Klockan var strax över fyra när jag vaknade i morse av att en av katterna kräktes på mig. Det slår mig ibland att Celine verkligen är god träning för den eventualitet att jag en dag skulle ha småbarn. Efter denna inte alltför angenäma början på dagen har dagen runnit iväg i ändlösa resförberedelser. Klockan är tjugo i tolv och äntligen står resväskan prydligt packad i hallen, alla mail som skulle skrivas är skickade, avsnittet som skulle färdigställas är slutskrivet etc. Kvar återstår att bara att säga: vi ses nästa vecka. Nu: Paris!
Hillevi Norburg 
trist början på morgonen