Författare: Hillevi

Publicerat den

Better days

Det är väl klart att också jag skulle skriva något slags bokslut över 2008. Sammanfatta, avge några löften inför det nya året. Men orden stockar sig, jag har svårt att börja.

2008 var det mest intensiva, märkligaste, underbaraste, mest påfrestande året någonsin. Det handlade inte så mycket om vad jag åstadkom utan om själva min person. och för första gången på de dryga tjugotre år jag levt kunde jag på nyårsafton lätt förvånad bekänna att jag faktiskt är nöjd med mig själv. När året började vägde jag mer än jag någonsin gjort, i slutet av sommaren mindre än jag någonsin gjort som vuxen. Nu, i dess slut, ligger jag någonstans däremellan (nåja, närmare mindre än mer, lyckligtvis). Jag har spenderat en vansinnigt massa pengar på ytligheter. Jag har druckit för mycket alkohol och hånglat med för många pojkar. Jag har hoppat av mina studier. Fått ett jobb. Slutat på jobbet innan jag hunnit börja. Börjat plugga igen. Mitt intensiva leverne straffade sig och jag blev sjuk. Jag har flyttat två gånger. Gjort slut med min filosof och fallit för en matematiker. Jag har tagit en kandidatexamen i litteraturvetenskap.

2009 vill jag ha det lugnare. Jag vill skriva klart romanen innan jag fyller tjugofyra. Promenera i den här nya staden. Knyta nya vänskapsband och vårda dem jag redan har. Jag kanske vill flytta igen. Jag vill läsa alla skönlitterära böcker jag har i min bokhylla som jag ännu inte läst. Gå på vårbal och lära mig att baka. Jag vill drömma om blåa hus och hundvalpar. Jag vill att året handlar mer om det jag gör än det jag är. Jag vill att 2009 blir bättre än det fantastiska 2008 – det har alla förutsättningar för det.

Gott nytt år.

Publicerat den

Mer maneter


Okej, så jag har haft lite svårt att släppa Haeckel och maneterna. Efter att ha botaniserat lite i faksimilutgåvan på nätet kunde jag inte låta bli att undersöka huruvida den faktiska, fysiska boken finns att få tag på. Och se! Den finns, på Rönnells antikvariat i Stockholm. I en välbevarad förstaupplaga! Enda problemet är väl att den går på 19 500 sköna riksdaler. Kanske kan man få se på den i alla fall? Studera illustrationerna, andas sekelskiftesdammet och sedan leva på minnet?
Publicerat den

Manetens år?



Hos Therese läser jag att den tyske biologen Ernst Haeckel (1834-1919) förutom att ha introducerat Darwins läror i Tyskland och gjort fina illustrationer (etc.) skulle ha haft som bisyssla att rita julkort. Julkort med imaginära maneter! Ett skämt tydligen, vilket jag inte kan hjälpa tycka är lite synd. En värld utan manetjulkort från sekelskiftet känns på något sätt som en lite tristare värld Om inte annat så hade ett vintagejulkort med maneter passat synnerligen bra i år då de (tillsammans med koraller) uppmärksammats och tackats i ett nobeltal.


Ett haeckelskt original från Kunstformen der Natur

Publicerat den

Azizam


Klockan är halv tre på natten och det är väl då man tar alla dåliga beslut? Eller, man tar de där besluten man inte vågar dagtid, gränserna är inte riktigt lika skarpa. Privat, personligt, jag skriver mer än jag borde. Tröttheten är som snö, man vet inte var slätten slutar och den av moln så grå himlen tar vid. Och jag läser hennes, hon som i så många avseenden är min syster, ord på datorskärmen. Om jag var en redaktör, raring, då skulle jag ropa: publicering! För dina ord är som inga andras. Jag skulle ropa, men tillägga: om du vill dela dem med världen. De ligger så nära, bränner. De är det vackraste, och det gör ont. Men mer ont gör det att läsa ditt liv på en datorskärm, att veta att jag är så långt borta. Jag vill inte vara längre bort än en spårvagnsfärd, jag vill vara något att luta sig emot, en kram när du är ledsen. Ge tillbaka lite, liksom. Du tog hand om mig i februari när allt havererat, fick mig att tro på mig och mitt beslut. Du fick mig att äta choklad under sommaren när jag var på väg att sluta helt och hållet. Du var min styrka och tröst i augusti när saker inte genast blev som jag hoppats. I september hörde du förälskelsen i min röst och fick mig att våga ge efter för den. 2008 var ett jobbigt år för mig, trots det blev det ändå underbart. Tack vare dig.

