Kategori: Dagbok

Publicerat den

Bonne nuit


Oj, vad trött jag är just nu. Och ändå är det så mycket som måste göras klart. Pengar skall växlas, litteratur läsas, en karta införskaffas och 800 franska ord skrivas. Två dagar kvar, sen byter jag snö och kyla mot Tiberns stränder och förhoppningsvis lite mildare medelhavsvindar. Jag reser till den eviga staden och utlovar inspirerad renässanstider här på Stasimon.

Publicerat den

Orchidaceae


Min största glädje just nu är att den orkidé som vi fått utav matematikerns högstadiefröken (säger man ens så nuförtiden? vad annars? lärarinna?) överlevt 1. katterna 2. sedvanlig vanskötsel. Orkidéer har aldrig varit mina favoritblommor men det har visat sig att de är de enda blommor/växter som mina katter lämnar i fred.

***

Faktum är att jag inte kan betrakta orkidén utan att dra mig till minnes Huysmans beskrivning i Mot strömmen:

Den påminde om en träsko, om en liten skål över vilken en människotunga var uppvikt, med senan undertill spänd, så som man kan se den på illustrationerna i böcker som behandlar åkommor i halsen och munnen; två små jujuberöda vingar, som tycktes lånade från ett barns leksaksmölla, fulländade den groteska uppsättningen under tungan, färgad som drägg och skiffer, samt ett glänsande etui vars innertyg dreglade ett visköst klister.

***

Visst var det i ett avsnitt av Morden i Midsomer som mordgåtan kretsade kring ovanliga orkidéer en gång? Det var en gul blomma som hette eller såg ut som en toffel och var hemskt ovanlig. I kategorin ”yrken som tilltalar mig men som dessvärre inte finns längre eller av annan anledning är mig ouppnåeliga” hittar man just orkidéjägare. Tänk att färdas jorden runt i jakt på sällsynta blomster. Jag ser mig i sällskap med infödingstolken talandes med lokalbefolkningen i bortglömda avkrokar. Visst har de sett den blomma jag beskriver, den växer längst in i djungeln/högst upp på berget/bara i spindelinfekterade grottor. Varvid en halsbrytande färd mot den åtråvärda blomman väntar för att den så småningom skall finna sin väg till världsmarknaden och inbringa mig stora rikedomar. Trots min växande förmögenhet ger jag dock inte upp mitt våghalsiga yrke, det är inte pengarna som lockar utan jakten själv.

.

Publicerat den

Triumf

Yes! Äntligen en dag med hård disciplin då jag faktiskt lyckas i mitt uppsåt. Idag har jag varit ute och joggat i stadsskogen (och skrämt en stackars svampplockare som inte väntade sig en springande människa ute i blåbärssnåren), jag har översatt lite (den intellektuella motsvarigheten till joggandet, man håller uppe sin förmåga och språkkänslighet), varefter jag flitigt suttit vid mitt skrivbord med uppsatsen.

Publicerat den

Valåret 2010

Jag gick av bussen vid Stora Torget och fann mig mitt i en folkmassa som lyssnade till Göran Hägglund i egen hög person som talade om och till verklighetens folk. Jag fortsatte mot det mindre Forumtorget där jag passerade en talare från Feministiskt Initiativ som stod omringad av rosa ballonger och några åhörare. Vid gågatans slut stod en sorgsen clown och vevade ett gammalt positiv med ett ensamt litet barn som enda publik. Av dessa alternativ känns clownen som det rimligaste. På fullaste allvar.

Publicerat den

Att fylla ett kvartssekel


Några hastiga anteckningar för minnet:

Igår var min födelsedag och fyllde till slut de där fruktade 25. I det grå morgonljuset väcktes jag av en sjungande matematiker och nyfikna katter. Jag fick rosa passionscheesecake och te på sängen. Därefter: presenter. Choklad från favoriten Michel Cluizel och en bok om smycken. Och såklart ett verkligt smycke också. En antik ring från 1940-talet som min matematiker inhandlat i Paris sedan vi passerat den i ett skyltfönster i Maraiskvarteren.

