Anpassning

Kväll i Bro och nu har jag bott här vad… tre dagar? Det är fortfarande helt overkligt, jag får det inte riktigt att gå ihop. Brahegatan känna overklig, Ljungskile känns overkligt, när jag är här hemma känns till och med Stockholm overkligt. Och när jag åkte in i tisdags (igår!) för att skriva in mig kändes Bro overkligt. Det är för mycket intryck just nu, för mycket nu och jag önskar bara det kunde gå lite långsammare. Idag bekantade jag och Malm oss med den nya tvättstugan, vi städade lite i lägenheten och åt en lång frukost. Ett paket anlände från Belgien inför den stundande födelsedagen på söndag och jag kunde inte låta bli att öppna. Paketet innehöll kakor men jag har beslutat att inte äta dem förrän söndag – det blir min kompromiss.

Idag har jag också läst i Pequods juninummer med temat Symbolismen. Trots att det inte finns speciellt mycket kvar i hushållskassan kunde jag inte låta bli att inhandla den. Malm, jag och M. var förbi Hedengrens en sväng igår efter inskrivningen nämligen. Och hur skulle jag kunna motstå nästan samtliga av mina favoritpoeter samt två av mina favoritpoem plus en text om katten i litteraturen i en och samma tidskrift? För futtiga femtio kronor! Då svälter jag hellre än dag eller två än missar det. Tidigare hade vi också besökt ett antikvariat där jag inhandlat Alphonse Daudets Sapho för ett förmånligt pris. Antikvariatets innehavare hade en rätt aggressiv försäljningsmetod – vilket var tur för annars hade jag inte hittat den lilla sedeskildringen ifråga.

På fredag börjar kursen på universitetet och imorgon skall jag till en liten skrivarkurs jag tänkte fördriva tiden med. Det blir också ett utmärkt sätt att finna nya bekanta. Just nu är det lite mycket att tänka på (därav det något förvirrade inlägget) men förhoppningsvis kommer det finnas tid att uppdatera Stasimon lite oftare än vad jag gjort under sommaren.

Encore

Här har det varit tyst ett tag. Kanske tyckte jag att alltför många börjat hitta hit. Kanske drabbades jag av prestationsångest, i detta som skulle vara min ångestfria lustgård. Man kan ställa sig frågande till hur vist det egentligen är att göra sina misslyckanden, sina försök, publika. Skall världen då döma mig efter vad jag skriver här? Ja, just det, någonstans på vägen förlorade jag den lilla anonymitet som från början möjligen fanns.

Skulle det sluta så? Stasimon tystna och jag helt återgå till brevskrivande och enstaka essäer att offentliggöra, här eller annorstädes? Jag övervägde det, jag gjorde det!

Men så… En och annan läsare uttryckte saknad. Och även jag saknade det. Den lustfyllda leken, långt bort från texterna som måste vårdas i mörker innan de är redo att möta världens ljus. Så jag fortsätter. På samma sätt. Dagbok, anteckningsbok, övningsbok – ni får följa mina övningar.

En uppdatering kanske? Ett litet detta har hänt i kortformat. Okej, here goes: Uppgörelse med D. avslutat kapitel. Möte med Martina Lowden. Affe. Affe. Affe. Malm återvänder från Stockholm. Jag tröttnar på allt. Åker ändå till Trollhättan och poesifestival, fortfarande trött på allt, åker hem. Skriver. Skriver. Skriver. Cafébesök i ensamhet. Köper böcker. En lägenhet i Stockholm, äntligen. Bror fyller år. Promenad i regnet, vi såg en struts (en riktig!). Skriver ett poem som jag faktiskt tycker är bra.

Det är det jag minns nu, så jag antar at det är det som var det viktiga. I skrivande stund har jag druckit kopiösa mängder grönt te i hopp om att det skall lyckas lugna mig. Jag tror mig minnas att grönt te skall ha en lugnande verkan, men är inte säker. För på lördag far jag till Bryssel och jag gillar inte att flyga, i synnerhet inte själv. Jag vill gärna vara där, bara inte resa dit. Nå, jag lyssnar på Brel sjunga om sitt platta land och känner den där längtan och tänker att jag måste, måste lära mig nederländska.

Ay Marieke Marieke le ciel flamand 
Couleur des tours de Bruges et Gand
Ay Marieke Marieke le ciel flamand
Pleure avec moi de Bruges à Gand

[---]

Zonder liefde warme liefde
Lacht de duivel de zwarte duivel
Zonder liefde warme liefde
Brandt mijn hart mijn oude hart
Zonder liefde warme liefde
Sterft de zomer de droeve zomer
En schuurt het zand over mijn land
Mijn platte land mijn Vlaanderland

Och sedan: skrivandet. Det tar tid, men det går framåt.