Publicerat den

Studier

Hej bloggen. Jag sitter med te och chokladscones. Försöker skriva klart årets sista (och första) tenta. Jag har precis skrivit en sida om Platons förmodade homosexualitet. Vilket kanske inte riktigt är svar på frågan som ställts, men likväl underhållande. Som vanligt känner jag var mina intresseområden ligger. Det är litteraturvetaren i mig som vaknar, och hon vaknar tydligen lättare av romare än greker (med ett lysande undantag: Sapfo). Vergilius och Ovidius tjusar mig, som vanligt. De är inte så väldigt hardcore (ska jag dra till med Catullus och Sulpicia istället?) men jag är inte heller så kräsen när det kommer till den latinska litteraturen, tydligen. Vergilius och Aeneiden kommer jag ägna hela nästa tenta åt, den som ska in i januari. Jag hoppas att den uppsatsen blir bra och intresseväckande. Till skillnad från det jag skriver i Mytologi-kursen. Frågorna är ganska antropologiskt ställda – likaså en del av kurslitteraturen. Jag tror jag förväntas applicera freudianska och/eller jungianska perspektiv på myterna också. Eller strukturalistiska och post-strukturalistiska. Och genus, såklart genus. Jag har ju tidigare gjort hela cultural studies-grejen när jag läste baskursen på Kulturvetarlinjen, så det går lätt. Freud sitter i ryggmärgen, Lévi-Strauss i fingertopparna. Men hur kul är dessa slentrianmässiga analyser att skriva? Inte alls! Därav utvikningar om Platon. Idéhistoria var ju, när allt kommer omkring, mitt första ämne. Filosoferna kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Nästa termin byter jag bana igen och börjar den mödosamma vägen mot en kandidatexamen i historia. Nytt ämne, nytt lärosäte. I vår blir jag kvar vid Fyris å. När jag är klar med det, då får jag se om det är historia eller litteraturvetenskap jag vill fortsätta med. Jag vill samla kunskap, jag vill ha en fast grund att stå på. Därför ämnar jag också läsa igenom fembandsverket Europas idéhistoria som står i min bokhylla. Och skönlitteratur, jag är hemskt sugen på skönlitteratur. Ett av mina förestående projekt och nyårslöften blir därför att läsa alla romaner som står i min bokhylla som jag ännu inte läst.

Publicerat den

Igår


Så rör sig året mot sitt slut. Nej, det har inte varit så mycket aktivitet på den här bloggen den senaste tiden, det speglar väl dess ägarinnas situation nu. Körtelfebern har lämnat kvar en matthet efter sig. Utöver det: två tentor som ska skrivas (nej, jag har inte börjat). 2008 har varit ett märkligt år, mitt 08-år. Allt har hänt, förändrats – kan tyckas. Och ändå, när jag nu blickar mot årets sista veckor, tycks det mig att rätt mycket är rätt likt ändå.

Annars? Jag saknar mina stockholmsvänner, jag saknar Stockholm lite ibland också.

Publicerat den

Körtelfeber


Att vara sjuk är förvisso obehagligt i sig, men det ger mig friheten att inte känna skuld för det jag inte gör eller gud förbjude: faktiskt göra något av allt det jag borde göra. Den här dagen, för att ta ett exempel, har tillbringats med en (numera halvt utläst) roman, te och tre sömniga katter. Det är helt okej att inte gå ut i snöslasket, helt okej att inte ta disken. Nu börjar det mörkna och jag tänder levande ljus i min lilla stuga.

Publicerat den

Sedan så blev jag nödder, att bo vid Fyris å


Anteckning från igår:

För ett tag sedan började jag att gå en väg, och denna väg ledde mig bort ifrån västkusten och Göteborg. För varje steg i denna nya riktning blir det allt svårare att vända tillbaka. Men det finns en plats i mig, en pulserande muskel som fyller mitt inre med längtan. Jag talar med gamla göteborgsvänner, andra talar jag inte alls med. Är de då mig förlorade?

Så sitter jag här, i ett land av is och snö på östkusten, ensam i min stuga, sjuk i körtelfeber. Jag har mina böcker, mina papper och pennor. Jag har mina katter och en matematiker Stockholm ligger alltid bara två andetag bort. Någon väg bakåt finns inte. Återstår att röra sig framåt – barfota i den knähöga snön. Så långt det går, så länge jag orkar.

Geijer skriver:

Jag är i skogen födder
bland berg och sjöar blå.
Sedan så blev jag nödder
att bo vid Fyris å.
Må kornet, rågen
på slätten frodas än så väl!
Till skogen, vågen
och bergen trår min själ.