på framsidan känns vagt bekant och när jag läser titeln vågar jag knappt tro det. Axel och Toine. För den oinvigde Axel von Fersen och Marie-Antoinette. Och, jo visst det är en roman om två av mina favoriter när det kommer till historiska personligheter. Min Fersen-besatthet nådde förvisso sitt klimax i trean på gymnasiet då jag slukade biografier och skönlitteratur. Men min fäbless finns där. Jag såg precis att boken bara kostar 99 kronor på adlibris. Skall jag tillåta mig att ge efter?

Annars läser jag för tillfället en annan historisk roman. Det är ingen allvarlig sak, en liten pocket vid namn The Masqueraders av Georgette Heyer. Ja, ja, jag vet – den genre som går under namnet historical romance i engelskpråkiga länder är väl inte var man väntar sig finna högklassig litteratur. Men bara för att jag gärna läser klassiker och ”svårare” litteratur betyder det inte att jag aldrig läser populärlitteratur och uppskattar det. Fladdrande kjolar, djärva herrar, lite historia och cross-dressig räcker mer än väl för att jag ska ha roligt.

Hur jag kom i kontakt med denna bok är dock en ganska lustigt. Det började med ett datorspel till den gamla macen: Gabriel Knight 2: The beast within. Ett gammaldags äventyrsspel (peka-klicka, you know). Tusen gånger bättre än Quake eller Duke Nukem eller vad nu de som gillade action spelade då. Jag menar herregud: ett spel med STORY! I alla fall minns jag det så, jag var helt fascinerad. Handlingen kretsade bland annat kring Ludwig den andre av Bayern (1845-1886). Och jag var förälskad. Fersen är ingenting mot Ludwig II. Vid den här tiden intresserade jag mig även för manga och upptäckte snart, till min stora förtjusning, att det fanns en manga om Ludwig II. När jag sökte på internet efter information om denna manga hittade jag en sida med bilder och översättningar. Där tipsade sidans ägarinna även om sina favoritböcker. Masqueraders var en av dem och sedan dess har jag planerat att läsa den.

Idag uppmärksammade Malm att han har en skugga fästad vid sina fötter. Vi stod vid spårvagnshållplatsen och denna till synes banala iaktagelse roade oss mycket. Malm tyckte att om man föreställde sig att man styrde sin skugga fick känslan av att man med foten drog i skuggan. Som om skuggan var något man drar. Paranoid som jag är besvärades jag snarare av att aldrig kunna befria mig ifrån den mer än försvinnande korta ögonblick genom hopp i luften. På planet hem från Bryssel läste jag en liten bok av den franske romantikern Adelbert von Chamisso: Peter Schlemihls sällsamma historia. Det är berättelsen om mannen som säljer sin skugga till djävulen. Thomas Mann nämner i sitt förord att man allt sedan första upplagen diskuterat vad skuggan står för. Mannen utan fäderneland tycks många ha menat. Mann håller inte med utan framhåller att skuggan symboliserar borgerlig soliditet och mänsklig samhörighet. Jag tror att vad skuggan symboliserar tacksamt skiftar med tiden. Vi måste inte göra en tidsenlig tolkning, det kan mycket väl vara så att Chamisso själv inte hade någon större tanke med den, det kan mycket väl bara ha varit förströelse för honom och/eller en väns barn. Men det är inte riktigt intressant, texten inbjuder till tolkning. Är det möjligen ett sedelärande prosastycke som lär oss att rikedom inget är värt om vi inte tillskansat oss det på egna meriter? Eller att vi inte kan köpa oss in i den mänskliga samvaron? Jag måste erkänna att jag när jag läste texten irriterade mig något på att människorna reagerade så starkt på Peters avsaknad av skugga. Vad gör en människa så omöjlig i sociala situationer? Vad skulle skuggan symbolisera idag? Jag vet inte, men jag diskuterar det gärna. (För jag vet att jag hade en poäng, ett halvt uttänkt resonemang om denna skugga, men det föll bort på vägen. Hjälp mig hitta det igen.)

