Tillbaka i Uppsala efter några semesterdagar nere på Västkusten. Den mer arbetsinriktade delen av semestern inledd – det går bra nu; glädjen att få ta itu med texterna igen gör allting lätt.
*
Bilden ovan blev en sådan där oplanerad bild som av händelse blir riktigt bra. Blåsten, molnen och mitt bortviftande av håret resulterade i ett förvånansvärt fridfullt anlete. I övrigt den lite dramatiska kompositionen som ändå är märkligt stilla ger det hela ett nästan sakralt uttryck. Får mig att tänka saker som gudomlig ingivelse, bebådelse och kanske också hagiografi.
*
I övrigt: ni vet väl att man numera finner mig på såväl Twitter som Instagram? De kortare formaten tillåter mer frekventa livstecken under den högintensiva sommaren.
Upptäck mer från Hillevi Norburg
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