På återseende


Imorgon går tåget till Stockholm klockan 06.02. Väl där kommer jag vara helt internetfri. Så vi ses om en vecka darlings.


Inför julhelgen

Imorgon åker jag, Malm och katterna till Ljungskile för julfirande o dyl med min familj. Vi blir kvar på landet under mellandagarna. Nyår firas i Göteborg, förmodligen på Affes fest (håll utkik efter min gula nyårsklänning och hennafärgat hår). Därefter åker vi (Malm och jag, katterna är kvar i Ljungskile) upp till Stockholm och där blir vi kvar en hel vecka. Även om min laptop följer med överallt är det tveksamt om Stasimon kommer uppdateras alls.

Förhoppningsvis kan långpromenader i skog och vid hav i Ljungskile och sedan stadsliv i Stockholm stimulera mig på nytt. För att ytterligare motivera mig har jag nu skapat tabeller där jag skriver in hur mycket jag skrivit från dag till dag och vilka projekt jag skrivit på. Hitintills är det huvudsakligen ”övrigt”- stapeln som växt då jag för att massera bort skrivkrampen lekfullt och helt opretentiöst skrivit några poem. Om inte annat övertygade det mig att jag nog bör hålla mig till min berättande prosa och överlåta poesin åt dem som har fallenhet för det (och tålamod nog). Eftersom jag är utrustad med lite självdistans kan jag bjuda på mig själv och ett av förmiddagens försök. (Och då skall man ha i åtanke att det här är ett av de mer lyckade poemen.)

För att det inte alltid är så enkelt, för att du log så vackert
när jag frågade

därför

För att vi stannade, för att vi inte gick och för att du log så vackert
när jag frågade

1-årsdagsfirande i efterskott

Den 14:e oktober fyllde Stasimon ett år vilket jag helt missat att uppmärksamma. Det är lustigt att trots att så mycket hänt och förändrats är min nuvarande situation inte helt olik den för ett år sedan. Jag kan inte låta bli att undra hur det kommer se ut om ännu ett år.

Hur det går med skrivandet? Inte alls, jag känner mig som en sufflé som håller på att sjunka ihop. Vad hände med allt det där självförtroendet jag hade en gång i tiden?

Lite länkar och ett test

Jag har varit ledig några dagar nu och sett till att tillbringa dagarna i Göteborg med Malm och vänner. Utomhusvistelsen, vilken förvisso var en trevlig omväxling till Maxis lysrör, har dock resulterat i en föga attraktiv röd färg.

Jag har också uppdaterat mina länkar. Några är nya upptäckter andra sådana som jag bara inte orkat lägga upp förrän nu. Herr Leopard hittar man här. Rebecca Liedman träffade jag på ett skrivargruppsmöte och snubblade häromdagen över hennes blogg. Varför jag inte länkat till Mina eller Ninda tidigare vet jag inte.


Till sist gjorde jag idag ett litet test och det visade sig, till min stora förvåning, att jag mest av allt är man:

You scored as Male. Being mostly male, within your structures of thinking simply means that your reasoning powers are (the way they are perceived in Western Culture`) higher than the one of the opposite sex. Psychoanalsis claims this to come at the price of creative expression – a rational thinker can not think out of the box, it is claimed. Yet this ‘discovery’ contradicts the fact that many great minds that created something out of the ordinary were men.


Male


61%

Either


54%

Female


36%

Neither


14%


Should you be MALE or FEMALE?*
created with QuizFarm.com

Jo…

Jag har glömt att presentera en av mina länkar. Dicksongatan är Malms alldeles egna filosofiforum. (Mer eller mindre egna, han har en medgrundare. Och debattörrer givetvis.) Ett besök eller två rekomenderas.

En annan sak. Jag skall snart skriva en B-uppsats i ämnet litteraturhistoria. Om vad har jag fortfarande ingen som helst aning om. Om någon som läser dessa rader råkar ha ett uppsatsämne i bakfickan får han eller hon hemskt gärna delge mig det. Det måste vara något från 1900-talet, det måste redan existera forskning om ämnet och det får inte vara lyrik.

Exposition

Jag måste få struktur på tillvaron. Organisera tankarna och analysera känslorna. Sedan jag förlorade min förtrogne och möjligheten att skriva dagliga brev har jag börjat känna av en viss själslig förslappning. Jag påbörjade en dagbok, utan framgång. Jag har inte tiden att i timmar söka en ny brevvän. Och ska jag vara helt ärlig har jag inte lust heller.

Så, ett jag räcker inte. Ett du står inte att finna. Återstår då att rikta sig till en anonym och formlös massa av läsare. Obefintlig, det är jag övertygad om. Men likväl räcker vetskapen om att någon skulle kunna läsa dessa ord för att jag skall skriva ner dem.

Så berättigar jag denna mitt sinnes oas.