Torsdag. Hastigt adjö till katterna och det där stygnet av saknad när dörren slår igen bakom mig. Det är nästan löjligt, så många människor jag lämnat bakom mig utan att se mig över axeln en enda gång. Men när det kommer till katterna plågas jag av blott några dagars separation, smälter inför Celines uppfordrande blå ögon när jag tvingas gå.
Går hemifrån kl 07, framme på hotellet kl 19 efter bytestimmar i Frankfurt och våghalsig RER-färd. Värmen som slår emot oss när vi går upp i korsningen blvd Saint-Michel och blvd Saint-Germain. Och den där känslan – en enda lång utandning. Hemma. Hotellrummet är allt jag önskat om än inte rosa utan burgundy.
Likväl, resan och anspänningen gör sig påmind. Migränanfallet kommer i samma ögonblick som jag tillåter mig att slappna av. Vilar en timme, fast besluten att inte låta kroppen vinna. Vi klär om och går till den italienska restaurangen. Där är det kvavt och högljutt – fönstren står öppna men svalkar inte, släpper bara in avgaserna. Huvudvärken, illamåendet – kommer tillbaka i full styrka. Vi äter. Min matematiker pratar med mig och genom migrändimman hör jag hans ord men förmår inte att svara. Vi stannar inte länge. I den ljumma kvällningen återvänder vi till hotellet.
Matematikern, ridderlig som alltid, ger sig iväg i natten för att köpa huvudvärkstabletter trots mina protester. Har anfallet väl börjat finna inget att göra, ingen Alvedon kommer hjälpa. Och han går, blir borta länge. Oron river mitt bröst. Till slut är han tillbaka, utan tabletter – allt var stängt. Allt han gjort är att oroa den receptionisten som inte kände till något nattöppet apotek men som ängsligt konstaterade att skulle värken bli värre låg sjukhuset Hotel de Dieu alldeles i närheten.
Fredag. Fransk frukost på hotellet – croissanter, marmelader, hårdkokta ägg och pain au raisin – bland annat. Sedan: nya skorna på och fina lila klänningen. Promenad i Luxembourgträdgården och minns du sista kvällen vi var i Paris? När det regnade så och vi sprang över dessa stigar, sökte skydd under träden. Vi kommer överens om att Medicifontänen var vackrare i regnet. Vidare längs morgonsömniga gator till Montparnassekyrkogården. Kartorna är slut så vi försöker memorera namn och platser. Hittar Sartre och Beauvoir. Hittar Baudelaire. Hittar Poincaré. Hittar Louÿs. Efter mycket letande också Maupassant och Huysmans.
Lunch hos franska vänner, lax och forell på balkongen under solen som bränner. Därefter promenad i kvarteret – gömda pärlor och en utställning på Foundation Cartier. Vaudou-figurer från början av seklet. De förvridna kropparna, bundna och genomborrade i uppsåt att skada. Djurdelarna, kranierna och tänderna – de får mig som avskyr allt dött att må illa och vi går ut för att dricka läsk i nässelparken bakom galleriet.
Går hela vägen tillbaka till stadens centrum, siktet inställt på rue Saint-Honoré och dröjer vid skyltfönster med konst, böcker smycken. Hittar inget som tilltalar i Miu Miu-butiken men väl hos Michel Cuizel. Dricker kaffe och kir på en lite servering och lyssnar till de franska kostymherrarna till vänster om oss och de amerikanska väninnorna på terrassen framför oss. Noterar slipsknutar och fotriktiga sandaler. Fransmännen dricker cola, amerikanskorna rosé.
Går tillbaka till latinkvarteren. De nya skorna i värmen gör sig påminda – nu har jag ont och blåsor. Det är dags att sitta ned och äta middag, ja. Restaurangen jag hittat på nätet ligger inte där den ska. Vi går istället till brasseriet mitt emot hotellet. Vår kypare ser ut som någon ur en roman av Balzac med skägg och vaxade mustascher. Av någon anledning fattar han tycke för oss. När matematikern får in sitt kaffe håller han upp sina två knogar mot mig. Jag förstår inte gesten, väntar han sig en fist bump av mig. Välj, säger han och äntligen förstår jag. Jag pekar på höger hand – som är tom. Perdu! myser servitören men ger mig ändå den lilla chokladbiten han gömde i den andra handen. När vi går tar han oss i handen och önskar oss en trevlig fortsättning.
Lördag. Jag behöver nya skor. Mina låga från Sverige är för varma och de nyköpta har gett mig blåsor. Vi går in i varje affär men hittar först i Les Halles ett par som passar och inte är för dyra. Då är klockan redan närmare ett och vi är hungriga. Vi går till vårt ställe på blvd Sébastopol och jag äter mitt livs bästa carbonara och matematikern en club parisien. Därifrån tar vi métron till blvd Malesherbes och Musée Henner. Vi studerar såväl tavlor som den intrikata byggnaden men lyckas inte tyda den arabiska versen i ateljén. Därifrån fortsätter vi till den intilliggande Parc Monceau där vi köper glass och sätter oss i gräset att småprata och titta på de flanerande parisarna och turisterna.
