För 7 år sedan, den 14 oktober 2005, började jag skriva den här bloggen. Allt var annorlunda, bakgrunden svart och texten rosa. Det har alltid varit lite si och så med inläggens regelbundenhet, men när man nu ser bakåt, ändå: en jämn ström. Man rör sig i arkivet och läser vad som blir en berättelse om den jag varit, om hur jag blev den jag är idag. Det finns det allra första; det när jag skrivit mina första 50 000 ord roman; jag skrev när min katt Lucifer dog; och sju år senare när Celine fick somna in; och jag skrev den viktiga sommaren 2008 där jag till sist hittade balans i tillvaron (och en matematiker)… De personliga milstolparna som satt sina spår såväl i bloggen som i mig, naturligtvis är det de som känns mest för mig. Men sen finns ju de mer allmängiltiga inläggen som det om Rossettis wombat; eller Stasimons genom tiderna mest lästa inlägg som egentligen var en övning i skolastik; och vid ett flertal tillfällen har bläckfiskar förekommit på bloggen, bäst tycker jag om den här. Åh, det finns massor för den som har lust att botanisera, detta är blott ett litet urval av de som jag kom att tänka på nu när jag tänker bakåt i Stasimons historia (andra minnesvärda: demonduvan i Paris, när jag klippte mig och förlovningen!) Tack alla ni som varit med mig, läst och reflekterat – jag hoppas ni vill fortsätta ännu en bit på den här resan med mig och Stasimon.