Hemma nu

Utanför fönstret: En terrass, en pelargång under tak och skrovlig stengång. Sedan grönska, gräs, buskar, gula blommor (maskrosor och annat). Bortom buskarna, nedanför terrassen Valhallavägen och trafikens obrutna sus. Då och då en skugga som passerar fönstret, en student, en fastighetsskötare, en turist: nackdelen med bottenvåning. Mittemot, höga sandbruna hus (fyra, fem våningar?) med höga fönster och högt till tak (detta är Östermalm). Fönstret på glänt, musik från restaurangen bredvid, dämpade lunchröster som letar sig in. Några steg bort finns Odengatan, pulsåder som leder rakt till stadsbiblioteket. Kaféer att äta bakverk på, uteserveringar. Otaliga skyltfönster att dröja sig kvar vid. Parker att stillsamt promenera i. Kyrkor, byggnadskonst att upptäcka, stilla kontemplera. Detta är mitt nu. Intrycken överväldigar, på kvällen är jag utmattad. Trots det. Eller därför. Flyttar nog aldrig härifrån. Jag är hemma nu. Äntligen.