Jag har åter ont i fötterna, de nya skorna skaver de också. Irriterat köper vi plåster i ett apotek som dock visar sig vara dåliga. Vi går till Galerie Lafayette och mina fötters ömkliga tillstånd hindrar mig från att pröva Dior- och Chanelskor – men jag kan i alla fall njuta av anblicken av dem. Vi fortsätter ut och hittar ett nytt apotek där jag köper bättre plåster. Vi fortsätter i sydostlig riktning och hamnar i Montorgeuilkvarteren som jag inte besökt tidigare. De påminner om rue Mouffetard men med lite yngre människor på serveringarna och fler turister. Vi går in i ett par vinbutiker eftersom matematikern vill köpa med oss champagne hem dock utan framgång då vi inte riktigt vet vad vi vill ha.
I Maraiskvarteren hittar vi falafelstället som har den godaste falafel vi någonsin smakat. Vi köper med oss varsin och slår oss ned i en närliggande liten park. När vi sedan promenerar över Ile de la Cité ser vi båten med baren där vi en gång satt för drygt ett år sedan. Vi går ner dit och dricker kaffe och kir. Till vår (mest min) stora glädje har de kvar hunden, stor som en liten ponny, som går runt på båten eller slumrar vid landgången. Innan vi går hem stannar vi till vid Shakespeare & Co. dock utan att inhandla något. På Monoprix får dock matematikern äntligen sin champagne.
Söndag. Vi börjar med ett tidigt besök på Musée de Cluny. Vi har redan sett det tidigare, men vi vill återse La dame a la Licorne. I souvenirshoppen ber vi om skivan som spelas – den är slut men vi får ändå köpa deras eget exemplar till reducerat pris. Därefter fortsätter vi till en loppmarknad i Montparnasse där vi också möter upp våra franska vänner och en belgisk väninna till dem som är på besök. Vi följer med dem hem och äter lunch med dem.
Efteråt tar vi métron norrut för att flanera längs Canal Saint-Martin. Vi går över de märkvärdiga järnbroarna och tittar på husen som en gång inhyste parisiska arbetare. Likt alla andra turister stannade vi till att studera slussar och broöppningar där de små turistbåtarna passerade. De lät oss också, alldeles gratis, höra lite av guiderna berättelser. Vi passerade bland annat vad som en gång varit en kyrkogård på merovingernas tid och som under medeltiden var galgbacke med plats för 60 hängda.
Vi tar en tur förbi place de la République som vi ännu inte sett och promenerar därifrån ända hem till hotellet där vi fräschar upp oss och byter om. Sista kvällen i Paris äter vi musslor med matematikerns professor som råkar vara i stan han med. Det talas matematik, språk och aktuella världshändelser. Vi promenerar lite i latinkvarteren och dricker juice och cocktails på en liten servering innan det bli dags att bege sig hemåt i den varma parisnatten.
Måndag. Sista dagen och vi är redan färdigpackade tack vare en insats sent under gårdagskvällen. Vi njuter lite extra av frukostbuffén och efter att ha ställt ifrån oss bagaget i receptionen går vi över blvd Saint-Michel till den stora bokhandeln Gibert Joseph. Det är dock ännu för tidigt och de har inte öppnat ännu. Vi promenerar lite och slår oss till slut ned på ett café med utsikt över fontänen där vi dricker med morgonkaffe. En halvtimme senare kan vi gå tillbaka och botanisera bland bokhandelns fem våningar. Jag hittar en intressant Pierre Louÿs, en stridsskrift för katter från 1750-talet och en faksimilutgåva av Oscar Wildes Salomé med hans handskrivna utkast, den första franska utgåvan samt den första engelska utgåvan med de berömda Beardsley-illustrationerna. Matematikern köper två böcker med övningar i högre algebra.
Vi promenerar därefter hela blvd Saint-Germain bort till Institut du monde Arabe där vi går över floden för att komma till place de la Bastille. Den franska vännen som skulle möta oss för lunch skickar dock ett sms och ställer in. Vi promenerar tillbaka mot floden och dricker cidre och äter sagolika crépes på Île Saint-Louis. Därefter promenerar vi längs med kajen och tittar i bouquinisterna gröna lådor utan att göra märkvärdiga fynd. Trötta på att gå slår vi oss sedan ner i den lilla parken bakom Musée Cluny en stund. När vi tröttnat också på det går vi till brasseriet mitt emot hotellet, till vår besvikelse är mustaschservitören dock inte där. Vi dricker en sista kaffe i Paris, hämtar bagaget och tar sedan en RER ut till Roissy.
Klockan är närmare halv ett när vi stiger ut i en svensk vårkväll på Arlanda. Genom natten kör vi till närmaste nattöppna McDonalds och äter hamburgare. Sedan: bilfärd på gamla uppsalavägen hem. Himlen är molnig men månen skiner igenom molntäcket här och var, ger illusionen av norrsken. Allt är tyst och öde på ängarna vi kör förbi, världen mörk och i månskenet våldsamt vacker. Återigen en enda lång utandning: den tydliga känslan. Hemma.
Hillevi Norburg 