Att livet rör sig i cirklar; den eviga återkomsten av det samma etc. Det här är omläsningarnas sommar, nu tar jag mig an Maria Gripes Skuggserie. Då – när jag som barn läste dem insåg jag aldrig att det utspelade sig nästa ett sekel tidigare. Jag var vagt medveten om att det handlade om ”förriti’n” men en inte allt för avlägsen dåtid. Jag levde mer i den tiden än i min egen samtid – förstod inte att den var mig förlorad och eftersom jag var ett barn var den därför inte det. Och en märkligare: litteraturen jag senare skulle ta till mitt hjärta, den fanns redan här. Wildes The ballad of Reading Gaol, en av mina sena tonårsårs viktigaste texter (verserna jag hämta styrka ur: Yet each man kills the thing he loves […] The coward does it with a kiss, The brave man with a sword!), den finns här! Och Amiels En drömmares dagbok som jag köpte på ett antikvariat 2007? 2008? Bara för att den dåvarande pojkvännen vurmade för dagböcker och hade väckt mitt intresse för genren. Den är där, i en av skuggboken. Denna bok ”icke för alla, kanske icke ens för många” (ett epitet jag skulle kunna ge alla de böcker jag ägnar mig åt!) som jag dock äger i Klara Johansons översättning och inte Ellen Keys (”denna bok är inte…” är hämtat ur den senares förord) öppnar jag nu, bläddrar förstrött och plötsligt:
Berlin, 15 mars 1848. – Jag måste göra slut på detta liv av ensidig receptivitet och börja producera. De är på tiden att bli färdig och visa resultat, att producera och specialisera. Du är snart tjugosju år. Din ungdom och kraft bör begagnas. Om inte ditt liv ska förrinna till ingen nytta får du lov att koncentrera dig utan dröjsmål. Du bör ålägga dig ett verk. Ett verk: må det vara din dagliga och stundliga tanke. Arbeta medan dagen är. Du bär ansvar för det pund som blivit dig givet.
Du är snart tjugosju… Ja, för mig är det tjugosjunde levnadsåret snart utrunnet. Nu måste jag väl erkänna att jag inte är helt missnöjd med de senaste årens prestationer, och ändå… Alla projekt som värker i mitt bröst.
Hillevi Norburg 