om Femte dagen


Igår var jag allt för trött för att skriva. Detta trots att jag inte gjort något allt för ansträngande. Jag gick upp vid niotiden som vanligt och läste ett par kapitel. Därefter anlände min morbrors som åt lunch med mig och min mormor. Därefter gav jag och min mormor oss iväg på dagens utflykt. Vi tog bussen till det närliggande Meise där vårt mål, den Nationella botaniska trädgården, återfinns. Vi strövade ett par timmar i denna park och häpnade över naturens prakt. De mångåriga ekarna, de jättelika amerikanska träden importerade från Louisiana och en mängd andra vars namn och härkomst jag redan glömt. Där fanns också ett praktfullt slott, men det tycktes mig litet bland dessa väldiga träd. När vi tröttnat på att vandra i parken letade vi upp Orangeriet för att dricka något, men det var stängt. Alltså lämnade vi träden, vattendragen, de vidsträckta gräsplanerna för att dricka något i den lilla byn. Därefter tog vi bussen hem.


Tillbaka i Grimbergen gick vi först förbi slaktaren och köpte med oss mat hem (potatismos och någon slags kalkon i sås) som vi senare åt. Därefter läste jag ytterligare i min bok, som snart är utläst. Framåt kvällen började en film på en av de fransspråkiga kanalerna, som jag avslutade dagen med.

Fjärde dagen


Efter en synnerligen dålig nattsömn vaknade jag alltför tidigt. Jag gick upp och höll min mormor sällskap medan hon åt sin frukost, men jag var knappast närvarande. Istället gick jag och lade mig igen efter frukosten. När jag väl vaknade var klockan redan halv elva och jag tvekade inför mitt beslut att åka till Bryssel. Osäker på huruvida det fina vädret kunde tänkas hålla i sig bestämde jag mig till slut för att åka. Jag var väl i staden kvart över ett. Efter att ha kunnat konstatera att Fnac inte var öppet och lite promenerande på måfå bestämde jag mig för att hitta stadens bibliotek. Jag vandrade upp och ner för gatan biblioteket enligt hemsidan skulle befinna sig på men hittade det inte. Något nedslagen insåg jag att jag befann mig på Boulevard Maurice Lemonnier där det utmärkta antikvariatet Pêle-Mêle ligger. Alltså började jag i rask takt gå nerför gatan. Jag passerade en Pêle-Mêle men fick för mig att detta var en filial som endast erbjöd skivor eller dylikt. Jag vet fortfarande inte hur det ligger till med den saken. För någon ytterligare Pêle-Mêle hittade jag då inte. Moloken vände jag om och började gå tillbaka. Nattens dåliga sömn och värmen gjorde sig påmind i form av en malande huvudvärk. På väg tillbaka stötte jag på ett annat antikvariat som jag uppmärksammat tidigare men som låg på gatans motsatta sida. Jag hittade inga historieböcker men väl tre romaner. Efter att ha botaniserat bland utbudet gick jag därifrån med följande: en liten bok med Gèrard de Nervals samlade verk (Les chimères, Sylvie och Aurelia) av dessa har jag läst Sylvie och Aurelia dock i översättning. Vidare köpte jag ett verk av Guy de Maupassant som jag ännu inte läst (tror jag i vilket fall, jag har läst mycket Maupassant) La vie errante. Till sist inhandlades en för mig ännu okänd författare och ett lika okänt verk: Marcel Brions Les amantes, vilkens titel och framsida samt ouppsprättade blad förförde mig. Jag är ännu försiktigt med mina slantar, för vem vet vad som dyker upp i nästa boklåda? Jag måste också tänka på vikten, jag kan inte ta hur mycket som helst med mig hem. Detta fick mig att avstå från en liten bok med brev mellan Mallarmé och Zola som jag då fann något dyr (20 euro!). Men jag kan inte sluta tänka på den, för trots att den var i rätt dåligt skick undrar jag om jag inte borde ha köpt den ändå.



För att undvika rusningstiderna struntade jag i att äta något i Bryssel utan tog den kvava och skakiga bussen hem. Jag tillbringade större delen av resan med att studera en insekts mödosamma klättring i en medpassagerares hårsvall. När jag till slut bestämt mig för att fotografera insekten vars gröna färg gjorde sig rätt bra mot passagerarens lila tröja, lutade sig kvinnan fram. Insekten ramlade ner, och jag misstänker att den krossades mot ryggstödet när kvinnan något ögonblick senare lutade sig tillbaka.

