Vad hårt avslagen tar ändå. Kroppen lämnas liksom avdomnad och sinnet stumt. Vidare: känslan av att vara i otakt med världen. Att vakna upp i det hermetiskt slutna rummet utan att kunna tyda väggarnas hieroglyfer. Inte: alla dörrar förblir stängda. Utan: inga dörrar står att finna. Du följer väggreliefen med fingertopparna i hopplös jakt på en lönndörr, river dem blodiga.
Hillevi Norburg 
Vilken underbar bild! Skulle nästan kunna tänka mig att sitta och glo på den tills dörren öppnades av sig själv… fast nyfikenheten tar förstås över.
Ps. har egentligen tagit semester från bloggen, men ett sådant inägg går inte att gå förbi. Väcker hur många tanker som helst. Hur man i livet ”stångar pannan blodig” istället för att man bör låta (vissa) ting ha sin gilla gång. Är det meningen så kommer det till dig iaf. eller den ”gyllene medelvägen”, enl. buddhismen. Känslan av att vara i otakt känner jag också igen…eller att leva i fel århundrade…Förresten, jag tror att det alltid finns åtminstone EN dörr som går att öppna.
Medelvägar är jag dålig på. 🙂 Men du har rätt i att ibland kommer resultaten för ens möda först senare; de är gömda för ens blick i framtidens dunkel.
Är djupt smickrad över att inlägget fångade ditt intresse!
Tillägg: Troligen finns det en dörr som redan ÄR öppen, men den finns så nära att man inte ser den…
Kan ju börja med att säga att jag verkligen gillar din blogg, har läst en hel del här på senaste tiden och tänkt att jag ska skicka en uppskattande kommentar om de fina litteraturessäerna och recensionerna. Efter att ha försökt få ett diktmanus antaget på lite olika ställen under våren får jag lov att säga att det var extremt hög igenkänningsfaktor på detta, jag har verkligen också tänkt på det just som att vara i otakt, att ens estetiska värderingar/preferenser tydligen bara är …helt irrelevanta, ovidkommande. Jaja, egentligen ville jag väl bara säga att jag verkligen uppskattar dina texter samt tänkte ta itu med din Gourmont-översättning så snart jag får lite tid över.
Vad glad jag blir för din kommentar, Per! Jag ser ju på Stasimons statistik att det finns en trogen läsarskara där ute, och likväl känns det ibland som om man talar ut i tystnaden. Kul också att Gourmont står på läslistan, den översättningen ligger mig nära hjärtat
då det varit något av en dröm at introducera hans författarskap på svenska. Jo, det är stundom plågsamt att inte vara helt i takt med samtiden. Vissa aspekter är jag fullt medveten om – det är nästan värre när det kommer som en överraskning, när man liksom helt måste rita om kartan och inse att ens egna preferenser tillhör det avvikande.
(Ett tydligt minne av ett sådant tillfälle: första terminen på Kulturvetarlinjen, vi lär oss olika kulturbegrepp och läser Matthew Arnold. Kultur är: to make the best that has been thought and known in the world current everywhere; to make all men live in an atmosphere of sweetness and light. Jag antecknar flitigt och och nickar liksom instämmande, jo, det bästa som tänkts. Kultur som ”a study of perfection”. Inser dock snart att medkursarna och lärarna är av en annan åsikt. Ett sådant synsätt tydligen både daterat och framför allt elitistiskt och exkluderande.)
Nå, jag önskar dig all lycka till med diktsamlingen. Att den går emot tidens ideal är ju snarare ett tecken på kvalitet!
Jag gillar dig också jättemycket. Hur kan någon säga nej till dig!
Vad glad jag blir! Och lite generad över all denna uppskattning. 🙂