Nu anas ett stråk av kyla i luften, ett stilla löfte om den annalkande hösten. Den här sommaren är slut nu. För mig rann den bort i ett roligt men ändlöst sommarjobbande i Gustav III:s 1700-tal. Men tiden, orken – den fanns inte för annat. Nu börjar hösten och med den terminen och allvaret. Den här hösten är jag om möjligt än mer upptagen än förra. Det är mindre kurser men fler projekt utöver det. Hur jag skall klara det? För första gången i mitt liv skall jag arbeta upp en benhård arbetsdisciplin. Jag hade något av ett embryo till denna disciplin i Paris och nu tänker jag låta den blomstra i neonatalt tillstånd. 25-årsåret skall bli det mest produktiva hittills, hoppas jag och lovar mig (och er). Det blir en väldig mängd skrivande och läsande; litterärt och vetenskapligt. Det blir förhoppningsvis en del översättande. Det blir löpning ute i Stadsskogens spår då medvetandet bäst arbetar om kroppen är välfungerande och tränad (jag är hellre en osund själ i en sund kropp än motsatsen, always). Utöver detta blir det också en resa till Rom med två veckors fältstudier i den eviga staden. Och jag när något slags stilla förhoppning att trots arbetsbördan finna tid att ge mig ut i universitetsstaden och göra nya bekantskaper samt underhålla de befintliga. Alltså: disciplin.
Litteratur & elegans. Konst & dekadens.
Hillevi Norburg 