Väl hemma i Grimbergen ägnade jag mig åt läsning, dock ej i de nya böckerna. När min mormor kom hem och fick reda på att jag inte ätit ute bestämdes att vi skulle gå bort till Fenikshof och äta där. Där var det omgjort sedan jag sist var där, för två år sedan. Betydligt mer chict. Maten var helt okej och jag gladdes åt utsikten från vårt bord: det lokala klostret och kyrkan. Nu ska jag fortsätta med min läsning och kanske även få något skrivet.

Tredje dagen



Här är det vår. Fåglar sjunger och gässen nere vid dammen har redan smått, tio stycken. Igår gick vi en promenad och jag tog kort på diverse byggnader och natur. Två slott, kyrkan, en kvarn, lite träd, blommor och min mormor. Efter det en pannkaka på Postkoets. Inget märkvärdigt med andra ord, men likväl njutbart. Och hela tiden med mina berättelser i tankarna, jag har en tanke om att förlägga en del av historien här i Grimbergen, vi får se hur det blir med den saken. Kvällen tillbringade jag i sällskap med min dator. Efterforskningar och dylikt så att jag vet lite vad det är jag ska titta efter när jag åker till Bryssel i dagarna. Jag lyckades även författa två poem som jag blev rätt nöjd med.



Idag har jag hunnit med att gå med min mormor och handla och sedan promenera en bit och äta ute. Nu återstår en kväll i ensamhet framför datorn som förhoppningsvis kommer att resultera i ordentligt med text.

***

Och så ringde de från bostadsbolaget och ville skriva kontrakt så det är bye, bye Göteborg till sommaren.

Andra dagen

Jag har precis ätit en éclair, detta fantastiska bakverk som svenska konditorier och bagare sällan erbjuder. Innan dess sov jag länge och gott, trots att jag gick och lade mig tidigt. Det var nog vist att låta den här första dagen på plats vara relativt händelselös. Följande skrev jag i min anteckningsbok igår:

Detta skriver jag i väntan på att mitt flygplan skall åka. Jag sitter i en vänthall, helt inredd i grått som ville den verkligen leva upp till flygplatsklichén. Även de obligatoriska heltäckningsmattorna är gråa. Jag har i skrivande stund väntat två timmar och 30 minuter. Det betyder att jag måste vänta ytterligare en timme och 45 minuter innan jag får gå på planet. Jag har ont i huvudet så vill inte läsa min bok som jag dessutom önskar läsa riktigt noggrant. Guideboken om Bryssel är vid det här laget redan utläst, undantaget någon sida om öl som några stycken om katedraler. Jag vet nu att den som vistas ute på gatorna i Belgien med mindre än 15 euro på sig betraktas enligt lag som en lösdrivare. Vidare har jag hunnit med att teckna två blyertsteckningar i min andra anteckningsbok: en ful och en fin. Jag har försökt sova en stund, dock utan framgång. Till slut förflyttade jag mig från min ursprungliga plats och sitter med utsikt över flygplatsen.

Resa

Igår. Eller snarare hela veckan. Det är stress, stress, stress. Och så mycket kvar att göra. Gick inte till Marias födelsedagsfika igår, lika bra. Jag slocknade vid elvatiden efter Law and order.

Idag. Måste jag färga mitt hår. Och växla lite pengar. Och packa. Vad ska jag packa? Vilka böcker ska få följa med? Skall jag koncentrera mig på referenslitteratur eller skönlitteratur. Jag har ingen våg. Jag har ingen möjlighet att veta om min väska blir för tung. Ska jag köpa en våg idag? Behöver jag inte en ny handväska? Hur mycket kläder ska jag ta med mig? Vilka anteckningsböcker ska jag ta med mig? Och så vidare i all oändlighet. Eller ja. I alla fall tills ikväll när jag går och lägger mig och har packat. Jag har i alla fall bestämt mig för att strunta i resedagboken och skriva på bloggen istället. Då kan jag lägga in fina bilder också för jag tänker sno med mig Malms digitalkamera.

Eftersom jag inte alls förberett min vistelse i Bryssel kommer det nog inte bli så mycket en researchresa som en skrivresa. Och en matresa. En chokladresa.


Encore

Här har det varit tyst ett tag. Kanske tyckte jag att alltför många börjat hitta hit. Kanske drabbades jag av prestationsångest, i detta som skulle vara min ångestfria lustgård. Man kan ställa sig frågande till hur vist det egentligen är att göra sina misslyckanden, sina försök, publika. Skall världen då döma mig efter vad jag skriver här? Ja, just det, någonstans på vägen förlorade jag den lilla anonymitet som från början möjligen fanns.

