Jag köpte Den långa kyssen av Henri-Pierre Roché för mer en tio år sedan, och den har väntat i bokhyllan alltsedan dess. Då minns jag att jag tyckte den kändes svår och lite tråkig. Det 17-åringen tyckte var svårgenomträngligt är tydligen för 27-åringen inget problem, jag häpnar över hur lätt jag läser texten. Men likväl lämnar den inga djupa spår, jag tycker fortfarande: lite tråkig. Slutsats: lyssna på grundinstinkten.
Höst
Och plötsligt är säsongen slut på Drottningholm. Som final på en intensiv sommarsäsong: en snabbvisit på västkusten, besök hos familjen, bokmässemingel (med nytryckta visitkorten), sedan bröllop på Djurgården i Stockholm och ett par första försök till rytm och taktkänsla på lindy hop-kursen. Så ni får ursäkta om jag är lite matt. Nu väntar en lugnare tillvaro, jag är tillbaka i 1800-talet och översättandet. I höst väntar mer arbete, en resa till Belgien, några teaterbesök och lite mer lindy hop då.
Hillevi Norburg 