Publicerat den

Dålig dag och om boksamlingen igen

Jaha. Jag åkte iväg för att få mitt sommarschema på Maxi bara för att upptäcka att min chef satt i möte. Kom tillbaka imorgon sa de, så nu sitter jag hos far i Uddevalla utan tandborste, hårborste, deodorant, ombyte eller mascara. Hoppas att jag får tag på chefen imorgon så att den här lilla sejouren inte blir helt misslyckad.

Min irritation vet just nu inga gränser då jag borde ha fått iväg lägenhetskontraktet typ igår, läst igenom första boken i Världen som vilja och föreställning inför schopi-föreläsningen imorgon samt att jag hade förberett ett litet inlägg på den här bloggen på en post-it-lapp. Ingen fara kan man tycka, bara att skriva det imorgon istället. Men jag hade även bestämt fredagens ämne (nyplatonism och en dikt av Atterbom kan jag avslöja) och nu måste även det vänta en dag. Sådant irriterar mig något fruktansvärt och jag känner mig helt ur fas.

Jag har också insett att vår ekonomiska situation inte är den bästa inför juni-månad och de dubbla hyrorna. Inga ”onödiga” utgifter alltså, vad nu det är. Det beklämmande är att jag har ungefär fem böcker som jag hittat och som jag absolut vill läsa. Och jag vill dessutom ha dem i min bokhylla. Jag vill kunna göra små anteckningar i dem och kunna bläddra i dem om ett år om jag så önskar. Men, just det, inte råd. På tal om bokhyllan måste jag erkänna att min relation till den börjar bli något osund. Jag blir oerhört stressad av tanken på bränder i lägenheten och hur hela boksamlingen skulle gå upp i rök. (Tanken på lägenhetsbrand är överhuvudtaget väldigt stressande för mig då även katterna skulle riskera att brinna inne.) Även översvämningar och fuktskador defilerar ibland förbi i mitt medvetande. Tror jag läste det i en bok av Bodil Malmsten och sedan dess kan jag inte riktigt släppa den tanken. Desto fler ovanliga böcker jag får, eller böcker jag antecknat i, ju mer stressad blir jag av att tänka ut mina små katastrofscenarion. Vidare har jag återigen kommit till den punkt där jag måste börja trava böckerna ovanpå bokhyllorna för att de helt enkelt är fulla nu. De står i dubbla rader och på varandra, och likväl slut på plats. Jag är 21 år gammal. När jag är trettio kommer mitt hem se ut som ett välfyllt litet antikvariat. (Och nej, herr Leopard och andra, böckerna är mina vänner. Jag tänker inte stänga in dem på en vind eller i ett förråd!)

(Eller ja. Förutom de som känna lite passé. Till exempel alla mina häst- och Kittyböcker. Men de står faktiskt redan på mammas vind.)

(Och nu fick jag dåligt samvete för att de är alldeles ensamma på den där vinden.)

(Den där FUKTIGA vinden!)

Publicerat den

Hem ljuvliga hem

Tillbaka i min stad om än bara för ett kort tag. Och då lämnar jag den för gott. Åh, Göteborg – jag kommer att sakna dina halvhöga arkitektur. Denna stad har för mig alltid varit en regnvåt borgare till skillnad från det aristokratiska Stockholm. Kommer min förälskelse hålla i sig, är det just avståndet som gör det så lätt att älska huvudstaden? Bryssel har jag svårt för. De vackraste av hus (jugend!) trängs bredvid mer eller mindre nybyggda uppvisningar i fulhet. Klart att även det har sin charm, och Bryssel, vi kan ju alltid vara vänner?

Men som sagt, jag är tillbaka nu. Hela resedagboksidén gick det väl sådär med. Tja, jag hade annat för mig än att skriva här. Tillbaka med mig fick jag, förutom en överdriven mängd sötsaker, en riktigt imponerande bokskörd. Några romaner men huvudsakligen historiska skrifter om den senare hälften av 1800-talet. Eftersom jag tillbringade mer tid böjd över böcker och då jag prioriterade att umgås med familj (i synnerhet min mormor) blev inte så mycket skrivet som jag kanske hoppats. Å andra sidan fick jag en mängd uppslag och historiskt grundmaterial att förankra berättelsen i, så jag deppar inte.

