Jag måste få struktur på tillvaron. Organisera tankarna och analysera känslorna. Sedan jag förlorade min förtrogne och möjligheten att skriva dagliga brev har jag börjat känna av en viss själslig förslappning. Jag påbörjade en dagbok, utan framgång. Jag har inte tiden att i timmar söka en ny brevvän. Och ska jag vara helt ärlig har jag inte lust heller.
Så, ett jag räcker inte. Ett du står inte att finna. Återstår då att rikta sig till en anonym och formlös massa av läsare. Obefintlig, det är jag övertygad om. Men likväl räcker vetskapen om att någon skulle kunna läsa dessa ord för att jag skall skriva ner dem.
Så berättigar jag denna mitt sinnes oas.
Ett svar till “Exposition”