Mannens roll i det antika och medeltida samhället

Huruvida mannen var begränsad av samhället under antiken och medeltiden?

1. Det synes att mannen icke var ofri då denne hade makten att tilldela sig själv sina sysslor för att få detta sitt eget samhälle att fungera. Kvinnan å andra sidan stod utan sådana befogenheter och valmöjligheter. Även hennes sysslor valdes utav mannen. Som Filosofen säger i Politiken: ”Det manliga förhåller sig alltid på detta sätt gentemot det kvinnliga.”

Till detta skall sägas: Först i vår tid har makt blivit en synonym för frihet. Låt oss inte begå misstaget att tro dåtiden var som nu fast förr. Makt betydde mer skyldigheter än rättigheter. Det vore en villfarelse att förmoda att mannen med sin makt hade friheten att själv välja vad han ville. Han var oförmögen att välja sysslor utöver stadsstatens ändamål. Då detta ändamål var mannens, och även kvinnans, överlevnad och levnad. Kvinnans ofrihet är inte sprungen ur avsaknaden av valmöjligheter utan ur dessa möjligheters eventuella konsekvenser – detsamma gäller för mannen.
Xenofon säger själv att både inomhussysslor och utomhussysslor är av nödvändighet och inte valda av vare sig kvinna eller man. Huruvida det är rätt eller fel att kvinnan skötte inomhusarbete är i sammanhanget helt irrelevant – allt som här påvisas är orimligheten i argumentationens första påstående.

2. Vidare, mannen skapades att härska över ”havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden” som det står att läsa i Bibelns första skapelseberättelse. Detta om något talar för mannens oberoende av det han sägs härska över. Varför skulle mannen lyda under något över vilket han satts att härska? Kvinnan å andra sidan skapades att hjälpa mannen och står därmed under hans auktoritet. Som Paulus säger: ”Ty en man är sin sin hustrus huvud, liksom Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.”

Till detta skall sägas: Det här betyder måhända att mannen är friare än kvinnan – men inte desto mindre ofri. Augustinus säger: ”Människan, som du skapade till din avbild, får sålunda inte råda över himlans ljus, inte heller över den himmel vi inte kan se, inte över dagen och natten, som du kallade innan du skapade himlen, inte heller över vattnet som samlat sig till havet.” Vilket vittnar om att mannen är underordnad sin Skapare.

3. Vidare, innan samhällen uppstod och vi blott vandrade i flockar på savannen utvecklades den mänskliga naturen inom vilken mannen såväl som kvinnan vann biologiska säregenheter på grund av sina av naturen givna roller. Precis som jakten gav honom hans fysik, gav ledarskapet honom förnuftet. Med den av naturen givna makten, kunde mannen styra över – inte bara samhället – utan även sig själv. Alltså var mannen inte ofri.

Till detta skall sägas: Till naturen har människan kanske givna roller vilket skänkt givna biologiska förutsättningar. Detta betyder inte att mannen skulle vara ett fritt väsen, mannen är likt kvinnan en slav under sin natur och inte dess herre. Mannens agerande beror på hans beskaffenhet och behov vilka är sprungna ur evolutionen och inte ur någon mannens önskning. Alltså var mannen ofri.

Konklusion: Vi kan sålunda dra slutsatsen att mannen, likt kvinnan, var begränsad i det antika och medeltida samhället. Dennes begränsningar skiljde sig dock från kvinnans. Mannens värld av skyldigheter och plikter var större än hennes. Vilket också betyder att hans skyldigheter blev fler. Alltså var mannen inte friare än kvinnan – blott mindre ofri, om en sådan distinktion är möjlig.