Jag drömmer så konstigt i dessa dagar. Hela sommaren har sömnen varit drömlös, jag hann knappt sluta ögonen innan det var dags att stiga upp igen. Och nu, dessa konstiga fragment till drömmar. Jag som tittar på ett lönebesked, ett meddelande på msn, hastigt telefonsamtal. Det finns ingen skillnad på drömmarna och minnesbilder. Gränser som luckras upp. Hela tiden får jag tänka efter, försöka sätta minnena i ett sammanhang, går det inte var det en dröm. Det är vad jag antar; minne och dröm som sammanflätas i medvetandet. Sommarens lagrade trötthet har vällts över mig idag, den sitter i mina armar, i mina ben, i mina tankar. Och vännens ord blir mina, jag gör ett tillägg:
…under all min galenskap finns ett hjärta som slår, i mina ådror rinner inte bara ord.
Hillevi Norburg 