Författare: Hillevi

Publicerat den

Om Stasimon och fina klänningar

På söndagskvällen sitter jag och Affe och samtalar. Inte minst om den så kallade framtiden. Som vanligt vet jag inte riktigt vad jag vill göra med mina dagar, hur jag vill tjäna mitt levebröd. Det står klart att min framtida sysselsättning bör medföra att jag får gå runt i fina klänningar. Till detta tycks den akademiska bana jag halvt överväger passa alldeles utmärkt. Skriva avhandling och undervisa gör man alldeles ypperligt i en snygg klänning. Jag tänker mig en stil liknande Blair Waldorfs i Gossip girl.


Vidare har jag sedan en tid tillbaka börjat överväga en flytt till wordpress (mest för att Thereses nya dagbok är så fin!) Till min stora sorg är Stasimon upptaget, vilket gör beslutet så mycket svårare. Stasimon skulle kunna lägga om kurs mot ytligare breddgrader och presentera ”dagens outfit” and such. Dock utan att tappa de sällsynta litterära reflektionerna eller de mer vanligt förekommande dagboksinläggen. Jag tänker mig att bilderna och i förlängningen också bloggen skulle påminna lite om Underbaraclaras. Då kanske jag skulle kunna få någon intresserad av bloggen? Och betalt för att skriva den? Tänk den kravlösa tillvaron, att ta kort på sig själv i fina klänningar och skriva små betraktelser om stort och smått…


(Fina klänningar från www.unique-vintage.com)
Publicerat den

Atlantis


 


Atlantis


I have scars all over my heart
trying to scratch it out one time
too much

Thousands of fingerprints fixed
on the smooth white skin of
my hips

Every lost lover’s smile lives
in this never resting mind
of mine

Yet every time your gaze meets my oh so
tired eyes: I am soothed I am born
for a moment, anew

And if you touched me now
touched me deliberately and with
 sincerity

There’s a chance we could bring back
all that was lost: indeed, the feeling
finding that city buried and forgotten
making real all that was not then

 

Publicerat den

En dag till


Idag är en sådan där dag då jag mest har lust att citera Håkan Hellström-rader och drömma mig till min älskade västkust. Där är jag snart, mellan oss ligger bara en hemtenta. Som vanligt är jag sent ute. Åtta sidor om Vergilius och Aeneiden skall produceras. Men jag är inte speciellt orolig, faktiskt. Sedan nyårsafton råder i mig en närmast stoisk stillhet. Jag har satt en kurs, och den leder mig tillbaka till adertonhundratalet. Första anhalten på denna resa är Peter Englunds Stridens skönhet och sorg som är precis så bra som alla sagt att den är. Bäst tycker jag Karin Stensdotter fångar bokens särart när hon på sin blogg liknar dess komposition vid ett musikstycke: Men här finns också i själva upplägget något som påminner om Ravels Bolero, ett anslag som växer i omfång, en berättelse om en ordning som tar över, ekar och dånar och mullrar utan att mänksligt ingripande längre är möjligt.
Publicerat den

Better days

Det är väl klart att också jag skulle skriva något slags bokslut över 2008. Sammanfatta, avge några löften inför det nya året. Men orden stockar sig, jag har svårt att börja.

2008 var det mest intensiva, märkligaste, underbaraste, mest påfrestande året någonsin. Det handlade inte så mycket om vad jag åstadkom utan om själva min person. och för första gången på de dryga tjugotre år jag levt kunde jag på nyårsafton lätt förvånad bekänna att jag faktiskt är nöjd med mig själv. När året började vägde jag mer än jag någonsin gjort, i slutet av sommaren mindre än jag någonsin gjort som vuxen. Nu, i dess slut, ligger jag någonstans däremellan (nåja, närmare mindre än mer, lyckligtvis). Jag har spenderat en vansinnigt massa pengar på ytligheter. Jag har druckit för mycket alkohol och hånglat med för många pojkar. Jag har hoppat av mina studier. Fått ett jobb. Slutat på jobbet innan jag hunnit börja. Börjat plugga igen. Mitt intensiva leverne straffade sig och jag blev sjuk. Jag har flyttat två gånger. Gjort slut med min filosof och fallit för en matematiker. Jag har tagit en kandidatexamen i litteraturvetenskap.

2009 vill jag ha det lugnare. Jag vill skriva klart romanen innan jag fyller tjugofyra. Promenera i den här nya staden. Knyta nya vänskapsband och vårda dem jag redan har. Jag kanske vill flytta igen. Jag vill läsa alla skönlitterära böcker jag har i min bokhylla som jag ännu inte läst. Gå på vårbal och lära mig att baka. Jag vill drömma om blåa hus och hundvalpar. Jag vill att året handlar mer om det jag gör än det jag är. Jag vill att 2009 blir bättre än det fantastiska 2008 – det har alla förutsättningar för det.

Gott nytt år.