Förresten blev jag för ett bra tag sedan utmanad av Anna Röd att avslöja sex konstiga saker om mig själv. Jag brukar alltid negligera dylika utmaningar och tycker väl det är lite tramsigt. Detta fångade dock min uppmärksamhet och givetvis började jag grubbla över vad som är konstigt med mig. Till slut rådfrågade jag min bror som glatt hjälpte mig. Först nu redovisas det häpnadsväckande resultatet, varsågod sex saker varav ett par du säkerligen inte kände till om mig:

1. Pigmentförändringar. Okej, det kanske är uppenbart. Det tydligaste exemplet är ju min vita hårslinga i luggen. Men konstigt är det.

2. Ville bli (klassisk) filosof. Läste Sofies Värld som tolvåring och drömde om att spatsera omkring i toga på Athens torg.

3. Har svårigheter att fortsätta gå framåt om jag samtidigt vrider på huvudet. Om jag exempelvis samtalat med någon och sedan skall återgå till att blicka framåt.

4. Har döpt min dator till Maggie. Och usb-minnet går under namnet The maggiechild.

5. Skrev föremåls namn på dem. Exempelvis ”bokhylla” på en bokhylla, eller ”matta” på en matta. Har slutat med det dock.

6. Jag är väldigt lättpåverkad när det gäller alkohol. Återigen, ingen större hemlighet. Det vet alla med vilka jag druckit ett glas vin eller mer med.


Publicerat den

Misere

Jag sitter här i Grimbergen, utanför Bryssel, och solen skiner. Det är en fantastisk dag, såsom det varit de flesta dagar jag varit här. Jag önskar jag kunde njuta av det. Det kan jag inte för jag har drabbats av någon slags maginfluensa. Jag kan dock avslöja att jag sedan jag skrev här sist har hunnit med följande: fått tillträde och botaniserat bland det lokala klostrets boksamlingar, gått till det kommunala biblioteket och lånat ett par böcker, åkte till Liege på kattutställning, skrivit på min roman, nått ett slags genombrott med min andra roman som dock innebär att jag måste skriva om den rätt rejält. Ja, och sen kom maginfluensan.

Men för att gottgöra för min inaktivitet bjuder jag på en gammal favorit. En skolövning, tänkt att exemplifiera den romantiska rörelsen:

Idag fyller jag trettiofem år

O Natur. du i vilken jag söker
Tag mig i din grönskande famn
För hur jag än försöker och försöker
Tycks jag ej finna en trygg hamn

Jag förföljs av en skugga, en mara
En stämpel omöjliga att tvätta bort
Redan innan jag låtit orden fara
Tror de sig känna min sort

Men här finns för själen balsam
Under linden svalkas sinnet
Jag är inte längre ensam
Och alldeles blankt blir minnet

Hos dig, lind, kan jag äntligen glömma
All orättvisa, all smärta
I din skugga Lethes bägare tömma
Inget kan dina blad nedsvärta

Men i mitt öra viskar plötsligt ett fågelfjun
”Du har levat, blir aldrig mera tabula rasa”
Trots att orden kommer från ett obetydligt dun
Fylls jag av obeskrivlig fasa

Himlen mörknar, regnet nalkas
En feber stiger i mitt blod
Och jag låter mig inte svalkas
Av denna nu fallande syndaflod

Ensam, förvirrad under uråldrig ek
Sliter jag mitt arma hår
Och begråter gågna dagars svek
Inser att varken tiden eller du, Natur, läker sår


Publicerat den

om Femte dagen


Igår var jag allt för trött för att skriva. Detta trots att jag inte gjort något allt för ansträngande. Jag gick upp vid niotiden som vanligt och läste ett par kapitel. Därefter anlände min morbrors som åt lunch med mig och min mormor. Därefter gav jag och min mormor oss iväg på dagens utflykt. Vi tog bussen till det närliggande Meise där vårt mål, den Nationella botaniska trädgården, återfinns. Vi strövade ett par timmar i denna park och häpnade över naturens prakt. De mångåriga ekarna, de jättelika amerikanska träden importerade från Louisiana och en mängd andra vars namn och härkomst jag redan glömt. Där fanns också ett praktfullt slott, men det tycktes mig litet bland dessa väldiga träd. När vi tröttnat på att vandra i parken letade vi upp Orangeriet för att dricka något, men det var stängt. Alltså lämnade vi träden, vattendragen, de vidsträckta gräsplanerna för att dricka något i den lilla byn. Därefter tog vi bussen hem.


