En kärleksdikt:
Du får inte glömma: jag har hört dig viska lösryckta strofer ur våra favoritpoem i sömnen. Jag har fört dina fingrar mot min hals för att du inte skall glömma att jag lever. Att det under min hud pulserar mer än ord.
Om jag varit den jag var någon gång 2004 idag skulle jag kunnat skriva en sådan kärleksdikt. Det är jag alldeles övertygad om. Mitt nutida jag nöjer sig med att citera Rainer Maria Rilke:
Wer, wenn ich schriee, hörte mich denn aus der Engel
Ordnungen? und getsetzt selbst, es nähme
einer mich plötzlich ans Herz: ich verginge von seinem
stärkeren Dasein. Denn das Schöne ist nichts
als des Schrecklichen Anfang, den wir noch grade ertragen,
und wir bewundern es so, weil es gelassen verschmäht,
uns zu zerstören. Ein jeder Engel ist schrecklich.
Hillevi Norburg 