Publicerat den

Mer maneter


Okej, så jag har haft lite svårt att släppa Haeckel och maneterna. Efter att ha botaniserat lite i faksimilutgåvan på nätet kunde jag inte låta bli att undersöka huruvida den faktiska, fysiska boken finns att få tag på. Och se! Den finns, på Rönnells antikvariat i Stockholm. I en välbevarad förstaupplaga! Enda problemet är väl att den går på 19 500 sköna riksdaler. Kanske kan man få se på den i alla fall? Studera illustrationerna, andas sekelskiftesdammet och sedan leva på minnet?
Publicerat den

Manetens år?



Hos Therese läser jag att den tyske biologen Ernst Haeckel (1834-1919) förutom att ha introducerat Darwins läror i Tyskland och gjort fina illustrationer (etc.) skulle ha haft som bisyssla att rita julkort. Julkort med imaginära maneter! Ett skämt tydligen, vilket jag inte kan hjälpa tycka är lite synd. En värld utan manetjulkort från sekelskiftet känns på något sätt som en lite tristare värld Om inte annat så hade ett vintagejulkort med maneter passat synnerligen bra i år då de (tillsammans med koraller) uppmärksammats och tackats i ett nobeltal.


Ett haeckelskt original från Kunstformen der Natur

Publicerat den

Azizam


Klockan är halv tre på natten och det är väl då man tar alla dåliga beslut? Eller, man tar de där besluten man inte vågar dagtid, gränserna är inte riktigt lika skarpa. Privat, personligt, jag skriver mer än jag borde. Tröttheten är som snö, man vet inte var slätten slutar och den av moln så grå himlen tar vid. Och jag läser hennes, hon som i så många avseenden är min syster, ord på datorskärmen. Om jag var en redaktör, raring, då skulle jag ropa: publicering! För dina ord är som inga andras. Jag skulle ropa, men tillägga: om du vill dela dem med världen. De ligger så nära, bränner. De är det vackraste, och det gör ont. Men mer ont gör det att läsa ditt liv på en datorskärm, att veta att jag är så långt borta. Jag vill inte vara längre bort än en spårvagnsfärd, jag vill vara något att luta sig emot, en kram när du är ledsen. Ge tillbaka lite, liksom. Du tog hand om mig i februari när allt havererat, fick mig att tro på mig och mitt beslut. Du fick mig att äta choklad under sommaren när jag var på väg att sluta helt och hållet. Du var min styrka och tröst i augusti när saker inte genast blev som jag hoppats. I september hörde du förälskelsen i min röst och fick mig att våga ge efter för den. 2008 var ett jobbigt år för mig, trots det blev det ändå underbart. Tack vare dig.

Publicerat den

Studier

Hej bloggen. Jag sitter med te och chokladscones. Försöker skriva klart årets sista (och första) tenta. Jag har precis skrivit en sida om Platons förmodade homosexualitet. Vilket kanske inte riktigt är svar på frågan som ställts, men likväl underhållande. Som vanligt känner jag var mina intresseområden ligger. Det är litteraturvetaren i mig som vaknar, och hon vaknar tydligen lättare av romare än greker (med ett lysande undantag: Sapfo). Vergilius och Ovidius tjusar mig, som vanligt. De är inte så väldigt hardcore (ska jag dra till med Catullus och Sulpicia istället?) men jag är inte heller så kräsen när det kommer till den latinska litteraturen, tydligen. Vergilius och Aeneiden kommer jag ägna hela nästa tenta åt, den som ska in i januari. Jag hoppas att den uppsatsen blir bra och intresseväckande. Till skillnad från det jag skriver i Mytologi-kursen. Frågorna är ganska antropologiskt ställda – likaså en del av kurslitteraturen. Jag tror jag förväntas applicera freudianska och/eller jungianska perspektiv på myterna också. Eller strukturalistiska och post-strukturalistiska. Och genus, såklart genus. Jag har ju tidigare gjort hela cultural studies-grejen när jag läste baskursen på Kulturvetarlinjen, så det går lätt. Freud sitter i ryggmärgen, Lévi-Strauss i fingertopparna. Men hur kul är dessa slentrianmässiga analyser att skriva? Inte alls! Därav utvikningar om Platon. Idéhistoria var ju, när allt kommer omkring, mitt första ämne. Filosoferna kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Nästa termin byter jag bana igen och börjar den mödosamma vägen mot en kandidatexamen i historia. Nytt ämne, nytt lärosäte. I vår blir jag kvar vid Fyris å. När jag är klar med det, då får jag se om det är historia eller litteraturvetenskap jag vill fortsätta med. Jag vill samla kunskap, jag vill ha en fast grund att stå på. Därför ämnar jag också läsa igenom fembandsverket Europas idéhistoria som står i min bokhylla. Och skönlitteratur, jag är hemskt sugen på skönlitteratur. Ett av mina förestående projekt och nyårslöften blir därför att läsa alla romaner som står i min bokhylla som jag ännu inte läst.