Tillbaka i Grimbergen gick vi först förbi slaktaren och köpte med oss mat hem (potatismos och någon slags kalkon i sås) som vi senare åt. Därefter läste jag ytterligare i min bok, som snart är utläst. Framåt kvällen började en film på en av de fransspråkiga kanalerna, som jag avslutade dagen med.

Publicerat den

Fjärde dagen


Efter en synnerligen dålig nattsömn vaknade jag alltför tidigt. Jag gick upp och höll min mormor sällskap medan hon åt sin frukost, men jag var knappast närvarande. Istället gick jag och lade mig igen efter frukosten. När jag väl vaknade var klockan redan halv elva och jag tvekade inför mitt beslut att åka till Bryssel. Osäker på huruvida det fina vädret kunde tänkas hålla i sig bestämde jag mig till slut för att åka. Jag var väl i staden kvart över ett. Efter att ha kunnat konstatera att Fnac inte var öppet och lite promenerande på måfå bestämde jag mig för att hitta stadens bibliotek. Jag vandrade upp och ner för gatan biblioteket enligt hemsidan skulle befinna sig på men hittade det inte. Något nedslagen insåg jag att jag befann mig på Boulevard Maurice Lemonnier där det utmärkta antikvariatet Pêle-Mêle ligger. Alltså började jag i rask takt gå nerför gatan. Jag passerade en Pêle-Mêle men fick för mig att detta var en filial som endast erbjöd skivor eller dylikt. Jag vet fortfarande inte hur det ligger till med den saken. För någon ytterligare Pêle-Mêle hittade jag då inte. Moloken vände jag om och började gå tillbaka. Nattens dåliga sömn och värmen gjorde sig påmind i form av en malande huvudvärk. På väg tillbaka stötte jag på ett annat antikvariat som jag uppmärksammat tidigare men som låg på gatans motsatta sida. Jag hittade inga historieböcker men väl tre romaner. Efter att ha botaniserat bland utbudet gick jag därifrån med följande: en liten bok med Gèrard de Nervals samlade verk (Les chimères, Sylvie och Aurelia) av dessa har jag läst Sylvie och Aurelia dock i översättning. Vidare köpte jag ett verk av Guy de Maupassant som jag ännu inte läst (tror jag i vilket fall, jag har läst mycket Maupassant) La vie errante. Till sist inhandlades en för mig ännu okänd författare och ett lika okänt verk: Marcel Brions Les amantes, vilkens titel och framsida samt ouppsprättade blad förförde mig. Jag är ännu försiktigt med mina slantar, för vem vet vad som dyker upp i nästa boklåda? Jag måste också tänka på vikten, jag kan inte ta hur mycket som helst med mig hem. Detta fick mig att avstå från en liten bok med brev mellan Mallarmé och Zola som jag då fann något dyr (20 euro!). Men jag kan inte sluta tänka på den, för trots att den var i rätt dåligt skick undrar jag om jag inte borde ha köpt den ändå.



För att undvika rusningstiderna struntade jag i att äta något i Bryssel utan tog den kvava och skakiga bussen hem. Jag tillbringade större delen av resan med att studera en insekts mödosamma klättring i en medpassagerares hårsvall. När jag till slut bestämt mig för att fotografera insekten vars gröna färg gjorde sig rätt bra mot passagerarens lila tröja, lutade sig kvinnan fram. Insekten ramlade ner, och jag misstänker att den krossades mot ryggstödet när kvinnan något ögonblick senare lutade sig tillbaka.