Skulle det sluta så? Stasimon tystna och jag helt återgå till brevskrivande och enstaka essäer att offentliggöra, här eller annorstädes? Jag övervägde det, jag gjorde det!

Men så… En och annan läsare uttryckte saknad. Och även jag saknade det. Den lustfyllda leken, långt bort från texterna som måste vårdas i mörker innan de är redo att möta världens ljus. Så jag fortsätter. På samma sätt. Dagbok, anteckningsbok, övningsbok – ni får följa mina övningar.

En uppdatering kanske? Ett litet detta har hänt i kortformat. Okej, here goes: Uppgörelse med D. avslutat kapitel. Möte med Martina Lowden. Affe. Affe. Affe. Malm återvänder från Stockholm. Jag tröttnar på allt. Åker ändå till Trollhättan och poesifestival, fortfarande trött på allt, åker hem. Skriver. Skriver. Skriver. Cafébesök i ensamhet. Köper böcker. En lägenhet i Stockholm, äntligen. Bror fyller år. Promenad i regnet, vi såg en struts (en riktig!). Skriver ett poem som jag faktiskt tycker är bra.

Det är det jag minns nu, så jag antar at det är det som var det viktiga. I skrivande stund har jag druckit kopiösa mängder grönt te i hopp om att det skall lyckas lugna mig. Jag tror mig minnas att grönt te skall ha en lugnande verkan, men är inte säker. För på lördag far jag till Bryssel och jag gillar inte att flyga, i synnerhet inte själv. Jag vill gärna vara där, bara inte resa dit. Nå, jag lyssnar på Brel sjunga om sitt platta land och känner den där längtan och tänker att jag måste, måste lära mig nederländska.

Ay Marieke Marieke le ciel flamand 
Couleur des tours de Bruges et Gand
Ay Marieke Marieke le ciel flamand
Pleure avec moi de Bruges à Gand

[---]

Zonder liefde warme liefde
Lacht de duivel de zwarte duivel
Zonder liefde warme liefde
Brandt mijn hart mijn oude hart
Zonder liefde warme liefde
Sterft de zomer de droeve zomer
En schuurt het zand over mijn land
Mijn platte land mijn Vlaanderland

Och sedan: skrivandet. Det tar tid, men det går framåt.

Bokrea

Jag har inte ens vågat mig dit. De pengar jag har behöver jag när jag åker till Bryssel. Och som det ser ut nu kommer jag får råd att åka ner till Frankrike också och besöka slottet som en del av romanen utspelar sig på. Om jag står ut med att göra min stackars mormor som jag ska bo hos orolig vill säga. Nå, jag kollade dock lite i Hedegrens elektroniska reakatalog och hittade ett par böcker som jag helt enkelt var tvungen att ha. Snål som jag är beställde jag dem från adlibris.se för en billig peng. Även Malm fick ett par böcker, varav en inte ens var på rean. Han är så kräsen när det kommer till böcker ändå. I och för sig finns det ju en del böcker i mitt lilla bibliotek som jag tycker att han borde läsa, så han har att läsa. Det har jag också, men som sagt. Ibland kan man inte låta bli, och speciellt inte när det är billigt.

Det är inte mycket, men följande inhandlades:

Om arternas uppkomst av Charles Darwin
På spaning efter Spinoza.Glädje, sorg och den kännande hjärnan av Antonio Damasio

(pour Malm)

Peter Schlemihls sällsamma historia av Adelbert von Chamisso
Det underbara äventyret av Henri Alain-Fournier
Snö av Maxence Fermine

(pour moi)

Bara fransmän för min del alltså. (Varför blir det så ofta det?) Det är förresten inte helt sant. Malm köpte en bok åt mig på Hedengrens som inte fanns på adlibrisrean.

Den tudelade visconten av Italo Calvino

Varför jag bara var tvungen att ha den är inte svårt att räkna ut.


Sveriges Radios romanpris

Jag lyssnade på jurydiskussionerna kring Sveriges Radios romanpris på P1 idag. Vad gör en roman bra? Utifrån diskussionerna drog jag följande slutsatser:

Det ska vara roligt

Man skall våga låta bli att vara allvarlig

Man ska skriva med hjärtat och inte till intellektet

Man ska gärna säga något om samtiden

Texten ska ”fånga in läsaren”

Texten ska inte försöka imponera på läsaren och misslyckas