Gnäll

Det går inte… det grå bara inte. Jag gick upp vid tio och har inte skrivit en enda bokstav ännu. Jag har inte ens öppnat dokumentet. Och jag som vill ta mig över 20 000-gränsen idag. Jag skulle skriva när Malm inte var hemma så att han fick ha datorn ikväll. Det låter ju väldigt realistiskt att jag skall vara klar tills dess. Och jag har inte läst någon litteratur till kursen än. Hur skall jag klara tentan om jag inte pluggar lite och läser min Rabelais och min Marlowe. Halva dagen och jag har inte gjort NÅNTING (okej, jag hade ett kort men roligt samtal med Malm om symbolism och naturalism men det är också allt). Jag ingen författare, hur kan jag ens nämna mig och författare i samma mening. En författare skriver, det gör inte jag. Det är tydligen vanligt med lite ångest i andra veckan av NaNo. Men jag har skrivit i uppförsbacke sedan första dagen. Känns som om hela min tillvaro är en uppförsbacke och det enda som hjälper mig är vännerna, familjen och Malm. Jag är som ett ryggradslöst litet djur som riskerar att smälta ned genom hålen i stolsitsen. Och Celine tycker bättre om Malm och Silke än mig.

Så, lite uppfriskande självömkan. Nu när det är avklarat kan jag ta och sätta igång med skrivandet.