Väl hemma i Grimbergen ägnade jag mig åt läsning, dock ej i de nya böckerna. När min mormor kom hem och fick reda på att jag inte ätit ute bestämdes att vi skulle gå bort till Fenikshof och äta där. Där var det omgjort sedan jag sist var där, för två år sedan. Betydligt mer chict. Maten var helt okej och jag gladdes åt utsikten från vårt bord: det lokala klostret och kyrkan. Nu ska jag fortsätta med min läsning och kanske även få något skrivet.

Publicerat den

Tredje dagen



Här är det vår. Fåglar sjunger och gässen nere vid dammen har redan smått, tio stycken. Igår gick vi en promenad och jag tog kort på diverse byggnader och natur. Två slott, kyrkan, en kvarn, lite träd, blommor och min mormor. Efter det en pannkaka på Postkoets. Inget märkvärdigt med andra ord, men likväl njutbart. Och hela tiden med mina berättelser i tankarna, jag har en tanke om att förlägga en del av historien här i Grimbergen, vi får se hur det blir med den saken. Kvällen tillbringade jag i sällskap med min dator. Efterforskningar och dylikt så att jag vet lite vad det är jag ska titta efter när jag åker till Bryssel i dagarna. Jag lyckades även författa två poem som jag blev rätt nöjd med.



Idag har jag hunnit med att gå med min mormor och handla och sedan promenera en bit och äta ute. Nu återstår en kväll i ensamhet framför datorn som förhoppningsvis kommer att resultera i ordentligt med text.

***

Och så ringde de från bostadsbolaget och ville skriva kontrakt så det är bye, bye Göteborg till sommaren.

Publicerat den

Andra dagen

Jag har precis ätit en éclair, detta fantastiska bakverk som svenska konditorier och bagare sällan erbjuder. Innan dess sov jag länge och gott, trots att jag gick och lade mig tidigt. Det var nog vist att låta den här första dagen på plats vara relativt händelselös. Följande skrev jag i min anteckningsbok igår:

Detta skriver jag i väntan på att mitt flygplan skall åka. Jag sitter i en vänthall, helt inredd i grått som ville den verkligen leva upp till flygplatsklichén. Även de obligatoriska heltäckningsmattorna är gråa. Jag har i skrivande stund väntat två timmar och 30 minuter. Det betyder att jag måste vänta ytterligare en timme och 45 minuter innan jag får gå på planet. Jag har ont i huvudet så vill inte läsa min bok som jag dessutom önskar läsa riktigt noggrant. Guideboken om Bryssel är vid det här laget redan utläst, undantaget någon sida om öl som några stycken om katedraler. Jag vet nu att den som vistas ute på gatorna i Belgien med mindre än 15 euro på sig betraktas enligt lag som en lösdrivare. Vidare har jag hunnit med att teckna två blyertsteckningar i min andra anteckningsbok: en ful och en fin. Jag har försökt sova en stund, dock utan framgång. Till slut förflyttade jag mig från min ursprungliga plats och sitter med utsikt över flygplatsen.

Publicerat den

Resa

Igår. Eller snarare hela veckan. Det är stress, stress, stress. Och så mycket kvar att göra. Gick inte till Marias födelsedagsfika igår, lika bra. Jag slocknade vid elvatiden efter Law and order.

Idag. Måste jag färga mitt hår. Och växla lite pengar. Och packa. Vad ska jag packa? Vilka böcker ska få följa med? Skall jag koncentrera mig på referenslitteratur eller skönlitteratur. Jag har ingen våg. Jag har ingen möjlighet att veta om min väska blir för tung. Ska jag köpa en våg idag? Behöver jag inte en ny handväska? Hur mycket kläder ska jag ta med mig? Vilka anteckningsböcker ska jag ta med mig? Och så vidare i all oändlighet. Eller ja. I alla fall tills ikväll när jag går och lägger mig och har packat. Jag har i alla fall bestämt mig för att strunta i resedagboken och skriva på bloggen istället. Då kan jag lägga in fina bilder också för jag tänker sno med mig Malms digitalkamera.

Eftersom jag inte alls förberett min vistelse i Bryssel kommer det nog inte bli så mycket en researchresa som en skrivresa. Och en matresa. En chokladresa.