När jag för ett tag sedan försökte hitta den svenska termen för franskans table tournante och engelskans turning tables hittade jag inte bara termen ifråga (det heter bordsdans eller bordslevitation) utan också en förklaring till företeelsen i den här artikeln av Sven Ove Hansson, publicerad i Vetenskap och Folkbildnings tidskrift Folkvett. För den som inte vill läsa hela artikeln följer här en kortfattad sammanfattning.
Det finns tydligen något som kallas den ideomotoriska effekten (termen instiftades 1874 av fysiologen William Carpenter), som går ut på att om man tänker på en rörelse så kommer man, förr eller senare (det kan ta timmar innan effekten sätter i) börja få små muskelryckningar som framkallar rörelsen ifråga. Det tydligaste exemplet är slagrutan, när man alltså i jakt på vatten, skatter eller annat roligt som ligger dolt i marken. Eller när man bär runt på en liten pendel i samma avsikt och denna pendel börjar röra sig, medsols, motsols etc. Man är fullkomligt omedveten om den lilla rörelsen och i pendelfallet får det alltså tydliga och framför synliga konsekvenser när rörelser förstärks av pendeln.
Men det stannar inte där, den ideomotoriska effekten är inte nödvändigtvis en ensam företeelse. De flesta är säkerligen bekanta med den typ av seanser där ett anta personer lägger händerna på en bordsskiva med tydliga order om att inte lyfta dem, varvid bordet plötsligt reser sig (leviterar, alltså) eller börjar att snurra, ibland så snabbt att de medverkande måste ställa sig upp och springa längs med bordet för att hinna med. Men som alltid kommer förr eller senare en skeptiker som behöver bevis:
”Den kände fysikern Michael Faraday utförde en serie geniala experiment för att utröna varför seansborden rörde sig. Bland annat provade han att täcka bordsytan med ett papper, fastsatt med en mjuk massa. Om seansdeltagarnas egen upplevelse, att de höll emot när bordet snurrade, var riktig, så skulle papperet ha släpat efter när bordet snurrade. Om de däremot (omedvetet) drev på bordet med egen muskelkraft, så skulle papperet vara förskjutet i förhållande till bordet i motsatt riktning. Försöken visade entydigt att det senare var fallet. Faraday publicerade år 1853 en mycket välskriven artikel där han redovisade sina experiment och drog slutsatsen att bordsdansen berodde på de deltagandes omedvetna muskelrörelser.”
För den naturlige tvivlaren, alltså för en sådan som undertecknad, är det intressanta kanske inte i första hand att inga andar är inblandade i bordets eller slagrutans rörelse, utan att inget charlanteri heller är nödvändigt. Rörelsen behöver inte instiftas av någon särskild ingen behöver dra i ouija-brädets lins – rörelsen sker i var och en, helt omedvetet. Och visst ställer det också några intressanta frågor om det här med medvetenhet och omedvetenhet – när man kan lyfta ett bord utan att faktiskt vara medveten om det. Det jag undrar nu är om kunskap om denna ideomotoriska effekt påverkar, ja, den ideomotoriska effekten? Blir man mer vaksam mot sitt undermedvetande, så verkar inte vara fallet om man får tro artikel författaren som uppmanar oss att pröva själva:
”Det är mycket lätt att själv undersöka hur den ideomotoriska effekten förstärks av en pendel. Häng upp en ring i ett snöre, håll snöret i handen och försök att visualisera t.ex. att pendeln rör sig medsols, att den rör sig motsols, att den svänger fram och tillbaka… Trots att man inte medvetet rör handen, brukar pendeln efter en stund (hav tålamod!) börja att röra sig på det sätt man föreställer sig.”
