Märkligt detta att så att säga befinna sig mellan större skrivprojekt. Texten jag på lediga stunder sysslat med blev klar, kräver ett par genomläsningar och lite korrektur men är sedan, helt klar. Problemet nu: vad göra av tankarna i sysslolösa stunder? Inget att fästa dem vid, inget att fylla dem med. Rastlösheten är det avgörande symptomet. Alldeles oavsett den eventuella förmågan är detta det slutgiltiga beviset: jag är smittad. Hur det än blir med allt det andra kommer orden tvinga sin väg till pappret; en sista vila i byrålådan eller ut att möta världen: oväsentligt.
Litteratur & elegans. Konst & dekadens.
Jag tycker rastlösheten har ökat med tiden. Har svårt att hålla mig kvar vid en syssla, vill hela tiden vidare. Som om tiden vore utmätt… när jag i själva verket har mer tid än någonsin ! Det var faktiskt bättre när jag fortfarande rökte! Då kunde jag ta ett bloss och därefter fortsätta med förnyade krafter…