Och sedan. En tanke, ett tack till de som inte låter mig falla. De som uppmuntrar och provocerar, hindrar mig från att lägga mig ner på marken och strunta i alltihop. De som tvingar mig att räta på ryggen och fortsätta att rulla mitt stenblock. Ni vet vilka ni är. Och även om ni inte gör det, så vet jag vilka ni är.
Upptäck mer från Hillevi Norburg
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
