Augusti

Det känns som att med augusti kom hösten. En höst som för mig innebär en ny tillvaro: veckan som kommer börjar barnet på förskolan. I ett och ett halvt år har jag varit hans värld, och han min. Nu vinner han sin första självständighet, jag återfår lite av min. Några timmar om dagen kommer jag att ha till mitt förfogande – och det är nog gott. Mina storslagna planer i början av året, om att hinna översätta, skriva, blogga, visade sig vara alltför optimistiska. Och som en försvårande, förtröttligande, omständighet är jag återigen gravid. I mig rör sig ett litet liv, och även om det är annorlunda den här gången så är det lika omvälvande. I slutet av november föds hon, min dotter (förutsatt att allt går som det ska), och jag vet att jag helt kommer uppfyllas av att vara mamma till ett litet, litet barn. Det är alltför värdefullt, en alltför stor gåva för att jag inte ska hänge mig åt detta tillstånd helt och fullt. Det är krävande, naturligtvis, men om man har möjligheten att skära bort all annan, onödig stress är det framför allt ett tillstånd av glädje och stilla lycka. Att jag ändå fick barn i mitt liv… jag vill vara fullt närvarande dessa första år. För deras skull, men också för min. Så först någon gång 2023 kommer jag att helt kunna återgå till arbetet med full kraft.

Men innan dess: denna höst och två novellsamlingar som ska översättas. Den första är Proust för Alastor, den andra Maupassant för Hastur. Vilken njutning att hänge sig dessa det franska språkets giganter.