”Det parisiska kaféet kan inte hyllas tillräckligt! Det är de hemlösas hem, de ensammas tröstare, studenternas studerkammare med billigt ljus och värme, författarnas inspirerande arbetsrum (och åtskilliga diktverk har sett dagens ljus – eller kanske snarare det elektriska – vid kaféets marmorbord). här har tecknats, komponerats, diskuterats, älskats och konspirerats, här har man mött vänner och själsfränder – och har man suttit och känt sig lite ledsen, har det hänt, att kaféets randiga katt har kommit smygande och lagt sig bekvämt i ens knä. –”
Ur På vandring i Paris av Ebbe Sadolin från 1953
Upptäck mer från Hillevi Norburg
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Alors… qu'est-ce que tu attends 🙂
Encore quatre jours et puis je serai là, à ma table en marbre à moi!