Idag har varit en bra dag. Ja förutom att jag helt tappat min röst och har förbannat ont i halsen. Jag lyckades börja dagen ed att skriva 1000 ord. Det är första gången jag skriver dagtid, så bara det är en liten seger. Sedan kom spelet jag beställt med posten. Med posten kom också en lapp om att det kommer människor och skall kolla på termostaterna. Det är bra, för vi har haft det kallt. Det dåliga är att de kommer klockan åtta. Imorgon, i övermorgon och dagen efter det. Jag kommer inte att våga duscha på tre dagar… I alla fall inte efter 16 då de skall vara klara för dagen. Att det skall komma människor tvingade mig att fixa i ordning i köket, och det var på tiden. Jag hittade mögel i alla möjliga färger utom möjligen blått. Blä. Jag var duktig och rensade ur kylskåpet också. Det är inte så mycket kvar, men vi har fiskpinnar så att vi klarar oss till fredag då CSN äntligen kommer. Det är välbehövt, vi har bokstavligen inte ett öre kvar.
Efter att ha fastnat med spelet (Syberia) alldeles för länga satte jag mig att skriva. Tanken var att jag skulle komma upp i 41 000, men jag klarade det bara över 39 000-gränsen. Det är irriterande och bittert, men jag orkar helt enkelt inte mer. Jag hatar min kropp för att den inte orkar med. Jag vill ha en ny i julklapp. Men den goda nyheten är att berättelsen kommer att bli klar i november. Jag har bara två kapitel kvar och en epilog, dvs drygt 15000 ord. Och till 50 000 har jag 11 000 kvar att skriva så jag klarar mig på alla sätt. (Utom möjligen akademiskt – men då finns alltid omtentor, tack och lov.)
Nu skall jag dock sova lite innan termostatgubbarna kommer.
Hillevi Norburg 