Förmiddagen tillbringade jag fortfarande nedbäddad med Therese Bohmans fina debut Den druknade (halva läsekretsen läser säkert Thereses blogg och känner redan till boken ifråga; ni andra: ut och köp! Och när ni gjort det: hem och läs! Recensera den? Moi? Jag skriver som bekant sällan recensioner och inte skall man väl recensera sina vänner heller? Däremot: kanske en liten fundering kring poetiskt mod och skillnaden mellan symboler och metaforer.) Därefter gjorde jag mig i ordning för dagen och valde en svart sammetsklänning trots att det nog är très hösten 2009. Om jag skulle bekymra mig för vad som är rätt just nu skulle jag förmodligen inte våga mig utanför dörren alternativt klä mig i prydliga blusar och anspråkslösa jeans – och tänk vad tråkigt det skulle vara ändå. Alltså: svart sammet och pärlor samt den nya ringen. Därefter tillbringade jag dryga två och en halv timma hos frisören som jag gav den enkla uppmaningen: Brigitte Bardot. Matematikern skjutsade mig sedan till Stockholm där jag gick på min första litterära releasefest allt medan födelsedags-sms ramlade in. Efter att lyckönskad Therese som förtjänar alla de fina recensioner och uppmärksamhet hon fått, fortsatte jag mot Gamla Stan.

Utanför riksdagen mötte min matematiker mig och vi gick bort till Le Rouge där vi bokat bord av de enkla anledningar att restaurangen 1. heter Le rouge och 2. har en inredning som går helt i röd sammet, très Moulin Rouge samt 3. att de serverar den utmärkta (belgiska national-)rätten Moules Frites. Musslorna smakade mycket men var ganska små. Pommes fritesen utmärkta och vitlöksmajonnäsen också. Jag fick champagne (som nog ändå får betraktas som den förnämsta av måltidsdrycker) och matematikern som skulle köra oss hem fick nöja sig med mineralvatten.

Imorgon är det dags för den till födelsedagen hörande festen nere på Västkusten. Om den blir hälften så lyckad som gårdagen är jag nöjd.

Publicerat den

Disciplin

Nu anas ett stråk av kyla i luften, ett stilla löfte om den annalkande hösten. Den här sommaren är slut nu. För mig rann den bort i ett roligt men ändlöst sommarjobbande i Gustav III:s 1700-tal. Men tiden, orken – den fanns inte för annat. Nu börjar hösten och med den terminen och allvaret. Den här hösten är jag om möjligt än mer upptagen än förra. Det är mindre kurser men fler projekt utöver det. Hur jag skall klara det? För första gången i mitt liv skall jag arbeta upp en benhård arbetsdisciplin. Jag hade något av ett embryo till denna disciplin i Paris och nu tänker jag låta den blomstra i neonatalt tillstånd. 25-årsåret skall bli det mest produktiva hittills, hoppas jag och lovar mig (och er). Det blir en väldig mängd skrivande och läsande; litterärt och vetenskapligt. Det blir förhoppningsvis en del översättande. Det blir löpning ute i Stadsskogens spår då medvetandet bäst arbetar om kroppen är välfungerande och tränad (jag är hellre en osund själ i en sund kropp än motsatsen, always). Utöver detta blir det också en resa till Rom med två veckors fältstudier i den eviga staden. Och jag när något slags stilla förhoppning att trots arbetsbördan finna tid att ge mig ut i universitetsstaden och göra nya bekantskaper samt underhålla de befintliga. Alltså: disciplin.

Publicerat den

Zohra

Den kvällen tog han hennes händer i sina. Han slickade dem rent från öknens sand och hon lät honom göra det. ”Zohra”, suckade han. ”Zohra”. Och Zohra lät honom slicka och sucka. Trots att hon i hans ögon inte kunde se sin spegelbild.