Ibland får jag känslan av att jag ännu inte, och förmodligen aldrig, kommer finna den fulländade boken. Den läsupplevelse som kommer skaka om mitt väsen. Den där min nakna, blottade själ kommer ligga som en stilla yta och texten kommer falla som tårar i denna mörka tjärn, varvid ytan kommer krusas och aldrig bli densamma igen för dessa droppar är då en del av mitt jag. Jag misstänker att det stycke litteratur jag söker är skrivet runt förra sekelskiftet, förmodligen av en fransman eller möjligen en engelsman. Jag tror inte att det är en dikt, utan en roman. Men en ganska kort roman. En roman som fin de siecle-dandyn bar i sin bröstficka med en torkad nejlika (grön perhaps?) gömd i första uppslaget. En roman som inte handlar om något särskilt, det är mer en stämning eller möjligen ett temperament som beskrivs. Stilen är Maupassants klarhet, Schopenhauers pessimism och Gourmonts mystiska symbolism. Den läsare av denna blogg som sätter mig i förbindelse med ett dylikt litterärt verk skulle jag stå i evig skuld till. Min tacksamhet, kära läsare, skulle inte veta några gränser.
På spaning efter den perfekta läsupplevelsen…
Ibland får jag känslan av att jag ännu inte, och förmodligen aldrig, kommer finna den fulländade boken. Den läsupplevelse som kommer skaka om mitt väsen. Den där min nakna, blottade själ kommer ligga som en stilla yta och texten kommer falla som tårar i denna mörka tjärn, varvid ytan kommer krusas och aldrig bli densamma igen för dessa droppar är då en del av mitt jag. Jag misstänker att det stycke litteratur jag söker är skrivet runt förra sekelskiftet, förmodligen av en fransman eller möjligen en engelsman. Jag tror inte att det är en dikt, utan en roman. Men en ganska kort roman. En roman som fin de siecle-dandyn bar i sin bröstficka med en torkad nejlika (grön perhaps?) gömd i första uppslaget. En roman som inte handlar om något särskilt, det är mer en stämning eller möjligen ett temperament som beskrivs. Stilen är Maupassants klarhet, Schopenhauers pessimism och Gourmonts mystiska symbolism. Den läsare av denna blogg som sätter mig i förbindelse med ett dylikt litterärt verk skulle jag stå i evig skuld till. Min tacksamhet, kära läsare, skulle inte veta några gränser.
Hillevi Norburg 
Jag tror du får skriva beskrivna verk själv. Jag tror du bör göra det.
Tanken slog mig faktiskt när jag skrev inlägget ifråga. ”Bör” och ”får” är ju dessvärre inte samma sak som ”kan”…
Det beror på. Enligt Kant implicerar bör kan, och jag är böjd åt att hålla med.
Om du vet vad den innehåller, har du ju redan läst den. Sök inte det, som du redan har.